1. INSÄNDARE
I en nyhetsartikel 1.12. (ÅT) med temat EU-parlamentsplats citeras Harry Jansson med bland annat detta: ”Ett nej till Lissabonfördraget hade ställt Åland utanför EU på de områden vi har behörighet”.
Vi lever till den grad turbulenta tider i Europa att jag anser befogat att klargöra och/eller repetera för hela det åländska folket hur det riktigt ligger till med Åland i dag.
Nu vill jag därför ställa två öppna frågor till Harry Jansson, inte av partipolitiska skäl utan alltså av allmänt intresse:
1. Vad avser du mer exakt med termen behörighet i detta sammanhang? Att Åland får säga ja eller nej? Eller att Åland får vara med om att fatta beslut om lagar? Eller något annat? Och menar du att behörigheten är direkt eller indirekt?
2. Vad eller vilka samhällsområden gäller denna behörighet i dag?
Jag tror det gynnar åländsk politik om alla vet vad som gäller.
Merja Renvall
2. SVAR (ÅLANDSTIDNINGEN 12.12.2012):
Harry Jansson svarar:
Hej Merja och tack för intressanta och behövliga frågor med tanke på den allmänna debatten.
Jag vill betona att det är fråga om komplicerade politiska och rättsliga överväganden (som EU-domstolen i sista hand ensam har rätt att avgöra).
Min slutsats är att i samband med det så kallade Lissabonfördraget 2009 hade ett uteblivit åländskt bifall ställt Åland utanför unionen eftersom nämnda fördrag ersätter alla tidigare EU-avtal (inklusive Ålands anslutningsprotokoll).
I väntan på en ny EU-relation sulle dock EU-rätten varit tillämplig på Åland inom de rättsområden Finland sitter på rätten att lagstifta.
Men vi skulle ha saknat till exempel ett regelverk för handel (import/export) med unionen, vilket skulle ha skapat kaos för hela öriket, inte minst för industri och jordbrukssektorerna.
I samband med att lagtinget godkände Lissabonfördraget 2009 antogs följande kläm:
”att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen, i syfte att Finlands regering inte ska godkänna en omfördelning av parlamentsplatserna innan Åland tillförsäkrats representation, fortsätter att på nationell och europeisk nivå hävda kravet på en åländsk plats i Europaparlamentet”.
I och med att denna omfördelning kommer att ske under 201 vore det dumt av lagtinget att ge ifrån sig ”Kroatien-kortet” utan att först se resultatet av de kommande förhandlingarna.
Kroatiens EU-anslutning påverkas dock inte av ett uteblivet åländskt bifall.
Grundlagsutskottet har nämligen bestämt att Finland kan godkänna internationella fördrag trots att Ålands bifall saknas.
Därför leder ett uteblivet åländskt bifall i ett första skede ”enbart” till juridiska problem på axeln Mariehamn-Helsingfors.
Med ”behörighet” avser jag de rättsområden där Ålands lagting stiftar lagar, det vill säga ifråga om Kroatien –fördraget närmast regionalpolitik, fiske, natur- och miljövård.
Vår behörighet i övrigt framgår av uppräkningen i självstyrelselagens 18:e paragraf.
3. SJÄLVSTYRELSELAGENS 18:E PARAGRAF ( www.lagtinget.ax )
Landskapets lagstiftningsbehörighet
Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om
1) lagtingets organisation och uppgifter samt val av lagtingets ledamöter; landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar,
2) landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda, disciplinär bestraffning av landskapets tjänstemän,
2a) (59/96) arbetspensionsskydd för landskapets anställda och för förtroendevalda inom landskapsförvaltningen samt för rektorer, lärare och timlärare vid grundskolor i landskapet,
3) landskapets flagga och vapen och deras användning i landskapet, användningen av landskapets flagga på landskapets fartyg samt på handelsfartyg och fiske-, fritids- och därmed jämförbara farkoster som har hemort i landskapet, dock så att statliga ämbetsverks och inrättningars samt enskildas rätt att använda rikets flagga inte får inskränkas,
4) kommunindelning, kommunala val, kommunernas förvaltning, kommunernas tjänsteinnehavare, tjänstekollektivavtal för kommunernas anställda, disciplinär bestraffning av kommunernas tjänsteinnehavare,
5) landskapet tillkommande tilläggsskatt på inkomst och tillfällig extra inkomstskatt, landskapet tillkommande närings- och nöjesskatter, grunderna för avgifter till landskapet, kommunerna tillkommande skatter,
6) allmän ordning och säkerhet med de undantag som nämns i 27 § 27, 34 och 35 punkten; brand- och räddningsväsendet,
7) byggnads- och planväsendet, grannelagsförhållanden, bostadsproduktion,
8) inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter för allmänt behov mot full ersättning, med undantag av vad som stadgas i 61 §,
9) hyra och hyresreglering, lega av jord,
10) natur- och miljövård, friluftsliv, vattenrätt,
11) fornminnen, skydd av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och föremål i landskapet,
