Det skulle vara önskvärt att de som röstar i val för regionalt arbete och ”regionalisering” faktiskt får veta om allt detta arbete i EU innebär för oss.
Hela tjugohundratalet har vi nu fått höra om ”goda kontakter och massor av inflytande och subsidiaritet” i förhållande till Helsingfors, toppmöten, parlamentet, ministerrådet och dess arbetsgrupper, kommissionen, ambassadörernas kommitté COREPER, organisationen CRPM (samarbetet mellan Europas perifera och maritima regioner (www.crpm.org ), och nu senast igen Regionkommittén (ReK) och CALRE (Konferens för talmännen i de lagstiftande delstaterna i Europa, www.calre.be ).
Att ha kontakter och arrangera möten har ett visst positivt värde i sig för Åland. Men samtidigt ska vi granska hur mycket dessa kontakter och arrangemang betyder i någon form av verklig makt för Åland i EU. Därför skriver jag här några rader om det arbete som pågår i den rådgivande Regionkommittén (ReK, en del översatt till svenska: www.cor.europa.eu ) där Åland har en representant.
Det viktigaste att konstatera är att ReK nämns i Lissabon-fördraget enbart därför att ReK ges möjlighet att yttra sig i diverse frågor (unionens rådgivande organ, t.ex. Artikel 307) om ”särskilda regionala intressen berörs”. Från rådet, parlamentet eller kommissionen kommer begäran för yttranden ”om de anser det nödvändigt”. Och om de anser det nödvändigt så ”ska de utsätta en tidsfrist”. Så mycket om ett ”bättre” fördrag!
Parallellt med denna verklighet lever sitt liv en annan, den som ReK och det andra rådgivande organet EESK (Europas ekonomiska och sociala kommitté www.eesc.europa.eu ) kritiserats för.
År 2005 fick jag tag på en intressant analys med rubriken Fullgör de sina uppgifter? (av pol.mag. i statsvetenskap Henrik Dahlsson för f.d. IND/DEM gruppen i parlamentet).
Analysen utgick från tre frågeställningar:
1. Hur väl försvarar ReK subsidiaritetsprincipen? Svaret blev: det gör den inte alls, för redan tolkningen av begreppet subsidiaritet är tvetydig och ReK stödjer oftast en fördjupad EU-integration.
2. Vilka särintressen har inflytande i EESK? Vad leder detta till? Svaret blev: organisationen präglas av en långt gången konsensuskultur.
3. Hur omfattande är de ekonomiska oegentligheterna i ReK och EESK? Svaret blev: Det förekommer omfattande ekonomiska bedrägerier i båda kommittéerna. Det är inte enstaka incidenter utan har uppenbarligen satts i system. Enligt f.d. chef för EU-kommissionens internrevision försvann 2004 tio miljarder euro i 10.000 kartlagda fall av fusk och ekonomiska oegentligheter. ReK och EESK är precis som övriga EU-institutioner och organ,
en del av vad som kan kallas korruptionskultur.
Som bäst håller ReK på med något som heter ”flernivåstyre”. Detta fenomenala system återkommer jag till nästa gång eftersom det är något som så många röstade för i EU-valet, utan att veta om det!
tisdag 27 oktober 2009
torsdag 22 oktober 2009
25. ATT SITTA VID STRANDEN OCH VÄNTA (Inflyttning)
MED TVÅ TILLÄGG
Förenta nationerna uppskattar att av världens 747.000 flyktingar kom bara 4378 till EU i fjol och man vill nu öka EU:s insatser. Undrar vad FN lever i för verklighet egentligen! I år har jag redan sett siffran 103.000.
Man ser hur EU driver sin politik eftersom länderna ger helt andra siffror: till England kom 565.000 år 2008 vilket gör 1.500 varje dag (MEP Gerard Batten: http://www.politics.co.uk/news/europe/eu-structure/eu-enlargement.. ). Till Sverige kommer 20.00-30.000 varje år (minister Astrid Thors). I riket har Invandrarverket räknat ut att efter 650 minderåriga kommer inom 2-3 år cirka 3000-4000 anhöriga och att bra efter två år tiofaldigas mängden asylsökande.
EU har dessutom alla möjliga årliga inflyttnings- eller asylprogram som gäller hela jordklotet ( http://ec.europa.eu/europeaid/work/ap/aap/2008_en.htm ).
Enligt sidan http://ec.europa.eu/justice_home/funding/intro/funding/solidarity_en.htm är budgeten 4.020,37 miljoner euro för perioden 2007-2013. Och rådet har redan 2001 riktat om 10 miljoner varje år för hantering av överraskande stora mängder av asylsökande.
På kommissionens hemsidor kan man hitta ytterligare uppgifter om att ( http://ec.europa.eu.justice_home/funding/refugee/fundinrefugee_en.htm )
1. ett fond för inflyttningsärenden (European Refugee Fond, ERF) togs i bruk från och med första januari 2008 för att medlemsländerna kan garantera mottagning, både fysiskt och rättsligt.
2. ramprogrammet för allmänt europeiskt inflyttningssystem nu inkluderar bland annat transporter av asylsökande medlemsländerna emellan för att garantera lika skydd inom EU.
3. en särskild byrå för asylfrågor, inklusive gemensam asylpolitik, ska tas i bruk 2010 för att främja EU-samarbete, utbildningsprogram och informationsutbyte eftersom det finns stora skillnader i hur länderna hanterar asylfrågor
4. man föreslår också ett gemensamt vidarebosättningsprogram för EU-länderna.
I klartext: länderna ska åta sig att ta emot ett visst antal flyktingar på årsbasis, vilket Sverige nu som ordförandeland ivrigt jobbar på med.
Hela härligheten grundar sig naturligtvis på Lissabon-fördragets artikel 78 om gemensam asylpolitik och gemensamma system för samma.
Vad är det då som sker i gräsrötterna? Till exempel detta: i september i år i kust- staden Calais i Frankrike höll polisen på att tömma ”Jungeln”, ett läger med 1400 olagliga inflyttade ... Det finns också mycket stränder på Åland.
TILLÄGG 1 FRÅN OPEN EUROPE BULLETIN(Mars 09):
"Poll shows reducing immigration and the EU's powers should be top priorities of incoming Conservative government. A Daily Telegraph/YouGov survey has shown that 52 per cent of voters say they want a future Conservative government to make its top priority reducing immigration. Voters said that second amongst the priorities should be reducing the power of the EU."
TILLÄGG 2 FRÅN DAGENS NYHETER (HÖSTEN 09,UTDRAG):
- Flykting- och asylpolitik berör känsliga inrikespolitiska frågor men har efter hand ändå vuxit fram som ett gemensamt politikområde EU. Skälet är den fria rörligheten för personer inom unionens område.
- Kommissionär Jacques Barrot kallade Sveriges asylpolitik för aktiv och dynamisk och att det snarare än att begränsa den handlar om att andra länder ska närma sig samma standard.
- I Sverige har en irakisk medborgare 71 procents chans att få skydd, medan chansen i andra länder bara är 2 procent. Totalt sett tar Sverige emot runt 25 procent av de sökande medan länder som Grekland och Slovakien tar emot mindre än 3 procent.
- Det sa kallade skyddsgrundsdirektivet beskriver vilka som är flyktingar och som därför ska ta asyl.
