31. ÅLAND - LISSABON

Texten kommer ev. att kompletteras med nya "fynd" ...

I DETTA INLÄGG JÄMFÖR JAG, MED HJÄLP AV UTDRAG UR OLIKA UTLÅTANDEN, VAD SOM KONSTATERATS OM ÅLANDS FÖRHÅLLANDE TILL LISSABON-FÖRDRAGET

ÅERSTÅR BARA FRÅGAN: VARFÖR VILL INGEN OFFENTLIGT OCH SAMMANNFATTAT BERÄTTA ALLT DETTA TILL FOLK ? OCH SVARET ÄR: DÄRFÖR ATT DET ÄR JÄKLA PINSAMT!

__________________________________________________
A. Självstyrelsepolitiska nämndens tidigare utlåtande(Sjpn 4/2006-2007)
__________________________________________________

POSITIONERNA konstaterades i huvudsak vara oförändrade i förhållande till de positioner som antogs inför regeringskonferensen om det konstitutionella fördraget.

I fråga om fördragets innehåll tar nämnden bl.a. upp
* artikeln angående erkännande av regional självstyrelse,
* att Ålandsprotokollet ska kvarstå oförändrat i fördraget
* och att Ålands folkrättsliga ställning, demilitariseringen och neutraliseringen inte får påverkas
* och att unionens ställning som juridisk person inte får medföra någon oacceptabel inskränkning av självstyrelsen."

__________________________________________________
B. Sedan, Sjpn, hänvisande till republikens presidents frmaställning 6/2007-2008
__________________________________________________

FINLANDS RATIFICERING
Finland har vid deponeringen inte gjort något förbehåll i fråga om landskapet Åland varför Finlands ratificering enligt traktaträtten gäller hela Finlands territorium.

Vid landskapsregeringen genomfördes under 2008 en utredning om vilka konsekvenser ett uteblivet bifall av lagtinget till Lissabonfördraget skulle få (ÅUS 2008:6 Internationella fördrag och landskapet Åland) eventuella konsekvenser av att lagtinget inte ger sitt bifall enligt SjL 59 § vid behandlingen av Lissabon- fördraget).

* I utredningen redogörs bl.a. utförligt för hur EG-domstolen i rättspraxis har slagit fast unionsrättens särställning i förhållande till de nationella rättsordningarna i medlemsstaterna.

* Det framkommer bl.a. att medlemsstaternas domstolar och myndigheter är skyldiga att tillämpa gemenskapsrätt framom nationell rätt som strider mot gemenskapsrätten (s. 18 Åus 2008:6).

* Gemenskapsrätten gäller framom den nationella lagstiftningen oavsett om den nationella lagstiftningen tillkommit före eller efter gemenskapsrätten.

* I utredningen konstateras vidare att EG-domstolen klargjort att gemenskapsrätten även åsidosätter medlemsstaternas konstitutionella bestämmelser.


Om Lissabonfördraget träder i kraft skulle EG-domstolens avgöranden för landskapets del innebära att fördraget ska tillämpas av både domstolar och myndigheter i landskapet oberoende av om lagtinget har gett sitt bifall till fördraget eller inte.

Mot bakgrund av denna utveckling i EG-domstolen förefaller det vara uppenbart att Finlands ratificering, utan lagtingets föregående bifall, har konsekvenser som står i strid med självstyrelselagen, eftersom inget undantag gjordes för Ålands del vid deponeringen.

Om Lissabonfördraget skulle träda i kraft utan lagtingets bifall kan situationen bli komplicerad och allvarlig eftersom domstolar och myndigheter med hänvisning till EG-domstolens uttalanden och eventuella förhandsavgöranden skulle kunna åsidosätta självstyrelselagen och landskapslagstiftning till förman för Lissabonfördraget och den gemenskapsrätt som antas med stöd av Lissabonfördraget.

___________________________________________________
C. Lagutskottets betänkande 18/2006-2007
___________________________________________________

FINLANDS RATIFICERING
Konsekvenserna av att lagtinget inte ger sitt bifall till Lissabonfördragets ikraft sättande i landskapet är problematiska av två huvudsakliga orsaker.

* En reservation gällande landskapet är utesluten i samband med ratificeringen, dvs. Finland har inte en möjlighet att ensidigt meddela andra medlemsstater att vissa av Lissabonfördragets förpliktelser inte gäller på Åland.

* En annan orsak är att fördragstexten inte innehåller någon möjlighet till att landskapet står utanför Lissabonfördragets eller unionsrättens tillämpningsområde.

Konsekvenserna av att lagtinget skulle välja att inte ge sitt bifall följer inte någon förutbestämd logik utan ett antal frågeställningar får sitt svar enbart efter fortsatta politiska och rättsliga överväganden.

Det bör dock påpekas att många av för landskapet avgörande beslut inte fattas av landskapets myndigheter.

Om Lissabonfördraget träder i kraft inom unionen utan att lagtinget gett sitt bifall uppstår frågan om hur den rättsliga konflikten ska åtgärdas.

Om frågan inte kan lösas på det nationella planet återstår möjligheten att förhandla fram en fördragsändring som löser situationen.

I dagens läge finns inte någon politisk samsyn i landskapet om en helt ny relation till unionen.

Den frågan skulle emellertid bli föremål för förhandlingar mellan riket och landskapet. Beroende på hur dessa nationella förhandlingar avlöper kan Finland föreslå öppnandet av fördragsförhandlingar. Det är sannolikt att dessa förhandlingar skulle syfta till en ändring av landskapets nuvarande relation till unionen.

Det finns många tänkbara alternativ för en sådan ny relation, men för landskapet skulle det i så fall vara centralt att åtminstone de ekonomiska relationerna till unionen tryggas.

Under tiden kan det bli aktuellt för i första hand landskapets myndigheter att vid tillämpningssituationer ta ställning till konflikten mellan nationell rätt och unionsrätt.

Det är möjligt att frågan kommer till behandling inför EG-domstolen och sannolikt att domstolen då anser att unionsrätten, trots avsaknaden av lagtingets bifall, ska ges företräde.

>>>

BÖRJA JOBBA MED DET DÅ !!!
MEN INTE SÅ NAIVT SOM I RUTAN "TRAGIKOMISKT" HÄR INTILL!