12) hälso- och sjukvård, med de undantag som stadgas i 27 § 24, 29 och 30 punkten; eldbegängelse,
13) socialvård; tillstånd till utskänkning av alkoholdrycker,
14) (59/96) undervisning, läroavtal, kultur, idrott, ungdomsarbete; arkiv-, biblioteks- och museiväsendet med det undantag som stadgas i 27 § 39 punkten,
15) jord- och skogsbruk; styrning av lantbruksproduktionen, dock så att förhandlingar skall föras med de statsmyndigheter saken gäller innan lagstiftningsåtgärder angående styrning av lantbruksproduktionen vidtas,
16) jakt och fiske, registrering av fiskefartyg, styrning av fiskerinäringen,
17) djurskydd och veterinärväsendet med de undantag som stadgas i 27 § 31-33 punkten,
18) tillvaratagande av jordbruksmarks, skogsmarks och fiskevattens produktionsförmåga; skyldighet att i sådant syfte mot full ersättning i någon annans besittning för viss tid upplåta jordbruksmark och fiskevatten som är outnyttjade eller endast delvis utnyttjade,
19) rätt att leta efter, inmuta och utnyttja mineralfyndigheter,
20) postväsendet samt rätt att utöva rundradio- och televisionsverksamhet inom landskapet med de begränsningar som följer av 27 § 4 punkten,
21) vägar och kanaler, vägtrafik, spårbunden trafik, båttrafik, farleder för den lokala sjötrafiken,
22) näringsverksamhet med beaktande av vad som stadgas i 11 §, 27 § 2, 4, 9, 12-15, 17-19, 26, 27, 29-34, 37 och 40 punkten samt 29 § 1 mom. 3-5 punkten, dock så att även lagtinget har behörighet att vidta åtgärder för att främja sådan näringsverksamhet som avses i de nämnda punkterna,
23) främjande av sysselsättningen,
24) statistik om förhållandena i landskapet,
25) beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet,
26) utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet,
27) övriga angelägenheter som enligt grundsatserna i denna lag skall hänföras till landskapets lagstiftningsbehörighet.
tisdag 29 januari 2013
torsdag 1 november 2012
45. EU-FINLAND KOKAR Kommunalval (nr 3)
Det låga valdeltagandet i Finlands kommunalval håller man på att ivrigt analysera. Det här är mina observationer.
Det intressantaste för Åland är om vi, som både väljare och/eller politiker, kan få lärorika insikter av den här typen av tendenser:
1. Man pratar om ”sofflocket” och antyder att icke-röstande medborgare är politiskt passiva.
Men jag anser att en stor andel av dem har blivit aktivt analyserande människor.
2. Den häftiga debatten i finska Finland tyder på det och på att folk förbereder sig mentalt för större förändringar vad gäller Finlands EU-medlemskap (läs galenskap). Det första steget, och första försöket, var Sannfinländarnas (SF) seger i riksdagsvalet 2011.
3. Men nu har folk börjat också inse hur de stora linjedragningarna mot allt mer centraliserat system påverkar också på kommunal nivå. Det betyder i klartext bättre möjligheter för EU att få igenom sina direktiv (läs utan folkets inblandning). När Sannfinländarna (SF) kritiserat EU men inte tagit klar ställning till utträde ur EU så har många blivit tveksamma och inte röstat alls och den stora segern blev lite mindre (men dock betydelsefull). Den här nyansskillnaden vill inte media ta upp eftersom dimridån gagnar större partier. I vems händer är landets media?
4. Under den aktuella valomgången var det häpnadsväckande att se hur man från regeringsnivån basunerar för starka centralkommuner och samtidigt går kandidater från samma partier ute i kommuner och är helt emot några sammanslagningar (YLE 30.10.). Och jag frågar, ställer kandidater upp för värderingar som partiledningen inte mera står för? Vad är det för elitmänniskor(!) som sitter i regeringen egentligen?
5. På grund av allt detta har det också uppstått hela åtta stycken mindre partier (ännu utanför riksdagen) som ställde upp i valet. Men dem brukar inte media ta upp ens namnen på (bortsett en kort intervjurunda i YLE). Är detta demokrati och fri val?
6. Eftersom det är som det är så kan man förvänta sig en verklig batalj inför nästa riksdagsval
och EU-val.
7. Som en lösning till demokratibristen och det låga valdeltagandet lanserades tanken om att få mer demokrati inom partierna (YLE 30.10.)!
Sammantaget, även de största partierna i Finland står nu för bara cirka 20% av drygt 57% (valdeltagandet) och inte för cirka 20% av 100%. Det kan man säga eftersom sofflocket funderar aktivt på ett steg nummer två och har inte passivt lämnat sina röster för dessa partier.
måndag 22 oktober 2012
44. EU-FINLAND KOKAR: Vilseledd riksdag (nr 2)
Den här typen av frågor har pyrt under många år redan i Finland.
Justitiekansler Jaakko Jonkka har nyligen tagit ett beslut i ärendet som gäller huruvida Finland kommer i första hand som fordringsägare i samband med ESM (europeiska stabilitetsmekanismen) eller inte.
