lördag 10 oktober 2009
17. GUMMISTÄMPELLÄNDER (Demokrati)
FRÅN NOVEMBER 2008:
Vi har lagting och antalet landskapsanställda har ökat stadigt sedan EU-anslutningen, fast egentligen gummistämpel och vit flagga skulle bra räcka till!
Finska staten och Ålands landskap måste på något sätt anpassa EU-lagar och nationella och/eller åländska lagar med varandra. I klartext, man måste gallra bort sådant som EU inte godkänner. Och det ska man göra i rask takt eftersom mängden lagstiftning från EU är massiv! Hur gör då våra myndigheter och beslutsfattare?
Utgångspunkten är den att självstyrelselagen 59 § innehåller bestämmelser om att nya lagar som faller under landskapets behörighet blir gällande först efter lagtingets bifall. Men innan lagtinget kan ge sitt bifall måste såväl regeringen, lagberedningen och lagtingets utskott granska de nya lagarna, vilket inte är en alldeles lätt uppgift för det finns olika typer av lagar, de kommer via olika vägar och det är oftast bråttom. Och ibland måste olika EU-överenskommelser granskas parallellt.
Till exempel inom miljöområdet finns en s.k. Århuskonvention som för ett antal år sedan godkändes här parallellt med EU-direktiven. Då var det så att vissa bestämmelser sammanföll. Och andra bestämmelser skiljde sig från varandra. I vissa saker var konventionens bestämmelser mer långtgående. Ibland var direktivens bestämmelser starkare. På det här sättet anpassades vår åländska rätt till båda bestäm-melserna.
Nu förstår vi att det minskar arbetsbördan för lagtinget och landskaps- regeringen att nöja sig med blankettlagar (i stället för egna lagar). Men det här har tre allvarliga konsekvenser: lagtinget förlorar sin roll som parlament, Ålands behörighet inom olika områden förlorar sin betydelse och autonomin är snart ett minne blott. Fast egentligen, under dagens typ av medlemskap, vi måste ju redan nu godkänna det mesta av EU-lagstiftning, oberoende!
De övriga lagarna då, de som inte faller under landskapets behörighet? De gäller ju direkt efter riksdagens godkännande även på Åland. Och nu kommer det mest tragikomis- ka, Finland antar EU-lagstiftning mest i form av blankettlagar! Så vi får dem från Bryssel ”direkt via Helsingfors” hit, blanka och fina.
Således, under dessa EU-blankettlagarnas lovade tider kan vi väl byta Ålands flagga till en helvit (=blanco). Gummistämpelrollen har landskapet redan.
Vi har lagting och antalet landskapsanställda har ökat stadigt sedan EU-anslutningen, fast egentligen gummistämpel och vit flagga skulle bra räcka till!
Finska staten och Ålands landskap måste på något sätt anpassa EU-lagar och nationella och/eller åländska lagar med varandra. I klartext, man måste gallra bort sådant som EU inte godkänner. Och det ska man göra i rask takt eftersom mängden lagstiftning från EU är massiv! Hur gör då våra myndigheter och beslutsfattare?
Utgångspunkten är den att självstyrelselagen 59 § innehåller bestämmelser om att nya lagar som faller under landskapets behörighet blir gällande först efter lagtingets bifall. Men innan lagtinget kan ge sitt bifall måste såväl regeringen, lagberedningen och lagtingets utskott granska de nya lagarna, vilket inte är en alldeles lätt uppgift för det finns olika typer av lagar, de kommer via olika vägar och det är oftast bråttom. Och ibland måste olika EU-överenskommelser granskas parallellt.
Till exempel inom miljöområdet finns en s.k. Århuskonvention som för ett antal år sedan godkändes här parallellt med EU-direktiven. Då var det så att vissa bestämmelser sammanföll. Och andra bestämmelser skiljde sig från varandra. I vissa saker var konventionens bestämmelser mer långtgående. Ibland var direktivens bestämmelser starkare. På det här sättet anpassades vår åländska rätt till båda bestäm-melserna.
Nu förstår vi att det minskar arbetsbördan för lagtinget och landskaps- regeringen att nöja sig med blankettlagar (i stället för egna lagar). Men det här har tre allvarliga konsekvenser: lagtinget förlorar sin roll som parlament, Ålands behörighet inom olika områden förlorar sin betydelse och autonomin är snart ett minne blott. Fast egentligen, under dagens typ av medlemskap, vi måste ju redan nu godkänna det mesta av EU-lagstiftning, oberoende!
De övriga lagarna då, de som inte faller under landskapets behörighet? De gäller ju direkt efter riksdagens godkännande även på Åland. Och nu kommer det mest tragikomis- ka, Finland antar EU-lagstiftning mest i form av blankettlagar! Så vi får dem från Bryssel ”direkt via Helsingfors” hit, blanka och fina.
Således, under dessa EU-blankettlagarnas lovade tider kan vi väl byta Ålands flagga till en helvit (=blanco). Gummistämpelrollen har landskapet redan.