18. VILKEN SUBSIDIARITET? (Demokrati)

FRÅN SEPTEMBER 2008

Om Lissabonfördraget gör EU effektiv och handlingskraftig, så borde det väl betyda att Åland, enligt den hos oss väl marknadsförda subsidiaritetsprincipen, bättre än förr hinner och kan säga sitt om den tillströmmande EU-lagstiftningen?

Vad kan då medlemslandet Finland göra? Artikel 4 i protokollet om de nationella parlamentens roll säger så här: ”En tidsfrist på åtta veckor ska iakttas mellan den dag då ett utkast till lagstiftningsakt görs tillgängligt för de nationella parlamenten(...) och den dag då utkastet förs upp på rådets preliminära dagordning (...)”.

Artikel 7 i protokollet om subsidiaritet och proportionalitet preciserar den korta tiden på åtta veckor (tidigare sex veckor). För att ett lagutkast omprövas måste Finland få minst en tredjedel av det totala antalet röster från medlemsländerna med för ett motiverat yttrande mot lagen. Om lagen gäller frihet, säkerhet och rättvisa, så ska Finland få en fjärdedel av rösterna med sig. Sedan behöver denna tredjedel (eller fjärdedel) ännu i slutändan få 55% av rådsmedlem-marna eller en majoritet i parlamentet med sig innan den kan konstatera att lagförslaget inte behandlas vidare. Hur lätt eller sannolikt detta är kan vi jämföra med att lag tillkommer via cirka 30 olika vägar inom EU, beslutsprocesserna är tidskrävande mm.

Det finns ytterligare problem gömda i systemet. Lite senare i samma artikel 4 står det: ”I brådskande fall kan dock undantag göras, varvid skälen ska anges i rådets akt eller stånd-punkt”. Den här formuleringen var med redan i den förra versionen av fördraget, då jag 2005 lät kolla vad EU avser med nämnda ”brådskande fall”. Som svar fick jag från utrikesminis-teriet att: ”I förslaget till grundfördrag definieras dock inte närmare vad som skall ses som brådskande fall”. Någon precisering har inte Lissabon-varianten medfört.

Så här kan EU lagligen strunta i subsidiariteten och i brådskande takt bestämma vad som helst!

Och till sist, men inte minst, subsidiaritetsprincipen gäller inte jordbruk och fiske. Fast det har ju ingen betydelse, några motiverade yttranden från Åland via Helsingfors ända till rådet och parlamenten är ju teorier.

I klartext: subsidiaritet betyder inte att besluten fattas hos oss, utan att besluten låts rotera via oss på ovan beskrivna sätt. Därför behöver Åland ett eget avtal eller utträde ur EU.