Han anser att det inte finns någon anledning att tro att statsrådet skulle ha vilselett riksdagen. Men han påpekar dock att beskrivningen i det inledande stycket om fordringsägarens ställning inte motsvarar texten i ESM-avtalet!
Två professorer (Tuomas Ojanen, Kaarlo Tuori) har konstaterat att
1. riksdagen har både behandlat och beslutat i ärendet på basis av delvis felaktig information
2. fordringsägarens ställning åtminstone delvis baserar sig på antaganden som nu inte verkar bli verklighet.
Även Johannes Koskinen, ordförande för grundlagsutskottet är kritisk: Han undrar om Olli Rehn avsiktligen gett felaktig information. I regeringens framställning påstod man nämligen att Finlands som fordringsägare har företräde, vilket både ministeriet och riksdagen hela tiden utgått från. Men sedan kom Olli Rehn med beskedet att fordringsägarens ställning avgörs fall för fall. I samband med lån till Spanien avstod man redan från möjligheten till företräde.
Folk är inte heller sena att kommentera:
1. EU och demokrati ryms inte i samma mening.
2. Det har blivit dags för folket att ta sig ut på torg och gator.
3. Jag har inte röstat för detta.
4. Tyvärr så känns det som att hela förvaltningen är genomrutten, inklusive det juridiska etablissemanget.
5. Hur skall vi göra när landets rättsväsende inte fungerar och är politiskt genomkorrumperat?
6. Nu har man kommit så långt med nonchalerandet av demokratin att det är viktigt att i alla val rösta på vilka som helst andra partier och politiker än de som utgör den nuvarande regeringen.
- Undrar vad Åland i sin tur riktigt kan förvänta sig av systemet EU-Finland, och av sina kontakter, kandidater och festtalare inom samma?
43. EU-FINLAND KOKAR: Folk har fått nog (nr 1)
Det är midnatt och jag läser i nätet hur finska Finland debatterar den senaste nyheten.
Den permanenta europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) invigdes i dag i Luxemburg. Till att börja med fungerar ESM samtidigt med den nuvarande kris- fonden (European Financial Stability Facility, EFSF). Senare är det meningen att ESM ska ersätta EFSF.
Enligt avtalet ska euroländerna betala ESM kapitalet i fem omgångar under fem år. Men Finland betalar sin egen andel, 1,44 miljarder euro, på en gång. Detta var en överens- kommelse som gjorde det möjligt för andra länder att anta Finlands säkerhetskrav för Grekland och Spanien. Finland måste betala sin andel den12 oktober.
En av kommentarerna sammanfattar känslorna på ett utmärkt sätt: ”Jag är mycket frestad att skriva ett helt lager av fulaste tänkbara ord till Finlands beslutsfattare.”
I övrigt ger kommentarerna uttryck för djupaste frustration och ilska. Både hotelser och svart humor kryddar debatten. Man vill också stämma de ledande politikerna för landsförräderi.
Nu har, såsom finnar kallar den, alla tiders sämsta regering (och i synnerhet SDP, Samlingspartiet och Svenska folkpartiet) uppenbarligen pinat sin befolkning till den grad att vi verkligen står inför en händelserik höst i Finland. Den inleds med kommunalval i slutet av månaden, om folkets nerver nu håller så långt!
42. ATT LITA PÅ MEDIA?
MÄNNISKAN, POLITIKEN OCH MEDIA
Av någon anledning så passar det väl in med en stund av samhällelig humor i form av ett avsnitt ur Bo Baldersons bok Statsrådet och döden. Efter en rad incidenter blir Statsrådet misstänkt för ett mord, vilket sedan återges i de olika svenska tidningarna på olika sätt:
1. EXPRESSEN
Expressen förklarade att statsrådet omedelbart måste avgå och detta oberoende av om han visade sig skyldig till mord eller ej. ”Landet kan inte ha en inrikesminister som i stunder av nationell kris mycket väl kan tänkas sitta bunden för lång tid annorstädes än vid sitt skrivbord.”
2. SVENSKA DAGBLADET
Svenska Dagbladet skrev: ”Ingen i detta land kan eller bör dömas ohörd, i tidningsrubriker eller i uttalanden av omdömeslösa brottsutredare. Detta gäller även socialdemokratiska statsråd och även tre veckor före ett val.”
3. DAGENS NYHETER
Dagens nyheter visade föga blick för behovet av kommentarer till väsentligt, aktuellt nyhetsmaterial genom att ordna vitt och brett om det amerikanska presidentvalet i november och någon fruktad hungerskatastrof som till på köpet tycktes ligga åratal framåt i tiden.”
4. AFTONBLADET
För Aftonbladet hade statsrådet nu blivit en så het potatis att han bollades mellan två ledarstumpar, försiktigtvis inte helt liktydiga. Jag vet inte mycket om tips men det påminde något om det där herr Kock i TV brukar kalla ”gardera med kryss”. I den första stumpen hette det att statsrådet naturligtvis inte på förhand kunde betraktas som helt skild från saken men att det var av vikt att komma ihåg att han var ekonomiskt oberoende. Dö-dade ett sådant statsråd gamla damer, så tycktes meningen vara, skedde det inte för snöd vinnings skull utan av andra, högre motiv, förmodligen ren idealitet.