- Procedurdirektivet reglerar bland annat hur en asylansökan ska hanteras, hur prövningen ska gå till och vilka rättigheter en asylsökande har — som rörelsefrihet och tillgång till information och vård.
- Det finns en särskild databas, Eurodac, där alla asylsökandes fingeravtryck lagras. Där kan ett land kontrollera att en person som söker asyl inte redan har ansökt om asyl i ett annat medlemsland.
- Förslaget om ett gemensamt kontor är ett steg i EU:s ambition att harmonisera reglerna för asylsökande i unionen.
- Det gemensamma kontoret vara på plats nästa år och med tiden ha ett hundratal medarbetare.
- Kontoret kommer till all börja med all ha en budget på fem miljoner euro, den ökar till 15 miljoner euro 2013. Pengarna tas från den europeiska flyktingfonden.
Förenta nationerna uppskattar att av världens 747.000 flyktingar kom bara 4378 till EU i fjol och man vill nu öka EU:s insatser. Undrar vad FN lever i för verklighet egentligen! I år har jag redan sett siffran 103.000.
Man ser hur EU driver sin politik eftersom länderna ger helt andra siffror: till England kom 565.000 år 2008 vilket gör 1.500 varje dag (MEP Gerard Batten: http://www.politics.co.uk/news/europe/eu-structure/eu-enlargement.. ). Till Sverige kommer 20.00-30.000 varje år (minister Astrid Thors). I riket har Invandrarverket räknat ut att efter 650 minderåriga kommer inom 2-3 år cirka 3000-4000 anhöriga och att bra efter två år tiofaldigas mängden asylsökande.
EU har dessutom alla möjliga årliga inflyttnings- eller asylprogram som gäller hela jordklotet ( http://ec.europa.eu/europeaid/work/ap/aap/2008_en.htm ).
Enligt sidan http://ec.europa.eu/justice_home/funding/intro/funding/solidarity_en.htm är budgeten 4.020,37 miljoner euro för perioden 2007-2013. Och rådet har redan 2001 riktat om 10 miljoner varje år för hantering av överraskande stora mängder av asylsökande.
På kommissionens hemsidor kan man hitta ytterligare uppgifter om att ( http://ec.europa.eu.justice_home/funding/refugee/fundinrefugee_en.htm )
1. ett fond för inflyttningsärenden (European Refugee Fond, ERF) togs i bruk från och med första januari 2008 för att medlemsländerna kan garantera mottagning, både fysiskt och rättsligt.
2. ramprogrammet för allmänt europeiskt inflyttningssystem nu inkluderar bland annat transporter av asylsökande medlemsländerna emellan för att garantera lika skydd inom EU.
3. en särskild byrå för asylfrågor, inklusive gemensam asylpolitik, ska tas i bruk 2010 för att främja EU-samarbete, utbildningsprogram och informationsutbyte eftersom det finns stora skillnader i hur länderna hanterar asylfrågor
4. man föreslår också ett gemensamt vidarebosättningsprogram för EU-länderna.
I klartext: länderna ska åta sig att ta emot ett visst antal flyktingar på årsbasis, vilket Sverige nu som ordförandeland ivrigt jobbar på med.
Hela härligheten grundar sig naturligtvis på Lissabon-fördragets artikel 78 om gemensam asylpolitik och gemensamma system för samma.
Vad är det då som sker i gräsrötterna? Till exempel detta: i september i år i kust- staden Calais i Frankrike höll polisen på att tömma ”Jungeln”, ett läger med 1400 olagliga inflyttade ... Det finns också mycket stränder på Åland.
TILLÄGG 1 FRÅN OPEN EUROPE BULLETIN(Mars 09):
"Poll shows reducing immigration and the EU's powers should be top priorities of incoming Conservative government. A Daily Telegraph/YouGov survey has shown that 52 per cent of voters say they want a future Conservative government to make its top priority reducing immigration. Voters said that second amongst the priorities should be reducing the power of the EU."
TILLÄGG 2 FRÅN DAGENS NYHETER (HÖSTEN 09,UTDRAG):
- Flykting- och asylpolitik berör känsliga inrikespolitiska frågor men har efter hand ändå vuxit fram som ett gemensamt politikområde EU. Skälet är den fria rörligheten för personer inom unionens område.
- Kommissionär Jacques Barrot kallade Sveriges asylpolitik för aktiv och dynamisk och att det snarare än att begränsa den handlar om att andra länder ska närma sig samma standard.
- I Sverige har en irakisk medborgare 71 procents chans att få skydd, medan chansen i andra länder bara är 2 procent. Totalt sett tar Sverige emot runt 25 procent av de sökande medan länder som Grekland och Slovakien tar emot mindre än 3 procent.
- Det sa kallade skyddsgrundsdirektivet beskriver vilka som är flyktingar och som därför ska ta asyl.
- Procedurdirektivet reglerar bland annat hur en asylansökan ska hanteras, hur prövningen ska gå till och vilka rättigheter en asylsökande har — som rörelsefrihet och tillgång till information och vård.
- Det finns en särskild databas, Eurodac, där alla asylsökandes fingeravtryck lagras. Där kan ett land kontrollera att en person som söker asyl inte redan har ansökt om asyl i ett annat medlemsland.
- Förslaget om ett gemensamt kontor är ett steg i EU:s ambition att harmonisera reglerna för asylsökande i unionen.
- Det gemensamma kontoret vara på plats nästa år och med tiden ha ett hundratal medarbetare.
- Kontoret kommer till all börja med all ha en budget på fem miljoner euro, den ökar till 15 miljoner euro 2013. Pengarna tas från den europeiska flyktingfonden.
torsdag 15 oktober 2009
24. DET MILITÄRA PRIORITERAS I EU (Fred)
(MED TILLÄGG)
Det att man kan få bidrag till något miljö- eller annat projekt eller någon näring har i mina ögon sedan länge saknat betydelse eftersom EU som helhet sysslar med minst sagt horribla eurokommunistiska strävanden. Det militära stärks i och Lissabon- fördraget.
I Nederländerna har man räknat ihop att EU redan för några år sedan hade personal i beredskap för olika operationer: 5700 poliser, 631 juridiskt sakkunniga, 565 specialister för administrationen och nästan 5000 specialister för civilskydd. Härtill kommer olika frivilliga i olika länder. Man kunde ta detta som “normal beredskap”. Men Lissabon-fördraget utmanar nu också i militärsammanhang till ”frivilligt samarbete” vissa länder emellan, alltså utan att något gemensamt beslut på parlamentet behövs (artiklarna 28,419,420)! En sådan militär organisation har existerat redan länge: www.eurogendfor.org .
Lissabon-fördragets ”militärdominerade uppfattning om fred” säger bland annat detta:
1. Rådet och COREPER (=ländernas ambassadörer)fattar beslut om riktlinjerna (artik- larna 40, 293). Parlamentet i EU och länderna kan bara bli hörda (artikel 36). Detta förstärks genom de nya sätt att fatta beslut (bl.a. majoritet i stället för alla länder röstvikt; artikel 9c). De stora länderna kommer därför att kunna göra som de vill. Det var således intressant att Tyskland lade märke till sina egna möjligHe- ter i sin grund- lagsgranskning. Tjeckien håller mycket klokt på med samma nu, vilket utrikesminister Stubb noterade som EU- olydighet i finsk media! Vad gör alltså Finland och Åland?
