MÄNNISKAN, POLITIKEN OCH MEDIA
Av någon anledning så passar det väl in med en stund av samhällelig humor i form av ett avsnitt ur Bo Baldersons bok Statsrådet och döden. Efter en rad incidenter blir Statsrådet misstänkt för ett mord, vilket sedan återges i de olika svenska tidningarna på olika sätt:
1. EXPRESSEN
Expressen förklarade att statsrådet omedelbart måste avgå och detta oberoende av om han visade sig skyldig till mord eller ej. ”Landet kan inte ha en inrikesminister som i stunder av nationell kris mycket väl kan tänkas sitta bunden för lång tid annorstädes än vid sitt skrivbord.”
2. SVENSKA DAGBLADET
Svenska Dagbladet skrev: ”Ingen i detta land kan eller bör dömas ohörd, i tidningsrubriker eller i uttalanden av omdömeslösa brottsutredare. Detta gäller även socialdemokratiska statsråd och även tre veckor före ett val.”
3. DAGENS NYHETER
Dagens nyheter visade föga blick för behovet av kommentarer till väsentligt, aktuellt nyhetsmaterial genom att ordna vitt och brett om det amerikanska presidentvalet i november och någon fruktad hungerskatastrof som till på köpet tycktes ligga åratal framåt i tiden.”
4. AFTONBLADET
För Aftonbladet hade statsrådet nu blivit en så het potatis att han bollades mellan två ledarstumpar, försiktigtvis inte helt liktydiga. Jag vet inte mycket om tips men det påminde något om det där herr Kock i TV brukar kalla ”gardera med kryss”. I den första stumpen hette det att statsrådet naturligtvis inte på förhand kunde betraktas som helt skild från saken men att det var av vikt att komma ihåg att han var ekonomiskt oberoende. Dö-dade ett sådant statsråd gamla damer, så tycktes meningen vara, skedde det inte för snöd vinnings skull utan av andra, högre motiv, förmodligen ren idealitet.
5. ARBETET
Statsrådet: Vad som betyder något är vad Arbetet skriver. Vi är stuntmännen som varje dag hoppar från taket och det hör till spelet att vi ska slå igenom alla utom de sista, skärrandiga markiserna. Men faller vi genom där också börjar det bli farligt och brister den allra sista, Arbetet, under oss så slår vi i gatan. Och då är allt slut. Då återstår bara ...
Jag: Slut? Du menar ... döden?
Statsrådet: Döden? Vem har talat om döden? Nej, man blir landshövding. Du anar inte vilka län det finns. Blåsiga och hemska. Nästan öde eller med folk som man inte förstår dialekten hos. Eller också blir man generaldirektör. Eller också, och det är nog det hemskaste av allt, skickas man utomlands som ambassadör. Till Bryssel för att förklara regeringens EEC- politik eller till Guatemala tillsammans med en kanslist. Det ena bryter ner en psykiskt, det andra fysiskt.
Att var den främsta humorn var? Jo, boken är skriven 1968, inte 2012! Varför jag ville skriva detta? Jo, människan i Europa ändrar sig inte så fort och i det mediala vimlet beskrivs dagens politik på tusen olika sätt. Viktiga insikter för oss, tycker jag, inför den händelserika hösten 2012.
.jpg)