5. ARBETET
Statsrådet: Vad som betyder något är vad Arbetet skriver. Vi är stuntmännen som varje dag hoppar från taket och det hör till spelet att vi ska slå igenom alla utom de sista, skärrandiga markiserna. Men faller vi genom där också börjar det bli farligt och brister den allra sista, Arbetet, under oss så slår vi i gatan. Och då är allt slut. Då återstår bara ...
Jag: Slut? Du menar ... döden?
Statsrådet: Döden? Vem har talat om döden? Nej, man blir landshövding. Du anar inte vilka län det finns. Blåsiga och hemska. Nästan öde eller med folk som man inte förstår dialekten hos. Eller också blir man generaldirektör. Eller också, och det är nog det hemskaste av allt, skickas man utomlands som ambassadör. Till Bryssel för att förklara regeringens EEC- politik eller till Guatemala tillsammans med en kanslist. Det ena bryter ner en psykiskt, det andra fysiskt.
Att var den främsta humorn var? Jo, boken är skriven 1968, inte 2012! Varför jag ville skriva detta? Jo, människan i Europa ändrar sig inte så fort och i det mediala vimlet beskrivs dagens politik på tusen olika sätt. Viktiga insikter för oss, tycker jag, inför den händelserika hösten 2012.
tisdag 6 september 2011
41. TILL LAGTINGET 16.10.2011
EFTER VALET: UPPDATERAT 25.7.12
EU-KRITIKERNA SÄGER "VAD VAR DET VI SADE"! OCH INTE BARA EURON, UTAN NU HAR OCKSÅ EU SVÅRT ATT SKÖTA SINA BETALNINGAR !!!
FÅR SE HUR EUROPEERNA FORTSÄTTER ATT AGERA . . .
SAMTIDIGT: FINLAND I INBÖRDESKRIG? ÅTMINSTONE VAD DEBATTEN GÄLLER, D.V.S. VANLIGT FOLK MOT REGERINGSPARTIERNA. TONERNA ÄR ALLT ANNAT ÄN FREDLIGA, ÅTERKOMMER MED NÅGOT AV ALLT DETTA SMÅNINGOM . . .
___________________________________________________
Hej,
under denna text nr 41 kommer jag att inför lagtingsvalet den 16 oktober kommentera och analysera diverse samhällsfrågor (8 texter/10.10).
Varje text kan Du komplettera genom att öppna rubriker under ARKIV i högerbalken. Annars,de tre mest lästa av mina texter är nr 30 om George Orwell(överlägset!), nr 20 med rubriken Annorlunda frågesport och nr 38 om EU--beskattning.
Jag öppnar sidan för debatt efter valet ifall jag blir invald.
Hälsningar till alla de cirka 80 ålännningar som röstade på mig i senaste EU-valet! Nu fortsätter vi arbetet och alla som känner igen sig i mina resonemang är välkomna med i "lagtingsäventyret" 2011 ...
MOTTO: En inflyttad kan tänka och jobba för Åland och samtidigt informera om vad som pågår i finska Finland (= för att balansera ensidiga informationen på Åland) I finska Finland brukar jag informera om Åland!
Mvh. Merja, bor i Mariehamn sedan sommaren 2010
__________________________________________________
TEXT 1
HÖSTENS MEST POSITIVA TANKE ÄR DENNA:
På lagtinget behövs folk som är fria från sådana tvingande förbindelser som hindrar att i offentligheten kunna rapportera om hur EU redan påverkat och håller på att påverka det mesta i lagtingets beslutsfattande.Det behövs helhetsbilder.
Tänker man på vilka som helst av de centrala sektorerna i lagtingspolitiken så kommer de inte undan den klåfingriga unionen. Vi har redan direktiv, bedövande bidragsmaskineri eller annars insmygande lagstiftning för jordbruk, miljö, utbildning, transporter, sjöfart, ekonomi och beskattning, kommunstrukturen, säkerhet och övervakning, media, inflyttning, social trygghet, ungdomsarbete med mera.
För mig är detta inte lika med självstyrelse och vettiga utlandskontakter.
Det som ofta anses vara positivt i allt EU-arbete är enligt min mening ingenting annat än vansinnigt dyra kulisser för mindre respekterade strävanden och euroidealism.
Ingen god kapitalism alltså, ingen god social och annan trygghet heller. Inte ens någon god ram för småföretagande eller effektivt miljöarbete.Och vanligt folk runtom i Europa visar mer och mer sin irritation, inte mera via politiska partier, utan på gatorna. På Åland kan vi ännu reagera på annat sätt!
__________________________________________________
TEXT 2
RAPPORTÖREN OM LÖFTEN OM LIKVÄRDIG SERVICE
Man är arbetslös, sjuk, har sin släkting i behov av vård och hjälp. Rubrikerna berättar om vacklande socialvård, ersättningarna från FPA har stannat upp på en nivå från början av 90-talet och kommunerna har börjat strama åt sin service.
