45. EU-FINLAND KOKAR Kommunalval (nr 3)

Det låga valdeltagandet i Finlands kommunalval håller man på att ivrigt analysera. Det här är mina observationer.

Det intressantaste för Åland är om vi, som både väljare och/eller politiker, kan få lärorika insikter av den här typen av tendenser:

1. Man pratar om ”sofflocket” och antyder att icke-röstande medborgare är politiskt passiva.

Men jag anser att en stor andel av dem har blivit aktivt analyserande människor.

2.  Den häftiga debatten i finska Finland tyder på det och på att folk förbereder sig mentalt för större förändringar vad gäller Finlands EU-medlemskap (läs galenskap). Det första steget, och första försöket, var Sannfinländarnas (SF) seger i riksdagsvalet 2011.

3. Men nu har folk börjat också inse hur de stora linjedragningarna mot allt mer centraliserat system påverkar också på kommunal nivå. Det betyder i klartext bättre möjligheter för EU att få igenom sina direktiv (läs utan folkets inblandning). När Sannfinländarna (SF) kritiserat EU men inte tagit klar ställning till utträde ur EU så har många blivit tveksamma och inte röstat alls och den stora segern blev lite mindre (men dock betydelsefull). Den här nyansskillnaden vill inte media ta upp eftersom dimridån gagnar större partier. I vems händer är landets media?

4.  Under den aktuella valomgången var det häpnadsväckande att se hur man från regeringsnivån basunerar för starka centralkommuner och samtidigt går kandidater från samma partier ute i kommuner och är helt emot några sammanslagningar (YLE 30.10.). Och jag frågar, ställer kandidater upp för värderingar som partiledningen inte mera står för? Vad är det för elitmänniskor(!) som sitter i regeringen egentligen?

5. På grund av allt detta har det också uppstått hela åtta stycken mindre partier (ännu utanför riksdagen) som ställde upp i valet. Men dem brukar inte media ta upp ens namnen på (bortsett en kort intervjurunda i YLE). Är detta demokrati och fri val?

6. Eftersom det är som det är så kan man förvänta sig en verklig batalj inför nästa riksdagsval

och EU-val.

7. Som en lösning till demokratibristen och det låga valdeltagandet lanserades tanken om att få mer demokrati inom partierna (YLE 30.10.)!

Sammantaget, även de största partierna i Finland står nu för bara cirka 20% av drygt 57% (valdeltagandet) och inte för cirka 20% av 100%. Det kan man säga eftersom sofflocket funderar aktivt på ett steg nummer två och har inte passivt lämnat sina röster för dessa partier.

44. EU-FINLAND KOKAR: Vilseledd riksdag (nr 2)

Den här typen av frågor har pyrt under många år redan i Finland.

Justitiekansler Jaakko Jonkka har nyligen tagit ett beslut i ärendet som gäller huruvida Finland kommer i första hand som fordringsägare i samband med ESM (europeiska stabilitetsmekanismen) eller inte.

Han anser att det inte finns någon anledning att tro att statsrådet skulle ha vilselett riksdagen. Men han påpekar dock att beskrivningen i det inledande stycket om fordringsägarens ställning inte motsvarar texten i ESM-avtalet!

Två professorer (Tuomas Ojanen, Kaarlo Tuori) har konstaterat att

1. riksdagen har både behandlat och beslutat i ärendet på basis av delvis felaktig information

2.  fordringsägarens ställning åtminstone delvis baserar sig på antaganden som nu inte verkar bli verklighet.

Även Johannes Koskinen, ordförande för grundlagsutskottet är kritisk: Han undrar om  Olli Rehn avsiktligen gett felaktig information. I regeringens framställning påstod man nämligen att Finlands som fordringsägare har företräde, vilket både ministeriet och riksdagen hela tiden utgått från. Men sedan kom Olli Rehn med beskedet att fordringsägarens ställning avgörs fall för fall. I samband med lån till Spanien avstod man redan från möjligheten till företräde.

Folk är inte heller sena att kommentera:

1. EU och demokrati ryms inte i samma mening.

2. Det har blivit dags för folket att ta sig ut på torg och gator.

3. Jag har inte röstat för detta.

4. Tyvärr så känns det som att hela förvaltningen är genomrutten, inklusive det  juridiska etablissemanget.

5. Hur skall vi göra när landets rättsväsende inte fungerar och är politiskt genomkorrumperat?

6. Nu har man kommit så långt med nonchalerandet av demokratin att det är viktigt att i alla val rösta på vilka som helst andra partier och politiker än de som utgör den nuvarande regeringen.

- Undrar vad Åland i sin tur riktigt kan förvänta sig av systemet EU-Finland, och av sina kontakter, kandidater och festtalare inom samma?