2. Medlemsländerna skall sedan aktivt och förutsättningslöst stöda dessa i en anda av lojalitet och solidaritet (artiklarna 40, 294, 297).
3. Medlemsländerna skall också utöka och förbättra sin militärkapasitet (artikel 41)
4. Det enda som ligger ovanpå EU:s strävanden är NATO eftersom fördraget kopplar allt till NATO (artikel 41).
5. Om unionens ”utrikespolitiska” sfärer stipuleras också (artiklarna 24, 296). Till detta har man inte satt några gränser, alltså var i världen man huserar och hur mycket!
6. Och så finns det alla möjliga militära byråer, enheter och system såsom PSC, PU, EUMS, EUMC, SG, CFSP, SITCEN. I januari 2004 grundades EDA, European Defence Agency, med redan 70 tjänster plus 50 för administrationen och en årlig budget om 25 miljoner euro (www.eda.europa.eu ).
Det är helt uppenbart att det militära prioriteras på alla plan. EU:s allmänna utrikes- och säkerhetspolitik är inte för att medlemsstaterna driver egen politik, ingen diversitet eller subsidiaritet utan i stället gemensamt försvar (artiklarna 40,41,46, protokoll 10), men utan ett ord om varför.
Och kostnaderna? Nu öppnas också möjlighet för skild militärbudget (artikel 41). Och unionens domstol har, för en gångs skull, inget att bestämma i saken (artikel 275).
Det alltså inga små brister precis EU kritiseras för! Och det här är definitivt inte vad majoriteten av Europas befolkning har röstat för! Jag gillar inga militärorganisationer, varken från öst eller väst.
TILLÄGG:
Wednesday, 18 February 2009 - Brussels Revised edition
19. Annual Report (2007) on the main aspects and basic choices of the CFSP - European Security Strategy and ESDP - The role of NATO in the security architecture of the EU (debate) Gerard Batten (IND/DEM ).
- Madam President, these are own-initiative reports and therefore they might be dismissed as so much hot air. But we know that such reports are sometimes used as a means of introducing the policy aspirations of the EU.
- Mr von Wogau was once the Chair of the Committee on Economic and Monetary Affairs and was instrumental in bringing about the European single currency. He is now Chair of the Subcommittee on Security and Defence, and, when he writes a report saying that the European Union needed its own armed forces, then we can be confident that that is precisely what the European Union intends to bring about in due course.
!!!!!
- These reports call for the EU to develop its own armed forces by means of common weapons procurement, a common communication system and an autonomous common command and control structure. !!!!! DESSA FINNS DET REDAN DIREKTIV(FÖRSLAG) FÖR !!!!
Mr von Wogau advocates an EU standing army of 60 000 soldiers permanently available for deployment. The EU wants its own soldiers, guns, tanks, aeroplanes and bombs in order to ‘fulfil its responsibilities in the world’.
- What are those responsibilities exactly? To find out, you will have to wait to see if the Lisbon Treaty is fully ratified and brings about ‘a common foreign and security policy, leading to a common defence’. No one can say that they were not warned of the EU’s military aspirations.
Det att man kan få bidrag till något miljö- eller annat projekt eller någon näring har i mina ögon sedan länge saknat betydelse eftersom EU som helhet sysslar med minst sagt horribla eurokommunistiska strävanden. Det militära stärks i och Lissabon- fördraget.
I Nederländerna har man räknat ihop att EU redan för några år sedan hade personal i beredskap för olika operationer: 5700 poliser, 631 juridiskt sakkunniga, 565 specialister för administrationen och nästan 5000 specialister för civilskydd. Härtill kommer olika frivilliga i olika länder. Man kunde ta detta som “normal beredskap”. Men Lissabon-fördraget utmanar nu också i militärsammanhang till ”frivilligt samarbete” vissa länder emellan, alltså utan att något gemensamt beslut på parlamentet behövs (artiklarna 28,419,420)! En sådan militär organisation har existerat redan länge: www.eurogendfor.org .
Lissabon-fördragets ”militärdominerade uppfattning om fred” säger bland annat detta:
1. Rådet och COREPER (=ländernas ambassadörer)fattar beslut om riktlinjerna (artik- larna 40, 293). Parlamentet i EU och länderna kan bara bli hörda (artikel 36). Detta förstärks genom de nya sätt att fatta beslut (bl.a. majoritet i stället för alla länder röstvikt; artikel 9c). De stora länderna kommer därför att kunna göra som de vill. Det var således intressant att Tyskland lade märke till sina egna möjligHe- ter i sin grund- lagsgranskning. Tjeckien håller mycket klokt på med samma nu, vilket utrikesminister Stubb noterade som EU- olydighet i finsk media! Vad gör alltså Finland och Åland?
2. Medlemsländerna skall sedan aktivt och förutsättningslöst stöda dessa i en anda av lojalitet och solidaritet (artiklarna 40, 294, 297).
3. Medlemsländerna skall också utöka och förbättra sin militärkapasitet (artikel 41)
4. Det enda som ligger ovanpå EU:s strävanden är NATO eftersom fördraget kopplar allt till NATO (artikel 41).
5. Om unionens ”utrikespolitiska” sfärer stipuleras också (artiklarna 24, 296). Till detta har man inte satt några gränser, alltså var i världen man huserar och hur mycket!
6. Och så finns det alla möjliga militära byråer, enheter och system såsom PSC, PU, EUMS, EUMC, SG, CFSP, SITCEN. I januari 2004 grundades EDA, European Defence Agency, med redan 70 tjänster plus 50 för administrationen och en årlig budget om 25 miljoner euro (www.eda.europa.eu ).
Det är helt uppenbart att det militära prioriteras på alla plan. EU:s allmänna utrikes- och säkerhetspolitik är inte för att medlemsstaterna driver egen politik, ingen diversitet eller subsidiaritet utan i stället gemensamt försvar (artiklarna 40,41,46, protokoll 10), men utan ett ord om varför.
Och kostnaderna? Nu öppnas också möjlighet för skild militärbudget (artikel 41). Och unionens domstol har, för en gångs skull, inget att bestämma i saken (artikel 275).
Det alltså inga små brister precis EU kritiseras för! Och det här är definitivt inte vad majoriteten av Europas befolkning har röstat för! Jag gillar inga militärorganisationer, varken från öst eller väst.
TILLÄGG:
Wednesday, 18 February 2009 - Brussels Revised edition
19. Annual Report (2007) on the main aspects and basic choices of the CFSP - European Security Strategy and ESDP - The role of NATO in the security architecture of the EU (debate) Gerard Batten (IND/DEM ).
- Madam President, these are own-initiative reports and therefore they might be dismissed as so much hot air. But we know that such reports are sometimes used as a means of introducing the policy aspirations of the EU.
- Mr von Wogau was once the Chair of the Committee on Economic and Monetary Affairs and was instrumental in bringing about the European single currency. He is now Chair of the Subcommittee on Security and Defence, and, when he writes a report saying that the European Union needed its own armed forces, then we can be confident that that is precisely what the European Union intends to bring about in due course.
!!!!!
- These reports call for the EU to develop its own armed forces by means of common weapons procurement, a common communication system and an autonomous common command and control structure. !!!!! DESSA FINNS DET REDAN DIREKTIV(FÖRSLAG) FÖR !!!!
Mr von Wogau advocates an EU standing army of 60 000 soldiers permanently available for deployment. The EU wants its own soldiers, guns, tanks, aeroplanes and bombs in order to ‘fulfil its responsibilities in the world’.