Mer och mer inflyttning och löften om likvärdig service såsom vi vill ha det? Men vem fattar besluten redan nu och vem betalar och hur? Kolla dessa utdrag, i kortform, ur boken Spänningsfält i EU (Europa-informationen, inrikesministeriet 2009):
1. Enkäter visar att allt fler medborgare instämmer med påståendet att makten rinner dem ur händerna - antingen till EU, självständiga centralbanker eller exempelvis multinationella företag.
2. Man har blivit tvungen att omvärdera nationella system nationella system utgående från europeisk synvinkel.
3. Efter millennieskiftet har kommissionen börjat bredda tillämpnings-området för begreppet allmännyttiga tjänster så att det också täcker social- och hälsovårdspolitiken (allt från bostadsbidrag till pensionsförsäkringar, omhändertagna barn till hälsovårdstjänster).
4. Den avgörande frågan som uppstått är var området för ekonomisk verksamhet börjar och var den icke-ekonomiska verksamheten slutar.
I Finland ser man tydligt hur kommunstrukturen centraliseras för att smidigare kunna anpassa landet till EU:s tilltänkta sociala, och andra, system.
Vad håller vänstern och alla liberalt tänkande politiker på med på Åland?
- Lagtinget behöver beslutsfattare med EU-rapportörroll.
__________________________________________________
TEXT 3
RAPPORTÖREN OM SJÄLVSTYRELSEN
Jag stöder fullt det grundläggande i Obunden Samlings 32-sidiga valprogram:
1. Man vill ha en ramlag som ger ålänningarna rätt att ta över behörighet i egen takt
2. Demokrati är att kunna påverka sin vardag
3. EU blir ett samarbetsområde utan överstatlighet
4. Medborgarnas rättssäkerhet garanteras också i ekonomiskt svåra tider
5. Angående samhällets bidrag: Näringslivet måste stå för 70% av investeringarna och förbinda sig att driva verksamheten under överskådlig tid
6. Åland bör överta lagstiftningsbehörigheten för folkbokföringen
7. Kommunförbunden: deras roll skall klarläggas
8. Få en effektiv rollfördelning mellan politik och förvaltning
9. Vi behöver en självstyrelseombudsman
10. Rapportera fel och oegentligheter inom den politiska förvaltningen
Min personliga politiska linjedragning parallellt är att:
1. Europa har alltid varit ett samarbetsområde och behövs som så för att Åland syns internationellt, men EU håller på att skapa allt starkare överstatlighet och kör om och över självstyrelsen (språkskyddet, några praktikantplatser för barnen och maktlösa EU-representanter räcker inte till för att hindra denna utveckling). Strax finns det ingenting att ta över från Finland heller!
2. det behövs således ständig och offentlig rapportering om hur EU påverkar på landskapsnivå och på kommunal nivå (förnäma EU-besökare i liberal stil är inte lika med rapportering och sakkunnighet gentemot ålänningar)
__________________________________________________
TEXT 4
RAPPORTÖREN OM INFLYTTNING UTAN MOTTAGARANSVAR
Vad jag vill säga med jämförelsen nedan är att när det sociala nu redan är vacklande så varför propagera för mer och mer inflyttning utan finansieringsansvar?
Det torde vara ett känt faktum för alla att ersättningarna från FPA har stannat upp på en nivå från början av 90-talet och kommunerna har börjat gallra av sin service. I Finland har kommunerna nu utlyst kommunuppror mot regeringens planer.
Det som vi nu borde parallellt tänka på är det som EU-idealismen förorsakar:
1. Röda Korset (www.ifrc.org) noterade i oktober 2009 att det är märkligt hur lite rika Europas regeringar uppvisat intresse att lösa egna landets sociala problem. Enligt EU:s statistikbyrå är cirka 21,8 miljoner arbetslösa och cirka 50 miljoner befinner sig inom farozonen. Hela 2/3 av det rika Europas länder inkluderar mathjälpen i sina sociala program.
2. I november 2009 noterade Inrikesministeriet i sin kartläggning att Finland varit det mest generösa landet inom EU att ekonomiskt stöda asylsökande familjer. Finland gav 1277€ i månaden, gratis boende samt hälsokontroll, Sverige 531 €, England och Italien mat och bostad men inga pengar. År 2007 var antalet asylsökande till Finland 1500, år 2009 var antalet redan sex tusen!
3. Den 26 april 2010 ändrade EU sina direktiv så att en EU-medborgare får fortsatt socialskydd när han/hon jobbar i ett annat EU-land. Utländska arbetstagare varit duktiga på att skapa falska dokument och missbruka socialen.
Jag gillar våra inflyttade, men s.k. fredsprojektet EU har lett till socialt krig i Europa och jag vill inte att Åland kommer att utgöra en aktiv del av detta.