43. EU-FINLAND KOKAR: Folk har fått nog (nr 1)

Det är midnatt och jag läser i nätet hur finska Finland debatterar den senaste nyheten.

Den permanenta europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) invigdes i dag i Luxemburg. Till att börja med fungerar ESM samtidigt med den nuvarande kris- fonden (European Financial Stability Facility, EFSF). Senare är det meningen att ESM ska ersätta EFSF.

Enligt avtalet ska euroländerna betala ESM kapitalet i fem omgångar under fem år. Men Finland betalar sin egen andel, 1,44 miljarder euro, på en gång. Detta var en överens- kommelse som gjorde det möjligt för andra länder att anta Finlands säkerhetskrav för Grekland och Spanien. Finland måste betala sin andel den12 oktober.

En av kommentarerna sammanfattar känslorna på ett utmärkt sätt: ”Jag är mycket frestad att skriva ett helt lager av fulaste tänkbara ord till Finlands beslutsfattare.”

I övrigt ger kommentarerna uttryck för djupaste frustration och ilska. Både hotelser och svart humor kryddar debatten. Man vill också stämma de ledande politikerna för landsförräderi.

Nu har, såsom finnar kallar den, alla tiders sämsta regering (och i synnerhet SDP, Samlingspartiet och Svenska folkpartiet) uppenbarligen pinat sin befolkning till den grad att vi verkligen står inför en händelserik höst i Finland. Den inleds med kommunalval i slutet av månaden, om folkets nerver nu håller så långt!

42. ATT LITA PÅ MEDIA?

MÄNNISKAN, POLITIKEN OCH MEDIA  

   

Av någon anledning så passar det väl in med en stund av samhällelig humor i form av ett avsnitt ur Bo Baldersons bok Statsrådet och döden. Efter en rad incidenter blir Statsrådet misstänkt för ett mord, vilket sedan återges i de olika svenska tidningarna på olika sätt:

1. EXPRESSEN

Expressen förklarade att statsrådet omedelbart måste avgå och detta oberoende av om han visade sig skyldig till mord eller ej. ”Landet kan inte ha en inrikesminister som i stunder av nationell kris mycket väl kan tänkas sitta bunden för lång tid annorstädes än vid sitt skrivbord.”

2. SVENSKA DAGBLADET

Svenska Dagbladet skrev: ”Ingen i detta land kan eller bör dömas ohörd, i tidningsrubriker eller i uttalanden av omdömeslösa brottsutredare. Detta gäller även socialdemokratiska statsråd och även tre veckor före ett val.”

3. DAGENS NYHETER

Dagens nyheter visade föga blick för behovet av kommentarer till väsentligt, aktuellt nyhetsmaterial genom att ordna vitt och brett om det amerikanska presidentvalet i november och någon fruktad hungerskatastrof som till på köpet tycktes ligga åratal framåt i tiden.”

4. AFTONBLADET

För Aftonbladet hade statsrådet nu blivit en så het potatis att han bollades mellan två ledarstumpar, försiktigtvis inte helt liktydiga. Jag vet inte mycket om tips men det påminde något om det där herr Kock i TV brukar kalla ”gardera med kryss”. I den första stumpen hette det att statsrådet naturligtvis inte på förhand kunde betraktas som helt skild från saken men att det var av vikt att komma ihåg att han var ekonomiskt oberoende. Dö-dade ett sådant statsråd gamla damer, så tycktes meningen vara, skedde det inte för snöd vinnings skull utan av andra, högre motiv, förmodligen ren idealitet.

5. ARBETET

Statsrådet: Vad som betyder något är vad Arbetet skriver. Vi är stuntmännen som varje dag hoppar från taket och det hör till spelet att vi ska slå igenom alla utom de sista, skärrandiga markiserna. Men faller vi genom där också börjar det bli farligt och brister den allra sista, Arbetet, under oss så slår vi i gatan. Och då är allt slut. Då återstår bara ...

Jag:  Slut? Du menar ... döden?

Statsrådet: Döden? Vem har talat om döden? Nej, man blir landshövding. Du anar inte vilka län det finns. Blåsiga och hemska. Nästan öde eller med folk som man inte förstår dialekten hos. Eller också blir man generaldirektör. Eller också, och det är nog det hemskaste av allt, skickas man utomlands som ambassadör. Till Bryssel för att förklara regeringens EEC- politik eller till Guatemala tillsammans med en kanslist. Det ena bryter ner en psykiskt, det andra fysiskt.

Att var den främsta humorn var? Jo, boken är skriven 1968, inte 2012! Varför jag ville skriva detta? Jo, människan i Europa ändrar sig inte så fort och i det mediala vimlet beskrivs dagens politik på tusen olika sätt. Viktiga insikter för oss, tycker jag, inför den händelserika hösten 2012.