- What are those responsibilities exactly? To find out, you will have to wait to see if the Lisbon Treaty is fully ratified and brings about ‘a common foreign and security policy, leading to a common defence’. No one can say that they were not warned of the EU’s military aspirations.
måndag 12 oktober 2009
23. UPPFATTNINGAR OM EU-JORDBRUK (Jordbruk)
FRÅN 2008-2009
Man kan naturligtvis i EU-val lova jobba för att jordbruksstöden kvarstår, men det som man i själva verket då lovar är första hjälp eftersom EU-tåget har helt annan färdriktning.
Vad garanterar EU för jordbrukare? På lång sikt absolut ingenting. För det första så har det visat sig att hela systemet med jordbruksstöd var från början redan tilltänkt som något tillfälligt. Så klart ingen berättade detta för oss vis anslutningen!
Så här resonerar sakkunniga idag:
1. Den 11.02.09 talade en av Finlands representanter vid EU-anslutningen, Heikki Haavisto på ett seminarium i Åbo. Han hade några intressanta iakttagelser. I framtiden kommer EU att granska behovet att regionstöd utgående från förutsedda problem inom olika områden och inte utgående från inkomst- eller produktions- nivåer. Det här betyder mycket sannolikt mer ”problem” runt om Medelhavet än i norden.Dessutom styrs jordbruksbidragen redan nu till bättre jordbruksområden i Europa.
2. Parallellt ställer parlamentariker kritiska frågor till kommissionen. Gabriele
Stauner undrade till exempel följande: ”Ur den senas- te aktivitets- rapporten från Europeiska bedrägeribekämpnings- byrån från mitten av juli 2007 framgår att OLAF uppskattar att de ekonomiska effekterna av de 53 fall som gäller jordbruksutgifter, och som färdigbehandlats under 2006, uppgår till mer än 53 miljoner euro”. Och undrar vidare varför det finns ett så stort mörkertal jämfört med vad officiellt angetts som bedrägerisumma.
3. Jeffrey Titford ansåg i sin tur att det som är fel med EU:s inställning till jordbruket, är ”ett aggressivt regleringssystem leder jordbrukarna bort från sin ordinarie livsmedelsproduktion och gör dem till miljöväktare, vilket i betänkandet kallas landsbygdsutvecklings- politik. Detta leder till kraftigt ökade kostnader och minskad produktion. Det har även lett till direkt konkurrens om finansiering mellan jordbrukare och inrättningar som landsbygdsparker eller naturreservat, som jordbrukare normalt sett inte konkurrerar med”. Det här konstaterade nyligen även www.farmsubsidy.org !
4. När EU sedan försöker ”förenkla” villkoren för jordbrukare anser han att ”på EU-språk betyder förenkling i vanlig ordning att standardiseringen och kommissionens kontrollfunktion ökar”. Och jag känner igen fenomenet i Lissabon-fördraget!
5. Vidare konstaterar han att ”återigen lämpar sig de stora skillnaderna i jordbruket, med olika rådande klimatförhållanden i hela EU, inte för en sådan standardisering”. Samma problem med standardisering gäller många andra frågor, inte minst euron!
6. På Euroepan Milk Boards hemsida får man läsa hur organisationen spillde miljontals liter mjölk på europeiska åkrar för att rpotestera mot Kommissionen och kräva något vettigare ur den (www.europeanmilkboard.org)!
Den här ivern att tvångsmässigt leda Europa till ett totalitärt system slutar inte förvåna mig. Och just därför heter det i dag bland Europas EU-kritiker: ”Vi vill ha våra länder tillbaka!” Det ropar också Europas småjordbrukare.
Man kan naturligtvis i EU-val lova jobba för att jordbruksstöden kvarstår, men det som man i själva verket då lovar är första hjälp eftersom EU-tåget har helt annan färdriktning.
Vad garanterar EU för jordbrukare? På lång sikt absolut ingenting. För det första så har det visat sig att hela systemet med jordbruksstöd var från början redan tilltänkt som något tillfälligt. Så klart ingen berättade detta för oss vis anslutningen!
Så här resonerar sakkunniga idag:
1. Den 11.02.09 talade en av Finlands representanter vid EU-anslutningen, Heikki Haavisto på ett seminarium i Åbo. Han hade några intressanta iakttagelser. I framtiden kommer EU att granska behovet att regionstöd utgående från förutsedda problem inom olika områden och inte utgående från inkomst- eller produktions- nivåer. Det här betyder mycket sannolikt mer ”problem” runt om Medelhavet än i norden.Dessutom styrs jordbruksbidragen redan nu till bättre jordbruksområden i Europa.
2. Parallellt ställer parlamentariker kritiska frågor till kommissionen. Gabriele
Stauner undrade till exempel följande: ”Ur den senas- te aktivitets- rapporten från Europeiska bedrägeribekämpnings- byrån från mitten av juli 2007 framgår att OLAF uppskattar att de ekonomiska effekterna av de 53 fall som gäller jordbruksutgifter, och som färdigbehandlats under 2006, uppgår till mer än 53 miljoner euro”. Och undrar vidare varför det finns ett så stort mörkertal jämfört med vad officiellt angetts som bedrägerisumma.
3. Jeffrey Titford ansåg i sin tur att det som är fel med EU:s inställning till jordbruket, är ”ett aggressivt regleringssystem leder jordbrukarna bort från sin ordinarie livsmedelsproduktion och gör dem till miljöväktare, vilket i betänkandet kallas landsbygdsutvecklings- politik. Detta leder till kraftigt ökade kostnader och minskad produktion. Det har även lett till direkt konkurrens om finansiering mellan jordbrukare och inrättningar som landsbygdsparker eller naturreservat, som jordbrukare normalt sett inte konkurrerar med”. Det här konstaterade nyligen även www.farmsubsidy.org !
4. När EU sedan försöker ”förenkla” villkoren för jordbrukare anser han att ”på EU-språk betyder förenkling i vanlig ordning att standardiseringen och kommissionens kontrollfunktion ökar”. Och jag känner igen fenomenet i Lissabon-fördraget!
5. Vidare konstaterar han att ”återigen lämpar sig de stora skillnaderna i jordbruket, med olika rådande klimatförhållanden i hela EU, inte för en sådan standardisering”. Samma problem med standardisering gäller många andra frågor, inte minst euron!
6. På Euroepan Milk Boards hemsida får man läsa hur organisationen spillde miljontals liter mjölk på europeiska åkrar för att rpotestera mot Kommissionen och kräva något vettigare ur den (www.europeanmilkboard.org)!
Den här ivern att tvångsmässigt leda Europa till ett totalitärt system slutar inte förvåna mig. Och just därför heter det i dag bland Europas EU-kritiker: ”Vi vill ha våra länder tillbaka!” Det ropar också Europas småjordbrukare.
lördag 10 oktober 2009
22. TA REDA PÅ VAD DIN MEP GÖR ! (Demokrati)
Du kan gå förbi alla officiella tolkare och kolla själv vad MEPparna, d.v.s. parlamentarikerna i Bryssel, gör!