___________________________________________
TEXT 5
RAPPORTÖREN OM KOMMUNSAMMANSLAGNINGAR
De som förespråkar sammanslagningar av kommuner påtvingat från ovan gör mig ytterst misstänksam. Jag köper inte tanken att det enbart skulle vara fråga om lokal ekonomi.
Så här har svenska myndigheter analyserat läget redan 2004:
”EU:s strukturfonder medfinansierar projekt runt om i Sverige och belyser hur EU samverkar med kommuner, landsting och regioner i deras roll som samhällsbyggare. När lokala och regionala myndigheter utövar sitt tillsynsansvar finns ofta ett europeiskt regelverk som grund för den svenska lagstiftningen. Livsmedelssäkerhet, regler om badvatten och djurhållning är några exempel. Svenska kommuner, landsting och regioner är stora arbetsgivare, och påverkas därför av gemensamma regler kring arbetstider och arbetsmiljö. Den europeiska nivån kommer även in i rollen som serviceproducent, till exempel när entreprenader ska genomföras.”
Det är skrämmande, inte minst med tanke på välfärden å ena sidan och självstyrelsen å andra sidan. Redan artikel 50 i Lissabon-fördraget talar om hur EU vill avskaffa alla hinder i vägen för placering av verksamheter, arbetande och anskaffning av mark. Allt som våra lagtingskandidater nu lovar och invalda politiker fattar beslut om måste vi börja EU- konsekvensbedöma, offentligt och i klartext!
PS. MÄRKLIGT HUR LANDSKAPETS TJÄNSTEMÄN BBBÖRJAR ÅKA RUNT I LANDSKAPET OCH MARKNADSFÖRA LEADER-PENGAR, ALLTID INFÖR KOMANDE VAL !!!
____________________________________________
TEXT 6
RAPPORTÖREN OM HUR TURISTBYRÅN TAS ÖVER ELLER OM DEBATTEN SOM ALDRIG ARRANGERAS
Man pratar gärna om tandvård, pensioner, knarkproblemet och många slags sociala och andra bidrag. Men har ni sett någon relatera de här vardagsfrågorna till vad som är möjligt vad gäller vår omvärld och EU. Den analysen skrivs inte, den debatten arrangeras aldrig på Åland. Varför?
Här är i varje fall ett exempel på hur en sådan analys kan låta. Statssekreterare Raimo Sailas konstaterade i Finlands radio den 28 september att:
1. exporten försvagats i snabb takt
2. med tanke på konkurrenskraft och sysselsättning/arbetslöshet borde man i åtminstone två års tid hålla sig till nollinje vad gäller lönerna
3. under en kort period har statsskulden ökat med 25 miljarder euro
4. de ökade EU-garantierna motsvarar i storlek Finska statens budget
5. norra Europa betalar södra Europas skulder
Samtidigt ger jag som exempel följande axplock från finsk media:
1. man kämpar mot knark i en EU med allt öppnare gränser
2. pensionsfonderna har placerat utomlands, d.v.s. i Europa och nu pekar kurserna neråt
Och nu påstås regeringspartiet centern ”ha åstadkommit mer inflytande i EU” och regeringspartiet liberalerna ”har lyckats bevaka inflytandefrågorna under den gångna
valperioden”.
Det som man egentligen åstadkommit kallar jag euroturism varför jag rekommenderar att liberalerna tar över turistbyrån och fortsätter där i stället. Och övriga dagdrömmare kan sedan jobba som turistguider för alla dessa EU-grupper.
____________________________________________
TEXT 7
RAPPORTÖREN OM STOR LANDSKAPSFÖRVALTNING
Vad avses när en del kandiderar med temat effektivare förvaltning på lagtingsnivån? Att man ännu smidigare jobbar för vissa kretsars intressen utan att alla har uppfattning om vad som pågår, eller?
När man inte öppet vill berätta något så försöker man skapa en uppfattning om EU att det är en liten detaljfråga som folk inte behöver bry sig om. Eller så försöker man mellan raderna ge budskapet att när man har lyckats avvärja några enstaka jakt-direktiv så är allt frid och fröjd igen.
Europas internationellt arbetande EU-kritiker har dock en annan uppfattning. Som exempel tar jag här fram det totala antalet rättsakter som är gällande plus rättsakter som är under beredning (källa: EUR-Lex per 8.5.09). Sammantaget har man alltså i dag minst 17.069 + 1.355 rättsakter, vilket gör totalt 18.424 lagar som täcker alla samhällets funktioner (hela texten i arkiv/nr 8).
Till exempel regler tillämpliga på företag var redan 2009 alltså 111 + 22, d.v.s. 133 stycken. En hel del att hantera, kolla och övervaka eller hur?
Och vem tror ni att gör det hela? En växande tjänstemannakår naturligtvis! Och blir tjänstemän färre till antal så desto mer måste Åland anlita Finland och dess blankettlagar för att hinna uppfylla EU-kraven.
Och så täcks liberalerna prata om beslut som fattas så nära som möjligt subsidiaritet)!
Ålänningarna måste få en klar bild av dagens förvaltningsmässiga verklighet!
