PATIENT, ANSTÄLLD OCH REGISTER

Landskapsregeringen föreslår ett nytt kvalitetsregister för ÅHS. Å andra sidan vill man också precisera vårdgarantin för ÅHS (se lagtinget.ax, nya lagförslag).

Begreppet kvalitetsregister betyder att det bildas flera kvalitetsregister inom ÅHS.

För att administrera detta behövs en ny registerförvaltning inom ÅHS och den ska bestå av en registerstyrgrupp (treårsperioder) och registerhållare för varje kvalitetsregister som tas i bruk. Styrelsen för ÅHS ska sedan äska anslag från landskapets årliga budgetförslag.

Dessa ska träda i kraft vid samma tidpunkt som den föreslagna landskapslagen om cybersäkerhet och motståndskraft som utgår från EU-direktiv genomförs på Åland. Parallellt har man nu i gång ett nytt kostsamt datasystem för ÅHS.

Utöver säkerhetsfrågor noterar regeringen att ”hälso- och sjukvårdslagen i dess nuvarande utformning saknar bestämmelser som möjliggör behandling av personuppgifter om hälsa för sådana ändamål som inte direkt hänför sig till vården och behandlingen av en patient” (s.k. sekundära användningsändamål såsom forskning, statistik).

Det som den drygt 40 sidor långa texten mest vänder och vrider om är den enskildes självbestämmande över sina personuppgifter och huruvida behandlingen av uppgifter ska grunda sig på den registrerades samtycke samt om rätten att kräva rättelse av felaktiga uppgifter.

En hel del av detta sägs stå i dataskyddslagen. Det blir intressant för patientombudsmannen att hålla reda på vad som kommer att gälla eftersom man skriver i punkt 1.3.2. att ”dataskyddslagen är till sin karaktär en subsidiär lag vars bestämmelser inte ska tillämpas om det finns avvikande bestämmelser om dataskydd i annan landskapslag”.

Som vi har sett i och med den nya högskolelagen så verkar landskapsregeringen inte landa på personalnivå eller på den enskilda ålänningens nivå. Stort ska det vara och allt på en gång. Men den stora utvecklingen tär på enskildas krafter.

Därför är det intressant att få läsa i stadens digitalstrategi: ”Riskerna i arbetet har förändrats över tid och därför måste staden ta fram stödformer för att förebygga den kognitiva belastning som den allt mera digitala arbetsmiljön medför”.

 

ICKE DEMILITARISERADE UNIONER

Som vi fick läsa i ledaren den 23.5. så förekommer det diverse påverknings-kampanjer såväl från öst som väst. Parallellt pågår det diskussioner om en starkare och enhetligare eu-militärunion inklusive ny militärakademi, vilket inte är någon ny tanke. Sedan skapandet av Maastricht-fördraget 1991 har frågan alltid diskuterats på EU:s toppmöten.

Embryon till militärt samarbete (franska revisionsrättens rapport 2008) hade under årens lopp utvecklats så här: 

1. Den fransk-tyska brigaden bildades 1989 (samlade mer än 5 000 man i tre garnisoner på tyskt territorium)

2.     Eurocorps (European Defence Corps) skapades 1992 mellan Frankrike, Tyskland, Belgien, Spanien och Luxemburg (består av en stab på cirka 1 000 personer och kan nå 60 000 man)

3.    Eurofor, som bildades 1995 mellan Frankrike, Italien, Spanien och Portugal (med ett hundratal anställda i Florens)

4.    Den fransk-tyska marinstyrkan skapades 1991

5.    Euromarfor är flottans motsvarighet till Eurofor

6.    European Air Group bildades 1994 av Frankrike och Storbritannien, tillsammans med Tyskland, Italien, Spanien, Nederländerna och Belgien (den är begränsad till en personalstyrka på cirka tjugo personer, baserad nära London)

7.    Europeiska luftfartscentrumet är i Nederländerna (där 25 tjänstemän arbetar som sköter utbytet av en teoretisk reserv på mer än 250 transportflygplan)

Dessa EU-organ mobiliserar vissa resurser. År 2007 hade Eurocorps redan en budget på 12,9 miljoner euro. Aktuella uppgifter hittar man inte utan special-kunskaper på EU:s egna sidor utan t.ex. www.eurocorps.org.