GÖR SÅ HÄR:
1. Ta fram sidan www.europarl.europa.eu i internet och klicka på språket svenska
2. Klicka sedan "Dina ledamöter" uppe på sidan
3. Du får nu fram en karta där du kan klicka fram önskat land
4. Du väljer ett namn och på den valda meppens sidan kommer fram alternativ såsom arbete i parlamentet, frågor, utlåtnden med mera. Det som är speciellt intressant är frågor som alltså riktas till kommissionen.
5. När du har frågorna framme så klicka igen på rätt språk uppe på sidan. Längst till höger finns en liten ruta med jorklot. Klicka på den så får du fram hela texten.
GÖR SÅ HÄR:
1. Ta fram sidan www.europarl.europa.eu i internet och klicka på språket svenska
2. Klicka sedan "Dina ledamöter" uppe på sidan
3. Du får nu fram en karta där du kan klicka fram önskat land
4. Du väljer ett namn och på den valda meppens sidan kommer fram alternativ såsom arbete i parlamentet, frågor, utlåtnden med mera. Det som är speciellt intressant är frågor som alltså riktas till kommissionen.
5. När du har frågorna framme så klicka igen på rätt språk uppe på sidan. Längst till höger finns en liten ruta med jorklot. Klicka på den så får du fram hela texten.
21. KAMP FÖR EUROPA (Demokrati, bedrägerier)
FRÅN OKTOBER 2008
Före detta kommissiontjänstemannen Paul van Buitenens (http://sv.wikipedia.org/wiki/Paul_van_Buitenen)agerande och bok Kamp för Europa (1999) blev epokgörande, eftersom man tillsatte kom-mittéer som skrev två omfattande rapporter. Dessa, och andra spännande saker, finns att läsa på engelska och franska på kommissionens hemsida (www.ec.euroopa.eu/anti_fraud/reports) under namnet Committee of Independent Experts, 1999.
OBS! KAN HÄNDA ATT DESSA LINKAR INTE FUNGERAR MERA 2009!JAG HAR TEXTERNA OM NÅGON ÄR INTRESSERAD
De frågor som ställs till kommissionen i dag kan jämföras med axplock från ovan nämnda rapporter. Jag plockade fram ur det massiva materialet sådant som konstaterades om temat avtal och bidrag (på svenska eftersom en översättning tidigare fanns tillgänglig i nätet,i dag måste man veta direktadressen ovan för att alls kunna hitta dem), till lärdom för landskapets alla Moralelastix (namnet från Asterix) som älskar EU-bidrag och EU–projekt och tror sig vara riktiga samhälls- byggare.
Utgångspunkten är den att i varje etapp i beslutsfattande (ingå ett avtal, val av förfarande, anbudsförfarande, avtalspartner, finansiering, uppföljning) finns risk för oegentligheter eller rent av bedrägerier.
Orsakerna till problemen var:
1. Kommissionens mediokra förvaltningsinstrument när det gäller avtal och bidrag.
2. Distinktionen mellan avtal och bidrag är ytterst diskutabel både i teorin och i praktiken.
3. Dåligt definierade begrepp som överlappar varandra i praktiken.
4. Det existerar lika många särskilda system som rättsliga grunder.
5. Regelverket för bidrag är svagt, de särskilda föreskrifterna är inte av någon tvingande karaktär. Dessutom är de utspridda, det finns budgetförordningen, förord- ning om genomförandebestämmelser, direktiv om offentlig upphandling, uppförandekodex, internatio-nella avtalet om offentlig upphandling, domstolens rättspraxis, praxis inom rådgivande kommittén för upphandling och avtal, särskilda föreskrifter. Vissa av gemenskapsprogram- men föreskriver själva särskilda regler som är tillämpliga enbart inom ramen för det aktuella programmet.
6. Den allvarligaste bristen gäller dock avsaknaden av definition av begreppet bidrag. På grund av detta åtnjuter utanordnarna en överdriven personlig frihet när det gäller att välja mellan antingen ett förfarande för ingående av avtal eller ett förfarande för tilldelning av bidrag.
7. I budgetsförordningen behandlas inte denna utgiftskategori; oprecisa och icke-tvingande föreskrifter är inte tillräckligt.
8. Många av bidragen är maskerade kontrakt.
9. De huvudsakliga svagheterna berör riskerna för kumulation till fördel för samma bidragsmottagare.
10. Avtalspartner har inte utfört någon faktisk motprestation.
Det bör tilläggas att det finns i dag minst 15.000 lobbyister och 2.500 lobbyorgani- sationer som rör sig även i denna soppa. Rapporterna, den första på 148 sidor och den andra på 275 sidor, brukar jag rekommendera som grundkurs i vad EU till grunden är, en genomkorrupt organisation.
Före detta kommissiontjänstemannen Paul van Buitenens (http://sv.wikipedia.org/wiki/Paul_van_Buitenen)agerande och bok Kamp för Europa (1999) blev epokgörande, eftersom man tillsatte kom-mittéer som skrev två omfattande rapporter. Dessa, och andra spännande saker, finns att läsa på engelska och franska på kommissionens hemsida (www.ec.euroopa.eu/anti_fraud/reports) under namnet Committee of Independent Experts, 1999.
OBS! KAN HÄNDA ATT DESSA LINKAR INTE FUNGERAR MERA 2009!JAG HAR TEXTERNA OM NÅGON ÄR INTRESSERAD
De frågor som ställs till kommissionen i dag kan jämföras med axplock från ovan nämnda rapporter. Jag plockade fram ur det massiva materialet sådant som konstaterades om temat avtal och bidrag (på svenska eftersom en översättning tidigare fanns tillgänglig i nätet,i dag måste man veta direktadressen ovan för att alls kunna hitta dem), till lärdom för landskapets alla Moralelastix (namnet från Asterix) som älskar EU-bidrag och EU–projekt och tror sig vara riktiga samhälls- byggare.
Utgångspunkten är den att i varje etapp i beslutsfattande (ingå ett avtal, val av förfarande, anbudsförfarande, avtalspartner, finansiering, uppföljning) finns risk för oegentligheter eller rent av bedrägerier.
Orsakerna till problemen var:
1. Kommissionens mediokra förvaltningsinstrument när det gäller avtal och bidrag.
2. Distinktionen mellan avtal och bidrag är ytterst diskutabel både i teorin och i praktiken.
3. Dåligt definierade begrepp som överlappar varandra i praktiken.
4. Det existerar lika många särskilda system som rättsliga grunder.
5. Regelverket för bidrag är svagt, de särskilda föreskrifterna är inte av någon tvingande karaktär. Dessutom är de utspridda, det finns budgetförordningen, förord- ning om genomförandebestämmelser, direktiv om offentlig upphandling, uppförandekodex, internatio-nella avtalet om offentlig upphandling, domstolens rättspraxis, praxis inom rådgivande kommittén för upphandling och avtal, särskilda föreskrifter. Vissa av gemenskapsprogram- men föreskriver själva särskilda regler som är tillämpliga enbart inom ramen för det aktuella programmet.
6. Den allvarligaste bristen gäller dock avsaknaden av definition av begreppet bidrag. På grund av detta åtnjuter utanordnarna en överdriven personlig frihet när det gäller att välja mellan antingen ett förfarande för ingående av avtal eller ett förfarande för tilldelning av bidrag.
7. I budgetsförordningen behandlas inte denna utgiftskategori; oprecisa och icke-tvingande föreskrifter är inte tillräckligt.
