EU-HÖGSKOLAN OCH ALLA MED HELA SLÄKTET

Nya högskolelagen innefattar även att medborgare i EES-området eller personer som har EU-blåkort (vistelse för högkvalificerad anställning och vistelse i Finland minst ett år) eller uppehållstillstånd enligt utlänningslagen behöver inte betala avgifter.

Så, samtidigt har man tagit med i lagförslaget definitioner som:

1. I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att begreppet familjemedlem definieras i enlighet med utlänningslagens bestämmelser.

2. Med makar jämställs personer, oavsett kön, som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden. En förutsättning är att de har bott tillsammans minst två år.

3. Boendetid förutsätts inte av makar, om personerna i fråga gemensamt har vårdnaden om ett barn eller om det finns andra vägande skäl.

Eftersom det är fråga om lagstiftning och inte om sakprosa så kvarstår det åtminstone i mina tankar denna fråga:

Utöver punkterna ovan så finns det i lagen många stycken till om ämnet, vilket får mig att undra i vilken mån har Landskapsregeringen tänkt omfatta inflyttningsfrågan i detta lagpaket? Hur blir det sedan i praktiken när öppna och luddiga formuleringar verkar tillåta så mycket?

 

FULLLMAKT OCH ÖPPNA DÖRRAR

I Landskapsregeringens förslag till en ny högskolelag tas fram som grundläggande punkter att:

1.    högskolan är en renodlad yrkeshögskola (om man i framtiden går inför att även akademiska högskolestudier ingår måste högskolan ges den själv-styrelse som grundlagen förutsätter)

2.    bestämmelser om vilka examina som ska kunna avläggas vid högskolan och utbildningsplanerna ska fastställas i landskapsförordning

3.    Landskapsregeringens övergripande målsättning med lagen är att möjliggöra internationellt konkurrenskraftig yrkeshögskoleutbildning på Åland av hög kvalitet

4.    undervisningsspråket vid högskolan förutom svenska kan vara engelska (möjligt att ha engelska som undervisningsspråk).

Så här har det låtit tidigare men frågan blir ännu hur man tänker precisera sina målsättningar (jfr. även med insändare 13.3. och 15.3.).

Till exempel om specialiseringsutbildningar säger lagförslaget att: ”I 4 mom. föreslås en förordningsfullmakt enligt vilken bestämmelser om specialiserings-utbildningarnas mål och minimi-omfattning ska utfärdas i landskapsförordning”.

Jag har under den gångna månadens landskapskris hunnit bli allergisk för ordet fullmakt. Jag gillar inte att ordet används i en lag utan närmare preciseringar.

Är det landskapsregeringen som här behöver fullmakt för att utfärda sina egna landskapsförordningar när landskapet ändå säger sig vara huvudmannen för högskolan? Eller någon annan? Samtidigt vill lagen ändå att ”villkoren för specialiseringsutbildningarna sammanfaller med reglerna för samma vid yrkeshögskolorna i riket”.

En annan intressant aspekt gäller s k uppdragsutbildningar som ”utformas i enlighet med de särskilda behov som beställaren har, men uppdragsutbildningen kan bara ges inom de utbildningsområden där högskolan har examensrätt”. Och vem har begränsat examensrätten?

Sedan, den tillhörande väldigt öppna formuleringen lyder så här: ”Uppdragsgivare kan vara landskapsregeringen, ett land, en internationell organisation, ett offentligt samfund, en stiftelse eller en privat sammanslutning”. Business för all del, men ändå, tar Åland emot uppdrag från vilka instanser som helst i sin högskola? Den här punkten behöver jag ännu utveckla och återkomma till.

 

AV BEHÖRIGHETEN KVARSTÅR ETT ”DOCK”

 I landskapsregeringens förslag till ny högskolelag får vi läsa att rikets behörighet omfattar:                                                                                      

 1. rättsområdena internationella fördrag                                                                                                   

2. handelssjöfart

3. offentliga sjörätten

4. sjösäkerheten (enl. internationella konventioner)

5. sjöfartsutbildningen (med behörighetsfördelning och överenskommelseförordning)

6. dimissionsrätt till statens universitet (d v s vilka fordringar en läroinrättning ska fylla)

7. utvärdering av kvalitetssystem (samma behörighet med riket, överenskommelseförordning med

    Nationella centret för utbildningsutvärdering)

8. att vara verksam inom hälso- och sjukvården och således regleras sjukskötarutbildningen med en

    överenskommelseförordning                                                                                                                                               

                                                        

Nog har landskapsregeringen humor också. Det står i lagtexten sedan att: ”Undervisningsväsendet hör dock(!) i sin helhet även inom detta område till landskapets behörighet”.