Ålands demilitarisering kan med tiden mycket väl visa sig vara något betydelsefullare än vad man skulle tro, vid sidan om den här europeiska soppan av militära ”unioner” samt NATO som på olika sätt samarbetar med dessa.

 

 

BEHÖRIGHET FÖR BEGRIPLIG SVENSKA

Undrar om den regeringsmedlem/tjänsteman som tillåtit följande mening komma med i ett lagförslags motiveringar har hjärta för svenska språket och respekt för medborgarinformation?

Jag citerar exat som det står (lagförslag nr 13/2023-24 om EU-referensram för examina):

”Även om undervisning är landskapets lagstiftningsbehörighet, har med beaktande av att det faller inom riksbehörigeten att reglera vilken behörighet som krävs för att verka inom hälso- och sjukvården, överenskommelseförordningen republikens presidents förordning (2005:37) om yrkesutbildning inom social- och hälsovård i landskapet Åland ingåtts, enligt vilken  rikslagstiftningen tillämpas gällande yrkes-utbildningen på gymnasialstadienivå inom social- och hälsovård beträffande inträdeskrav, grunder för läroplaner samt vid bedömningen av studieprestationer.”

Det är symptomatiskt att meningen finns att läsa under mellanrubriken Lagstiftningsbehörigheten. Vi har nog behörighet att skriva begriplig svenska.

 

 

SJÄLVFÖRINTELSENS TIDER

Nu när man inte orkar kämpa emot EU den allsmäktige så kan vi åtminstone, så här inför EU-val, granska lite vad som händer.

Samtidigt när föreningar här hemma får kämpa för sina PAF-medel skriver Anton Nilsson i sitt senaste nyhetsbrev (se regeringens hemsida: Åland och omvärlden, Åland och EU, Bilagor) skriver Anton Nilsson om att nya regler för föreningar blir utmanande för Åland: ”Förslaget riskerar också få konsekvenser för fördelningen av medel från PAF. Ärendet har nyss börjat behandlas i rådet och Ålandskontoret bevakar det noggrant.”

Parallellt har EU hela tiden ökat sina åtaganden utanför EU vilket kostar miljarder.

Till exempel så här kan det se ut (tidningen Tribun.fr 19.3.2024): EU undertecknade på söndagen ett partnerskapsavtal värt 7,4 miljarder euro med Egypten, mitt i en ekonomisk kris, som inkluderar lån men också bistånd och investeringar i migrations-frågor. Lånen är utspridda fram till 2027. Lånen innehåller 1,8 miljarder euro i investeringar, 400 miljoner euro till bilaterala projekt och 200 miljoner euro till program om migrationsfrågor.

Och samtidigt föreslår regeringen här att för medborgare från stater utanför EES-området ska högskolan utveckla ett stipendiesystem för att trygga möjligheten att kunna ta del av utbildningarna.

 - Med andra ord, en kulturell och ekonomisk självförintelse i extremliberal anda pågår.

 

EU-HÖGSKOLAN OCH ALLA MED HELA SLÄKTET

Nya högskolelagen innefattar även att medborgare i EES-området eller personer som har EU-blåkort (vistelse för högkvalificerad anställning och vistelse i Finland minst ett år) eller uppehållstillstånd enligt utlänningslagen behöver inte betala avgifter.

Så, samtidigt har man tagit med i lagförslaget definitioner som:

1. I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att begreppet familjemedlem definieras i enlighet med utlänningslagens bestämmelser.

2. Med makar jämställs personer, oavsett kön, som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden. En förutsättning är att de har bott tillsammans minst två år.

3. Boendetid förutsätts inte av makar, om personerna i fråga gemensamt har vårdnaden om ett barn eller om det finns andra vägande skäl.

Eftersom det är fråga om lagstiftning och inte om sakprosa så kvarstår det åtminstone i mina tankar denna fråga:

Utöver punkterna ovan så finns det i lagen många stycken till om ämnet, vilket får mig att undra i vilken mån har Landskapsregeringen tänkt omfatta inflyttningsfrågan i detta lagpaket? Hur blir det sedan i praktiken när öppna och luddiga formuleringar verkar tillåta så mycket?