8. Många av bidragen är maskerade kontrakt.
9. De huvudsakliga svagheterna berör riskerna för kumulation till fördel för samma bidragsmottagare.
10. Avtalspartner har inte utfört någon faktisk motprestation.
Det bör tilläggas att det finns i dag minst 15.000 lobbyister och 2.500 lobbyorgani- sationer som rör sig även i denna soppa. Rapporterna, den första på 148 sidor och den andra på 275 sidor, brukar jag rekommendera som grundkurs i vad EU till grunden är, en genomkorrupt organisation.
20. ANNORLUNDA FRÅGESPORT (Demokrati)
FRÅN JANUARI 2009:
Eleverna i lyceet fick nyligen delta i frågesport om EU. För att eleverna lär sig också vara kritiska så erbjuder jag här lite alternativ frågesport. Vuxna får också gärna delta, så här inför europarlamentsvalet i juni. Lite träning skadar inte.
I den här tävlingen svarar man bara ja (= stämmer) eller nej (= stämmer inte) till följande fem påståenden:
1. Kommissionen har som uppgift att förbereda lagarna, men stor del av dem blir aldrig föremål för politisk granskning. Viktigt att notera eftersom cirka 50% lagstiftning som gäller företag kommer från EU och inom de övriga samhällsområden avancerar EU systematiskt. Skattefrågan är redan under arbete.
2. Ministerrådet är unionens mäktigaste organ men om man tror att där finns allt i sin ordning så tror man fel. Man behöver höra till en s.k. Antici– kommittén för att riktigt kunna bestämma om mötesagendan.
3. Påståendet att Lissabonfördraget på något sätt skulle öka möjligheterna att övervaka unionens beslutsfattande är naivt. En enskild parlamentariker har ingen möjlighet att få tillgång till de rapporter som granskar bruket av budgetmedel. En parlamentariker kan prata vad som helst utan ansvar, huvudsaken att man inte låter komisk.
4. OLAF är unionens bedrägerigranskande enhet underställd kommissionen, vilket i praktiken betyder att kommissionen granskar sig själv! Därför granskar den mycket mer medlemsstater än oegentligheter och bedrägerier inom unionens institutioner.
5. Regionkommittén, en rådgivande institution, är den mest kritiserade av alla ins- titutioner. Om den över huvud taget ger några svar på granskarnas frågor så är svaren flummiga. Den lobbar också aktivt för att få besvärliga höranden bort från parlamentets agenda. En gång förde OLAF ett ärende till Belgiens polis. När vissa aktiva parlamentariker kollade rapporten som polisen hade fått så visade det sig att rappor- ten hade skrivits av Regionkommittéen själv!
6. Centern för företagsutveckling (CDE), finansierad av den europeiska utvecklingsfonden, har granskats sedan 2006 varvid kommissionen och OLAF kommit med missvisande information till parlamentet. Kommissionen anser sig inte ha ansvar över CDE:s verk- samhet.
Det rätta svaret är att alla fem påståenden stämmer. Gratulerar läsare som hade allt rätt! Mer att läsa om allt detta finns till exempel på sidan www.paulvanbuitenen.nl (klicka på engelska varianten nere på sidan).
Eleverna i lyceet fick nyligen delta i frågesport om EU. För att eleverna lär sig också vara kritiska så erbjuder jag här lite alternativ frågesport. Vuxna får också gärna delta, så här inför europarlamentsvalet i juni. Lite träning skadar inte.
I den här tävlingen svarar man bara ja (= stämmer) eller nej (= stämmer inte) till följande fem påståenden:
1. Kommissionen har som uppgift att förbereda lagarna, men stor del av dem blir aldrig föremål för politisk granskning. Viktigt att notera eftersom cirka 50% lagstiftning som gäller företag kommer från EU och inom de övriga samhällsområden avancerar EU systematiskt. Skattefrågan är redan under arbete.
2. Ministerrådet är unionens mäktigaste organ men om man tror att där finns allt i sin ordning så tror man fel. Man behöver höra till en s.k. Antici– kommittén för att riktigt kunna bestämma om mötesagendan.
3. Påståendet att Lissabonfördraget på något sätt skulle öka möjligheterna att övervaka unionens beslutsfattande är naivt. En enskild parlamentariker har ingen möjlighet att få tillgång till de rapporter som granskar bruket av budgetmedel. En parlamentariker kan prata vad som helst utan ansvar, huvudsaken att man inte låter komisk.
4. OLAF är unionens bedrägerigranskande enhet underställd kommissionen, vilket i praktiken betyder att kommissionen granskar sig själv! Därför granskar den mycket mer medlemsstater än oegentligheter och bedrägerier inom unionens institutioner.
5. Regionkommittén, en rådgivande institution, är den mest kritiserade av alla ins- titutioner. Om den över huvud taget ger några svar på granskarnas frågor så är svaren flummiga. Den lobbar också aktivt för att få besvärliga höranden bort från parlamentets agenda. En gång förde OLAF ett ärende till Belgiens polis. När vissa aktiva parlamentariker kollade rapporten som polisen hade fått så visade det sig att rappor- ten hade skrivits av Regionkommittéen själv!
6. Centern för företagsutveckling (CDE), finansierad av den europeiska utvecklingsfonden, har granskats sedan 2006 varvid kommissionen och OLAF kommit med missvisande information till parlamentet. Kommissionen anser sig inte ha ansvar över CDE:s verk- samhet.
Det rätta svaret är att alla fem påståenden stämmer. Gratulerar läsare som hade allt rätt! Mer att läsa om allt detta finns till exempel på sidan www.paulvanbuitenen.nl (klicka på engelska varianten nere på sidan).
19. FRÅGOR TILL KOMMISSIONEN (Bedrägerier)
FRÅN OKTOBER 2008
Den bedrägeribekämpande enheten inom kommissionen (OLAF) och dess verksamhet är
ständigt under lupp. I det följande ger jag exempel på parlamentarikers frågor till kommissionen (2004-2007), kompletterande frågeställningarna i nummer 12 (15.10.)
På EU:s egen hemsida under ordet ”bedrägerier” finns det gott om sådana här frågor att läsa:
1. Om vem som vill blockera utredningar?
Den belgiska polisens raid mot Brysselkorrespondenten för den tyska veckotidsskriften Stern och författaren av en serie undersökningar om Eurostatskandalen och andra känsliga frågor kring korruption inom EU-institutionerna, är en oerhört allvarlig handling och utgör ett brott mot tryckfrihetsprincipen. Håller kommissionen med om att denna polisaktion, antagligen föranledd av information från OLAF och tydligtvis riktad inte mot korruptionsmisstänkta personer utan mot personer som arbetar för att kartlägga korruptionen, visar på att man på högt håll inom EU räds den mediabelysning som riskerar blottlägga föga kända och knappast lovvärda omständigheter kring bedrägeri- och korruptionsfall i euroländerna?
2. Om tjänstemän
Skulle kommissionen kunna ange hur många tjänstemän vid kommissionen som avskedats eller blivit föremål för disciplinära åtgärder i samband med korruption och bedrägerier eller för att deras övervakning inte varit tillräcklig eller för att de inte försökt förhindra förluster i samband med korruption och bedrägerier fördelat på räkenskapsår sedan 1990?
3. Om belopp
Skulle kommissionen kunna ange de belopp som kommissionen förlorat genom korruption och bedrägerier för varje räkenskapsår sedan 1990 enligt revisionsrättens uppskatt- ningar?