___________________________________________
TEXT 8
RAPPORTÖREN OM SKATTEÖVERTAGANDE
När offentliga Åland inte vill så vill jag som invald i lagtinget satsa en del av lönen för att skapa ett informativt forum för vanliga skattebetalare.
Vem skall vi t.ex. överta beskattningen av, Finland och/eller EU? Med vilken ”subsidiaritet” och vilka ”undantag i all evighet” eller unik lobbar- erfarenhet? Några axplock (och citat) ur mina insändare:
1. Jag tackar Carl Haglund för svaret till min fråga om EU-beskattning. Du vet ingenting och ”hoppas” att det inte blir någon beskattning heller.
2. Helsingfors 7.3.2006 med Alain Lamassoure (den ständiga rapportören för projektet), Ulla-Maj Wideroos (finansministeriet) och Jari Koskinen ( beskattnings- kommitté i riksdagen): Konstaterades att AL ”var övertygad om att i något skede en del av nationell skatt borde överföras till unionen, alltså ”del av någon nationell skatt så att landets budget inte behöver belastas med detta (!)”.
3. Eftersom det skulle bli för dyrt för EU att beskatta länderna, så ”skulle det vara mycket enklare att utnyttja någon skatt som redan existerar i alla medlemsländer”.
4. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén antog 2006 det som redan Rudingrapporten 1992 slog fast: ”Det behövs gemensamma regler för definitionen av skattebasen (inkl. minimi- och maximinivåer för skattesatserna)
5. ”Kommissionen ingriper nationella konstitutioner varje dag, att den inte skulle göra det är absoluta fantasier! Å andra sidan du må ha något i den nationella grund-
lagen, men det gäller inte eftersom EU-lagen är ovanför. I fördraget vill EU även nå
kommunala nivån”. Regionkommittén har inte gjort sitt heller.
6. ”Den offentliga sektorn blivit fångar hos europeiska finansjättar, vars tillväxt den inte mera vågar kritisera. Lobbarsystemet i EU stöder dessa aktörers agerande”.
7. Offentliga skulden var 66 % 2007 och 83,6 % av BNP 2010 (källa: Eurostat).Men hela skulden består av hushållens, företagens och offentliga sektorns skuldsättning: Frankrike 199,5 %, Tyskland 202,7 %, Spanien 269,3 %, England 255,0 % och Italien 221 %.
__________________________________________
EU-KRITIKERNA SÄGER "VAD VAR DET VI SADE"! OCH INTE BARA EURON, UTAN NU HAR OCKSÅ EU SVÅRT ATT SKÖTA SINA BETALNINGAR !!!
FÅR SE HUR EUROPEERNA FORTSÄTTER ATT AGERA . . .
SAMTIDIGT: FINLAND I INBÖRDESKRIG? ÅTMINSTONE VAD DEBATTEN GÄLLER, D.V.S. VANLIGT FOLK MOT REGERINGSPARTIERNA. TONERNA ÄR ALLT ANNAT ÄN FREDLIGA, ÅTERKOMMER MED NÅGOT AV ALLT DETTA SMÅNINGOM . . .
___________________________________________________
Hej,
under denna text nr 41 kommer jag att inför lagtingsvalet den 16 oktober kommentera och analysera diverse samhällsfrågor (8 texter/10.10).
Varje text kan Du komplettera genom att öppna rubriker under ARKIV i högerbalken. Annars,de tre mest lästa av mina texter är nr 30 om George Orwell(överlägset!), nr 20 med rubriken Annorlunda frågesport och nr 38 om EU--beskattning.
Jag öppnar sidan för debatt efter valet ifall jag blir invald.
Hälsningar till alla de cirka 80 ålännningar som röstade på mig i senaste EU-valet! Nu fortsätter vi arbetet och alla som känner igen sig i mina resonemang är välkomna med i "lagtingsäventyret" 2011 ...
MOTTO: En inflyttad kan tänka och jobba för Åland och samtidigt informera om vad som pågår i finska Finland (= för att balansera ensidiga informationen på Åland) I finska Finland brukar jag informera om Åland!
Mvh. Merja, bor i Mariehamn sedan sommaren 2010
__________________________________________________
TEXT 1
HÖSTENS MEST POSITIVA TANKE ÄR DENNA:
På lagtinget behövs folk som är fria från sådana tvingande förbindelser som hindrar att i offentligheten kunna rapportera om hur EU redan påverkat och håller på att påverka det mesta i lagtingets beslutsfattande.Det behövs helhetsbilder.
Tänker man på vilka som helst av de centrala sektorerna i lagtingspolitiken så kommer de inte undan den klåfingriga unionen. Vi har redan direktiv, bedövande bidragsmaskineri eller annars insmygande lagstiftning för jordbruk, miljö, utbildning, transporter, sjöfart, ekonomi och beskattning, kommunstrukturen, säkerhet och övervakning, media, inflyttning, social trygghet, ungdomsarbete med mera.
För mig är detta inte lika med självstyrelse och vettiga utlandskontakter.
Det som ofta anses vara positivt i allt EU-arbete är enligt min mening ingenting annat än vansinnigt dyra kulisser för mindre respekterade strävanden och euroidealism.