 

FULLLMAKT OCH ÖPPNA DÖRRAR

I Landskapsregeringens förslag till en ny högskolelag tas fram som grundläggande punkter att:

1.    högskolan är en renodlad yrkeshögskola (om man i framtiden går inför att även akademiska högskolestudier ingår måste högskolan ges den själv-styrelse som grundlagen förutsätter)

2.    bestämmelser om vilka examina som ska kunna avläggas vid högskolan och utbildningsplanerna ska fastställas i landskapsförordning

3.    Landskapsregeringens övergripande målsättning med lagen är att möjliggöra internationellt konkurrenskraftig yrkeshögskoleutbildning på Åland av hög kvalitet

4.    undervisningsspråket vid högskolan förutom svenska kan vara engelska (möjligt att ha engelska som undervisningsspråk).

Så här har det låtit tidigare men frågan blir ännu hur man tänker precisera sina målsättningar (jfr. även med insändare 13.3. och 15.3.).

Till exempel om specialiseringsutbildningar säger lagförslaget att: ”I 4 mom. föreslås en förordningsfullmakt enligt vilken bestämmelser om specialiserings-utbildningarnas mål och minimi-omfattning ska utfärdas i landskapsförordning”.

Jag har under den gångna månadens landskapskris hunnit bli allergisk för ordet fullmakt. Jag gillar inte att ordet används i en lag utan närmare preciseringar.

Är det landskapsregeringen som här behöver fullmakt för att utfärda sina egna landskapsförordningar när landskapet ändå säger sig vara huvudmannen för högskolan? Eller någon annan? Samtidigt vill lagen ändå att ”villkoren för specialiseringsutbildningarna sammanfaller med reglerna för samma vid yrkeshögskolorna i riket”.

En annan intressant aspekt gäller s k uppdragsutbildningar som ”utformas i enlighet med de särskilda behov som beställaren har, men uppdragsutbildningen kan bara ges inom de utbildningsområden där högskolan har examensrätt”. Och vem har begränsat examensrätten?

Sedan, den tillhörande väldigt öppna formuleringen lyder så här: ”Uppdragsgivare kan vara landskapsregeringen, ett land, en internationell organisation, ett offentligt samfund, en stiftelse eller en privat sammanslutning”. Business för all del, men ändå, tar Åland emot uppdrag från vilka instanser som helst i sin högskola? Den här punkten behöver jag ännu utveckla och återkomma till.

 

AV BEHÖRIGHETEN KVARSTÅR ETT ”DOCK”

 I landskapsregeringens förslag till ny högskolelag får vi läsa att rikets behörighet omfattar:                                                                                      

 1. rättsområdena internationella fördrag                                                                                                   

2. handelssjöfart

3. offentliga sjörätten

4. sjösäkerheten (enl. internationella konventioner)

5. sjöfartsutbildningen (med behörighetsfördelning och överenskommelseförordning)

6. dimissionsrätt till statens universitet (d v s vilka fordringar en läroinrättning ska fylla)

7. utvärdering av kvalitetssystem (samma behörighet med riket, överenskommelseförordning med

    Nationella centret för utbildningsutvärdering)

8. att vara verksam inom hälso- och sjukvården och således regleras sjukskötarutbildningen med en

    överenskommelseförordning                                                                                                                                               

                                                        

Nog har landskapsregeringen humor också. Det står i lagtexten sedan att: ”Undervisningsväsendet hör dock(!) i sin helhet även inom detta område till landskapets behörighet”.

Enligt protokoll fört vid enskild föredragning på Utbildnings- och kulturavdelningen överförs till lagberedning förslag till ny lag om en åländsk referensram för examina och övriga samlade kompetenser (lagpromemoria, ÅLR 2023/8806 U2 9). Blir referensramen faktiskt åländsk?

Mera precist skriver man i lagförslaget så här: ”Ett arbete pågår vid landskapsregeringen med att ta fram en egen åländsk referensram för kvalifikationer som kopplar ihop det åländska utbildnings-systemet med den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF)”. Det blir ”lättare att planera, genomföra och utvärdera utbildningar”. Visst kan det vara så.

Men ”dock” verkar det som ramen blir allt annat än åländsk. Och all denna bortskänkning av behörighet i extremliberal anda kostar (se insändare 13.3.)