4. Om förkontroller
Värdet på de ekonomiska skador som åsamkats EU:s budget genom de bedrägerier som OLAF hittills lagt i dagen uppgår till 6,6 miljarder euro, ett imponerande belopp. Anser inte kommissionen att upprättandet inom OLAF av en specialenhet för förkontroller skulle kunna bidra till att minska bedrägeririsken inom de områden som nämns i OLAF:s senaste rapport, och i synnerhet inom områdena för jordbruk och utbildning (yrkesutbildning)?
5. Om varför ingenting gjorts
Kommissionen framlade nyligen (2007) en konfidentiell rapport till påseende för Europapar-lamentet om vilka ekonomiska konsekvenser fallet Eurostat haft för de europeiska institutio-nerna. OLAF har i åratal fått konkreta upplysningar från olika informanter om sådana bedrägerier inom Eurostat. Antydningar om detta har rentav kommit från kommissionens tjänsteenheter med ansvar för övervakningen. OLAF har aldrig utfört några konkreta undersökningar. Inte förrän den interna redovisnings- tjänsten och en enkom inrättad arbets-grupp gav sig i kast med beskyllningarna inom Eurostat kom det fram några utrednings-resultat. Kan kommissionen klargöra OLAF:s roll i fallet Eurostat? Hur många år tog det innan det verkligen ingreps i frågan?
- På grund av allt detta och mycket annat har jag inget som helst förtroende mera för EU som system och inte heller på att EU någonsin kan bli riktigt bättre!
Den bedrägeribekämpande enheten inom kommissionen (OLAF) och dess verksamhet är
ständigt under lupp. I det följande ger jag exempel på parlamentarikers frågor till kommissionen (2004-2007), kompletterande frågeställningarna i nummer 12 (15.10.)
På EU:s egen hemsida under ordet ”bedrägerier” finns det gott om sådana här frågor att läsa:
1. Om vem som vill blockera utredningar?
Den belgiska polisens raid mot Brysselkorrespondenten för den tyska veckotidsskriften Stern och författaren av en serie undersökningar om Eurostatskandalen och andra känsliga frågor kring korruption inom EU-institutionerna, är en oerhört allvarlig handling och utgör ett brott mot tryckfrihetsprincipen. Håller kommissionen med om att denna polisaktion, antagligen föranledd av information från OLAF och tydligtvis riktad inte mot korruptionsmisstänkta personer utan mot personer som arbetar för att kartlägga korruptionen, visar på att man på högt håll inom EU räds den mediabelysning som riskerar blottlägga föga kända och knappast lovvärda omständigheter kring bedrägeri- och korruptionsfall i euroländerna?
2. Om tjänstemän
Skulle kommissionen kunna ange hur många tjänstemän vid kommissionen som avskedats eller blivit föremål för disciplinära åtgärder i samband med korruption och bedrägerier eller för att deras övervakning inte varit tillräcklig eller för att de inte försökt förhindra förluster i samband med korruption och bedrägerier fördelat på räkenskapsår sedan 1990?
3. Om belopp
Skulle kommissionen kunna ange de belopp som kommissionen förlorat genom korruption och bedrägerier för varje räkenskapsår sedan 1990 enligt revisionsrättens uppskatt- ningar?
4. Om förkontroller
Värdet på de ekonomiska skador som åsamkats EU:s budget genom de bedrägerier som OLAF hittills lagt i dagen uppgår till 6,6 miljarder euro, ett imponerande belopp. Anser inte kommissionen att upprättandet inom OLAF av en specialenhet för förkontroller skulle kunna bidra till att minska bedrägeririsken inom de områden som nämns i OLAF:s senaste rapport, och i synnerhet inom områdena för jordbruk och utbildning (yrkesutbildning)?
5. Om varför ingenting gjorts
Kommissionen framlade nyligen (2007) en konfidentiell rapport till påseende för Europapar-lamentet om vilka ekonomiska konsekvenser fallet Eurostat haft för de europeiska institutio-nerna. OLAF har i åratal fått konkreta upplysningar från olika informanter om sådana bedrägerier inom Eurostat. Antydningar om detta har rentav kommit från kommissionens tjänsteenheter med ansvar för övervakningen. OLAF har aldrig utfört några konkreta undersökningar. Inte förrän den interna redovisnings- tjänsten och en enkom inrättad arbets-grupp gav sig i kast med beskyllningarna inom Eurostat kom det fram några utrednings-resultat. Kan kommissionen klargöra OLAF:s roll i fallet Eurostat? Hur många år tog det innan det verkligen ingreps i frågan?
- På grund av allt detta och mycket annat har jag inget som helst förtroende mera för EU som system och inte heller på att EU någonsin kan bli riktigt bättre!
18. VILKEN SUBSIDIARITET? (Demokrati)
FRÅN SEPTEMBER 2008
Om Lissabonfördraget gör EU effektiv och handlingskraftig, så borde det väl betyda att Åland, enligt den hos oss väl marknadsförda subsidiaritetsprincipen, bättre än förr hinner och kan säga sitt om den tillströmmande EU-lagstiftningen?
Vad kan då medlemslandet Finland göra? Artikel 4 i protokollet om de nationella parlamentens roll säger så här: ”En tidsfrist på åtta veckor ska iakttas mellan den dag då ett utkast till lagstiftningsakt görs tillgängligt för de nationella parlamenten(...) och den dag då utkastet förs upp på rådets preliminära dagordning (...)”.
Artikel 7 i protokollet om subsidiaritet och proportionalitet preciserar den korta tiden på åtta veckor (tidigare sex veckor). För att ett lagutkast omprövas måste Finland få minst en tredjedel av det totala antalet röster från medlemsländerna med för ett motiverat yttrande mot lagen. Om lagen gäller frihet, säkerhet och rättvisa, så ska Finland få en fjärdedel av rösterna med sig. Sedan behöver denna tredjedel (eller fjärdedel) ännu i slutändan få 55% av rådsmedlem-marna eller en majoritet i parlamentet med sig innan den kan konstatera att lagförslaget inte behandlas vidare. Hur lätt eller sannolikt detta är kan vi jämföra med att lag tillkommer via cirka 30 olika vägar inom EU, beslutsprocesserna är tidskrävande mm.
Det finns ytterligare problem gömda i systemet. Lite senare i samma artikel 4 står det: ”I brådskande fall kan dock undantag göras, varvid skälen ska anges i rådets akt eller stånd-punkt”. Den här formuleringen var med redan i den förra versionen av fördraget, då jag 2005 lät kolla vad EU avser med nämnda ”brådskande fall”. Som svar fick jag från utrikesminis-teriet att: ”I förslaget till grundfördrag definieras dock inte närmare vad som skall ses som brådskande fall”. Någon precisering har inte Lissabon-varianten medfört.
Så här kan EU lagligen strunta i subsidiariteten och i brådskande takt bestämma vad som helst!
Och till sist, men inte minst, subsidiaritetsprincipen gäller inte jordbruk och fiske. Fast det har ju ingen betydelse, några motiverade yttranden från Åland via Helsingfors ända till rådet och parlamenten är ju teorier.
I klartext: subsidiaritet betyder inte att besluten fattas hos oss, utan att besluten låts rotera via oss på ovan beskrivna sätt. Därför behöver Åland ett eget avtal eller utträde ur EU.