Enligt protokoll fört vid enskild föredragning på Utbildnings- och kulturavdelningen överförs till lagberedning förslag till ny lag om en åländsk referensram för examina och övriga samlade kompetenser (lagpromemoria, ÅLR 2023/8806 U2 9). Blir referensramen faktiskt åländsk?

Mera precist skriver man i lagförslaget så här: ”Ett arbete pågår vid landskapsregeringen med att ta fram en egen åländsk referensram för kvalifikationer som kopplar ihop det åländska utbildnings-systemet med den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF)”. Det blir ”lättare att planera, genomföra och utvärdera utbildningar”. Visst kan det vara så.

Men ”dock” verkar det som ramen blir allt annat än åländsk. Och all denna bortskänkning av behörighet i extremliberal anda kostar (se insändare 13.3.)

 

UTVECKLING SOM KOSTNADER

Landskapsregeringen har lanserat ett förslag till ny en högskolelag (se på hemsidan under Nyheter). Det som jag här sammanfattar är finansieringsbehoven som nämns i lagen:

1.     Det långsiktiga målet att bolagisera högskolan (med ÅLR som huvudman) kräver ännu ett grundligt arbete.

2.     För att stärka högskolans FUI-verksamhet (obligatoriskt: forskning, utveckling, innovation) måste utbildningsavtalet och tillhörande finansieringsmodell ändras för att säkerställa att det finns tillräcklig finansiering för forskning, utveckling och innovation.

3.     Specialiseringsutbildningar och den förberedande undervisningen kan innebära ett utökat personalbehov och tillhörande kringkostnader.

4.     Vad gäller FUI-verksamhet saknas idag formell extern granskning och detta måste nu införas.

5.     Högskolan ska samverka med näringslivet och samhället i övrigt, vilket kräver en ökad koordinering och administration vid högskolan. Detta kan medföra ökade personal- och driftskostnader.

6.     Förberedande undervisning för personer som inte har svenska som modersmål. Bestämmelser kring hur verksamheter finansieras måste beaktas och inkluderas.

7.     Kravet på att högskolan regelbundet ska delta i extern utvärdering kan i viss mån kräva ökade resurser.

8.     Ett ökat utnyttjande av möjligheten att ge utbildningar som leder till högre yrkeshögskoleexamina ökar kostnaderna.

9.     De nya studiehelheterna för högre yrkeshögskoleexamen kommer att kräva resurser för att byggas upp.

10.   Detta höjer också kravnivån för den föreläsande personalen vilket även det är en resursfråga.

11.   Det blir fler studeranden på campus, vilket eventuellt kräver mera utrymmen. 

12.   De skärpta kraven vid frånvaro kräver disciplinerade utbildningsprogram och mera studiehandledning. Detta kan öka administrationen då studietiden ska följas upp.

13.   Ökade kostnader för tester av de studerandes hälsotillstånd och för narkotikatester (särskilda säkerhetskrav och informationsskyldigheten).

14.   För medborgare från stater utanför EES-området ska högskolan utveckla ett stipendiesystem för att trygga möjligheten att ändå kunna ta del av utbildningarna.

15.   Syftet med de högre avgifterna är att höja terminsavgifterna så att de täcker alla kostnader och minska möjligheterna att kringgå skyldigheten att betala terminsavgift.

16.   Högskolan fungerar som ett naturligt centrum för forskning kopplat till åländska utvecklings- och hållbarhetsprojekt. 

I finans- och näringsutskottets betänkande (1/2023 - 2024) konstaterar man ytterligare att även frågan kring högskolans fastigheter behöver klargöras.

Så frågan blir: Varför allt detta? Jag får återkomma till orsakerna i nästa insändare.