 

UTVECKLING SOM KOSTNADER

Landskapsregeringen har lanserat ett förslag till ny en högskolelag (se på hemsidan under Nyheter). Det som jag här sammanfattar är finansieringsbehoven som nämns i lagen:

1.     Det långsiktiga målet att bolagisera högskolan (med ÅLR som huvudman) kräver ännu ett grundligt arbete.

2.     För att stärka högskolans FUI-verksamhet (obligatoriskt: forskning, utveckling, innovation) måste utbildningsavtalet och tillhörande finansieringsmodell ändras för att säkerställa att det finns tillräcklig finansiering för forskning, utveckling och innovation.

3.     Specialiseringsutbildningar och den förberedande undervisningen kan innebära ett utökat personalbehov och tillhörande kringkostnader.

4.     Vad gäller FUI-verksamhet saknas idag formell extern granskning och detta måste nu införas.

5.     Högskolan ska samverka med näringslivet och samhället i övrigt, vilket kräver en ökad koordinering och administration vid högskolan. Detta kan medföra ökade personal- och driftskostnader.

6.     Förberedande undervisning för personer som inte har svenska som modersmål. Bestämmelser kring hur verksamheter finansieras måste beaktas och inkluderas.

7.     Kravet på att högskolan regelbundet ska delta i extern utvärdering kan i viss mån kräva ökade resurser.

8.     Ett ökat utnyttjande av möjligheten att ge utbildningar som leder till högre yrkeshögskoleexamina ökar kostnaderna.

9.     De nya studiehelheterna för högre yrkeshögskoleexamen kommer att kräva resurser för att byggas upp.

10.   Detta höjer också kravnivån för den föreläsande personalen vilket även det är en resursfråga.

11.   Det blir fler studeranden på campus, vilket eventuellt kräver mera utrymmen. 

12.   De skärpta kraven vid frånvaro kräver disciplinerade utbildningsprogram och mera studiehandledning. Detta kan öka administrationen då studietiden ska följas upp.

13.   Ökade kostnader för tester av de studerandes hälsotillstånd och för narkotikatester (särskilda säkerhetskrav och informationsskyldigheten).

14.   För medborgare från stater utanför EES-området ska högskolan utveckla ett stipendiesystem för att trygga möjligheten att ändå kunna ta del av utbildningarna.

15.   Syftet med de högre avgifterna är att höja terminsavgifterna så att de täcker alla kostnader och minska möjligheterna att kringgå skyldigheten att betala terminsavgift.

16.   Högskolan fungerar som ett naturligt centrum för forskning kopplat till åländska utvecklings- och hållbarhetsprojekt. 

I finans- och näringsutskottets betänkande (1/2023 - 2024) konstaterar man ytterligare att även frågan kring högskolans fastigheter behöver klargöras.

Så frågan blir: Varför allt detta? Jag får återkomma till orsakerna i nästa insändare.

46. FÖRSTA FÖRSÖK TILL ÅLÄNDSK UPPDATERING

1. INSÄNDARE

I en nyhetsartikel 1.12. (ÅT) med temat EU-parlamentsplats citeras Harry Jansson med bland annat detta: ”Ett nej till Lissabonfördraget hade ställt Åland utanför EU på de områden vi har behörighet”.
Vi lever till den grad turbulenta tider i Europa att jag anser befogat att klargöra och/eller repetera för hela det åländska folket hur det riktigt ligger till med Åland i dag.
Nu vill jag därför ställa två öppna frågor till Harry Jansson, inte av partipolitiska skäl utan alltså av allmänt intresse:
1. Vad avser du mer exakt med termen behörighet i detta sammanhang? Att Åland får säga ja eller nej? Eller att Åland får vara med om att fatta beslut om lagar? Eller något annat? Och menar du att behörigheten är direkt eller indirekt?
2. Vad eller vilka samhällsområden gäller denna behörighet i dag?
Jag tror det gynnar åländsk politik om alla vet vad som gäller.
Merja Renvall


2. SVAR (ÅLANDSTIDNINGEN 12.12.2012):
Harry Jansson svarar:

Hej Merja och tack för intressanta och behövliga frågor med tanke på den allmänna debatten.