Om Lissabonfördraget gör EU effektiv och handlingskraftig, så borde det väl betyda att Åland, enligt den hos oss väl marknadsförda subsidiaritetsprincipen, bättre än förr hinner och kan säga sitt om den tillströmmande EU-lagstiftningen?
Vad kan då medlemslandet Finland göra? Artikel 4 i protokollet om de nationella parlamentens roll säger så här: ”En tidsfrist på åtta veckor ska iakttas mellan den dag då ett utkast till lagstiftningsakt görs tillgängligt för de nationella parlamenten(...) och den dag då utkastet förs upp på rådets preliminära dagordning (...)”.
Artikel 7 i protokollet om subsidiaritet och proportionalitet preciserar den korta tiden på åtta veckor (tidigare sex veckor). För att ett lagutkast omprövas måste Finland få minst en tredjedel av det totala antalet röster från medlemsländerna med för ett motiverat yttrande mot lagen. Om lagen gäller frihet, säkerhet och rättvisa, så ska Finland få en fjärdedel av rösterna med sig. Sedan behöver denna tredjedel (eller fjärdedel) ännu i slutändan få 55% av rådsmedlem-marna eller en majoritet i parlamentet med sig innan den kan konstatera att lagförslaget inte behandlas vidare. Hur lätt eller sannolikt detta är kan vi jämföra med att lag tillkommer via cirka 30 olika vägar inom EU, beslutsprocesserna är tidskrävande mm.
Det finns ytterligare problem gömda i systemet. Lite senare i samma artikel 4 står det: ”I brådskande fall kan dock undantag göras, varvid skälen ska anges i rådets akt eller stånd-punkt”. Den här formuleringen var med redan i den förra versionen av fördraget, då jag 2005 lät kolla vad EU avser med nämnda ”brådskande fall”. Som svar fick jag från utrikesminis-teriet att: ”I förslaget till grundfördrag definieras dock inte närmare vad som skall ses som brådskande fall”. Någon precisering har inte Lissabon-varianten medfört.
Så här kan EU lagligen strunta i subsidiariteten och i brådskande takt bestämma vad som helst!
Och till sist, men inte minst, subsidiaritetsprincipen gäller inte jordbruk och fiske. Fast det har ju ingen betydelse, några motiverade yttranden från Åland via Helsingfors ända till rådet och parlamenten är ju teorier.
I klartext: subsidiaritet betyder inte att besluten fattas hos oss, utan att besluten låts rotera via oss på ovan beskrivna sätt. Därför behöver Åland ett eget avtal eller utträde ur EU.
17. GUMMISTÄMPELLÄNDER (Demokrati)
FRÅN NOVEMBER 2008:
Vi har lagting och antalet landskapsanställda har ökat stadigt sedan EU-anslutningen, fast egentligen gummistämpel och vit flagga skulle bra räcka till!
Finska staten och Ålands landskap måste på något sätt anpassa EU-lagar och nationella och/eller åländska lagar med varandra. I klartext, man måste gallra bort sådant som EU inte godkänner. Och det ska man göra i rask takt eftersom mängden lagstiftning från EU är massiv! Hur gör då våra myndigheter och beslutsfattare?
Utgångspunkten är den att självstyrelselagen 59 § innehåller bestämmelser om att nya lagar som faller under landskapets behörighet blir gällande först efter lagtingets bifall. Men innan lagtinget kan ge sitt bifall måste såväl regeringen, lagberedningen och lagtingets utskott granska de nya lagarna, vilket inte är en alldeles lätt uppgift för det finns olika typer av lagar, de kommer via olika vägar och det är oftast bråttom. Och ibland måste olika EU-överenskommelser granskas parallellt.
Till exempel inom miljöområdet finns en s.k. Århuskonvention som för ett antal år sedan godkändes här parallellt med EU-direktiven. Då var det så att vissa bestämmelser sammanföll. Och andra bestämmelser skiljde sig från varandra. I vissa saker var konventionens bestämmelser mer långtgående. Ibland var direktivens bestämmelser starkare. På det här sättet anpassades vår åländska rätt till båda bestäm-melserna.
Nu förstår vi att det minskar arbetsbördan för lagtinget och landskaps- regeringen att nöja sig med blankettlagar (i stället för egna lagar). Men det här har tre allvarliga konsekvenser: lagtinget förlorar sin roll som parlament, Ålands behörighet inom olika områden förlorar sin betydelse och autonomin är snart ett minne blott. Fast egentligen, under dagens typ av medlemskap, vi måste ju redan nu godkänna det mesta av EU-lagstiftning, oberoende!
De övriga lagarna då, de som inte faller under landskapets behörighet? De gäller ju direkt efter riksdagens godkännande även på Åland. Och nu kommer det mest tragikomis- ka, Finland antar EU-lagstiftning mest i form av blankettlagar! Så vi får dem från Bryssel ”direkt via Helsingfors” hit, blanka och fina.
Således, under dessa EU-blankettlagarnas lovade tider kan vi väl byta Ålands flagga till en helvit (=blanco). Gummistämpelrollen har landskapet redan.
Vi har lagting och antalet landskapsanställda har ökat stadigt sedan EU-anslutningen, fast egentligen gummistämpel och vit flagga skulle bra räcka till!
Finska staten och Ålands landskap måste på något sätt anpassa EU-lagar och nationella och/eller åländska lagar med varandra. I klartext, man måste gallra bort sådant som EU inte godkänner. Och det ska man göra i rask takt eftersom mängden lagstiftning från EU är massiv! Hur gör då våra myndigheter och beslutsfattare?
Utgångspunkten är den att självstyrelselagen 59 § innehåller bestämmelser om att nya lagar som faller under landskapets behörighet blir gällande först efter lagtingets bifall. Men innan lagtinget kan ge sitt bifall måste såväl regeringen, lagberedningen och lagtingets utskott granska de nya lagarna, vilket inte är en alldeles lätt uppgift för det finns olika typer av lagar, de kommer via olika vägar och det är oftast bråttom. Och ibland måste olika EU-överenskommelser granskas parallellt.
Till exempel inom miljöområdet finns en s.k. Århuskonvention som för ett antal år sedan godkändes här parallellt med EU-direktiven. Då var det så att vissa bestämmelser sammanföll. Och andra bestämmelser skiljde sig från varandra. I vissa saker var konventionens bestämmelser mer långtgående. Ibland var direktivens bestämmelser starkare. På det här sättet anpassades vår åländska rätt till båda bestäm-melserna.
Nu förstår vi att det minskar arbetsbördan för lagtinget och landskaps- regeringen att nöja sig med blankettlagar (i stället för egna lagar). Men det här har tre allvarliga konsekvenser: lagtinget förlorar sin roll som parlament, Ålands behörighet inom olika områden förlorar sin betydelse och autonomin är snart ett minne blott. Fast egentligen, under dagens typ av medlemskap, vi måste ju redan nu godkänna det mesta av EU-lagstiftning, oberoende!
De övriga lagarna då, de som inte faller under landskapets behörighet? De gäller ju direkt efter riksdagens godkännande även på Åland. Och nu kommer det mest tragikomis- ka, Finland antar EU-lagstiftning mest i form av blankettlagar! Så vi får dem från Bryssel ”direkt via Helsingfors” hit, blanka och fina.
Således, under dessa EU-blankettlagarnas lovade tider kan vi väl byta Ålands flagga till en helvit (=blanco). Gummistämpelrollen har landskapet redan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