Jag vill betona att det är fråga om komplicerade politiska och rättsliga överväganden (som EU-domstolen i sista hand ensam har rätt att avgöra).

Min slutsats är att i samband med det så kallade Lissabonfördraget 2009 hade ett uteblivit åländskt bifall ställt Åland utanför unionen eftersom nämnda fördrag ersätter alla tidigare EU-avtal (inklusive Ålands anslutningsprotokoll).

I väntan på en ny EU-relation sulle dock EU-rätten varit tillämplig på Åland inom de rättsområden Finland sitter på rätten att lagstifta.

Men vi skulle ha saknat till exempel ett regelverk för handel (import/export) med unionen, vilket skulle ha skapat kaos för hela öriket, inte minst för industri och jordbrukssektorerna.

I samband med att lagtinget godkände Lissabonfördraget 2009 antogs följande kläm:

”att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen, i syfte att Finlands regering inte ska godkänna en omfördelning av parlamentsplatserna innan Åland tillförsäkrats representation, fortsätter att på nationell och europeisk nivå hävda kravet på en åländsk plats i Europaparlamentet”.

I och med att denna omfördelning kommer att ske under 201 vore det dumt av lagtinget att ge ifrån sig ”Kroatien-kortet” utan att först se resultatet av de kommande förhandlingarna.

Kroatiens EU-anslutning påverkas dock inte av ett uteblivet åländskt bifall.

Grundlagsutskottet har nämligen bestämt att Finland kan godkänna internationella fördrag trots att Ålands bifall saknas.

Därför leder ett uteblivet åländskt bifall i ett första skede ”enbart” till juridiska problem på axeln Mariehamn-Helsingfors.

Med ”behörighet” avser jag de rättsområden där Ålands lagting stiftar lagar, det vill säga ifråga om Kroatien –fördraget närmast regionalpolitik, fiske, natur- och miljövård.
Vår behörighet i övrigt framgår av uppräkningen i självstyrelselagens 18:e paragraf.


3. SJÄLVSTYRELSELAGENS 18:E PARAGRAF ( www.lagtinget.ax )

Landskapets lagstiftningsbehörighet

Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om

1) lagtingets organisation och uppgifter samt val av lagtingets ledamöter; landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar,

2) landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda, disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän,

2a) (59/96) arbetspensionsskydd för landskapets anställda och för förtroendevalda inom landskapsförvaltningen samt för rektorer, lärare och timlärare vid grundskolor i landskapet,

3) landskapets flagga och vapen och deras användning i landskapet, användningen av landskapets flagga på landskapets fartyg samt på handelsfartyg och fiske-, fritids- och därmed jämförbara farkoster som har hemort i landskapet, dock så att statliga ämbetsverks och inrättningars samt enskildas rätt att använda rikets flagga inte får inskränkas,

4) kommunindelning, kommunala val, kommunernas förvaltning, kommunernas tjänsteinnehavare, tjänstekollektivavtal för kommunernas anställda, disciplinär bestraffning av kommunernas tjänsteinnehavare,

5) landskapet tillkommande tilläggsskatt på inkomst och tillfällig extra inkomstskatt, landskapet tillkommande närings- och nöjesskatter, grunderna för avgifter till landskapet, kommunerna tillkommande skatter,

6) allmän ordning och säkerhet med de undantag som nämns i 27 § 27, 34 och 35 punkten; brand- och räddningsväsendet,

7) byggnads- och planväsendet, grannelagsförhållanden, bostadsproduktion,

8) inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter för allmänt behov mot full ersättning, med undantag av vad som stadgas i 61 §,

9) hyra och hyresreglering, lega av jord,

10) natur- och miljövård, friluftsliv, vattenrätt,

11) fornminnen, skydd av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och föremål i landskapet,

12) hälso- och sjukvård, med de undantag som stadgas i 27 § 24, 29 och 30 punkten; eldbegängelse,

13) socialvård; tillstånd till utskänkning av alkoholdrycker,

14) (59/96) undervisning, läroavtal, kultur, idrott, ungdomsarbete; arkiv-, biblioteks- och museiväsendet med det undantag som stadgas i 27 § 39 punkten,

15) jord- och skogsbruk; styrning av lantbruksproduktionen, dock så att förhandlingar skall föras med de statsmyndigheter saken gäller innan lagstiftningsåtgärder angående styrning av lantbruksproduktionen vidtas,

16) jakt och fiske, registrering av fiskefartyg, styrning av fiskerinäringen,

17) djurskydd och veterinärväsendet med de undantag som stadgas i 27 § 31-33 punkten,

18) tillvaratagande av jordbruksmarks, skogsmarks och fiskevattens produktionsförmåga; skyldighet att i sådant syfte mot full ersättning i någon annans besittning för viss tid upplåta jordbruksmark och fiskevatten som är outnyttjade eller endast delvis utnyttjade,

19) rätt att leta efter, inmuta och utnyttja mineralfyndigheter,

20) postväsendet samt rätt att utöva rundradio- och televisionsverksamhet inom landskapet med de begränsningar som följer av 27 § 4 punkten,

21) vägar och kanaler, vägtrafik, spårbunden trafik, båttrafik, farleder för den lokala sjötrafiken,

22) näringsverksamhet med beaktande av vad som stadgas i 11 §, 27 § 2, 4, 9, 12-15, 17-19, 26, 27, 29-34, 37 och 40 punkten samt 29 § 1 mom. 3-5 punkten, dock så att även lagtinget har behörighet att vidta åtgärder för att främja sådan näringsverksamhet som avses i de nämnda punkterna,

23) främjande av sysselsättningen,

24) statistik om förhållandena i landskapet,

25) beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet,

26) utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet,

27) övriga angelägenheter som enligt grundsatserna i denna lag skall hänföras till landskapets lagstiftningsbehörighet.

45. EU-FINLAND KOKAR Kommunalval (nr 3)

Det låga valdeltagandet i Finlands kommunalval håller man på att ivrigt analysera. Det här är mina observationer.

Det intressantaste för Åland är om vi, som både väljare och/eller politiker, kan få lärorika insikter av den här typen av tendenser:

1. Man pratar om ”sofflocket” och antyder att icke-röstande medborgare är politiskt passiva.

Men jag anser att en stor andel av dem har blivit aktivt analyserande människor.

2.  Den häftiga debatten i finska Finland tyder på det och på att folk förbereder sig mentalt för större förändringar vad gäller Finlands EU-medlemskap (läs galenskap). Det första steget, och första försöket, var Sannfinländarnas (SF) seger i riksdagsvalet 2011.

3. Men nu har folk börjat också inse hur de stora linjedragningarna mot allt mer centraliserat system påverkar också på kommunal nivå. Det betyder i klartext bättre möjligheter för EU att få igenom sina direktiv (läs utan folkets inblandning). När Sannfinländarna (SF) kritiserat EU men inte tagit klar ställning till utträde ur EU så har många blivit tveksamma och inte röstat alls och den stora segern blev lite mindre (men dock betydelsefull). Den här nyansskillnaden vill inte media ta upp eftersom dimridån gagnar större partier. I vems händer är landets media?

4.  Under den aktuella valomgången var det häpnadsväckande att se hur man från regeringsnivån basunerar för starka centralkommuner och samtidigt går kandidater från samma partier ute i kommuner och är helt emot några sammanslagningar (YLE 30.10.). Och jag frågar, ställer kandidater upp för värderingar som partiledningen inte mera står för? Vad är det för elitmänniskor(!) som sitter i regeringen egentligen?

5. På grund av allt detta har det också uppstått hela åtta stycken mindre partier (ännu utanför riksdagen) som ställde upp i valet. Men dem brukar inte media ta upp ens namnen på (bortsett en kort intervjurunda i YLE). Är detta demokrati och fri val?

6. Eftersom det är som det är så kan man förvänta sig en verklig batalj inför nästa riksdagsval

och EU-val.

7. Som en lösning till demokratibristen och det låga valdeltagandet lanserades tanken om att få mer demokrati inom partierna (YLE 30.10.)!

Sammantaget, även de största partierna i Finland står nu för bara cirka 20% av drygt 57% (valdeltagandet) och inte för cirka 20% av 100%. Det kan man säga eftersom sofflocket funderar aktivt på ett steg nummer två och har inte passivt lämnat sina röster för dessa partier.