Ingen god kapitalism alltså, ingen god social och annan trygghet heller. Inte ens någon god ram för småföretagande eller effektivt miljöarbete.Och vanligt folk runtom i Europa visar mer och mer sin irritation, inte mera via politiska partier, utan på gatorna. På Åland kan vi ännu reagera på annat sätt!
__________________________________________________
TEXT 2
RAPPORTÖREN OM LÖFTEN OM LIKVÄRDIG SERVICE
Man är arbetslös, sjuk, har sin släkting i behov av vård och hjälp. Rubrikerna berättar om vacklande socialvård, ersättningarna från FPA har stannat upp på en nivå från början av 90-talet och kommunerna har börjat strama åt sin service.
Mer och mer inflyttning och löften om likvärdig service såsom vi vill ha det? Men vem fattar besluten redan nu och vem betalar och hur? Kolla dessa utdrag, i kortform, ur boken Spänningsfält i EU (Europa-informationen, inrikesministeriet 2009):
1. Enkäter visar att allt fler medborgare instämmer med påståendet att makten rinner dem ur händerna - antingen till EU, självständiga centralbanker eller exempelvis multinationella företag.
2. Man har blivit tvungen att omvärdera nationella system nationella system utgående från europeisk synvinkel.
3. Efter millennieskiftet har kommissionen börjat bredda tillämpnings-området för begreppet allmännyttiga tjänster så att det också täcker social- och hälsovårdspolitiken (allt från bostadsbidrag till pensionsförsäkringar, omhändertagna barn till hälsovårdstjänster).
4. Den avgörande frågan som uppstått är var området för ekonomisk verksamhet börjar och var den icke-ekonomiska verksamheten slutar.
I Finland ser man tydligt hur kommunstrukturen centraliseras för att smidigare kunna anpassa landet till EU:s tilltänkta sociala, och andra, system.
Vad håller vänstern och alla liberalt tänkande politiker på med på Åland?
- Lagtinget behöver beslutsfattare med EU-rapportörroll.
__________________________________________________
TEXT 3
RAPPORTÖREN OM SJÄLVSTYRELSEN
Jag stöder fullt det grundläggande i Obunden Samlings 32-sidiga valprogram:
1. Man vill ha en ramlag som ger ålänningarna rätt att ta över behörighet i egen takt
2. Demokrati är att kunna påverka sin vardag
3. EU blir ett samarbetsområde utan överstatlighet
4. Medborgarnas rättssäkerhet garanteras också i ekonomiskt svåra tider
5. Angående samhällets bidrag: Näringslivet måste stå för 70% av investeringarna och förbinda sig att driva verksamheten under överskådlig tid
6. Åland bör överta lagstiftningsbehörigheten för folkbokföringen
7. Kommunförbunden: deras roll skall klarläggas
8. Få en effektiv rollfördelning mellan politik och förvaltning
9. Vi behöver en självstyrelseombudsman
10. Rapportera fel och oegentligheter inom den politiska förvaltningen
Min personliga politiska linjedragning parallellt är att:
1. Europa har alltid varit ett samarbetsområde och behövs som så för att Åland syns internationellt, men EU håller på att skapa allt starkare överstatlighet och kör om och över självstyrelsen (språkskyddet, några praktikantplatser för barnen och maktlösa EU-representanter räcker inte till för att hindra denna utveckling). Strax finns det ingenting att ta över från Finland heller!
2. det behövs således ständig och offentlig rapportering om hur EU påverkar på landskapsnivå och på kommunal nivå (förnäma EU-besökare i liberal stil är inte lika med rapportering och sakkunnighet gentemot ålänningar)
__________________________________________________
TEXT 4
RAPPORTÖREN OM INFLYTTNING UTAN MOTTAGARANSVAR
Vad jag vill säga med jämförelsen nedan är att när det sociala nu redan är vacklande så varför propagera för mer och mer inflyttning utan finansieringsansvar?
Det torde vara ett känt faktum för alla att ersättningarna från FPA har stannat upp på en nivå från början av 90-talet och kommunerna har börjat gallra av sin service. I Finland har kommunerna nu utlyst kommunuppror mot regeringens planer.
Det som vi nu borde parallellt tänka på är det som EU-idealismen förorsakar:
1. Röda Korset (www.ifrc.org) noterade i oktober 2009 att det är märkligt hur lite rika Europas regeringar uppvisat intresse att lösa egna landets sociala problem. Enligt EU:s statistikbyrå är cirka 21,8 miljoner arbetslösa och cirka 50 miljoner befinner sig inom farozonen. Hela 2/3 av det rika Europas länder inkluderar mathjälpen i sina sociala program.
2. I november 2009 noterade Inrikesministeriet i sin kartläggning att Finland varit det mest generösa landet inom EU att ekonomiskt stöda asylsökande familjer. Finland gav 1277€ i månaden, gratis boende samt hälsokontroll, Sverige 531 €, England och Italien mat och bostad men inga pengar. År 2007 var antalet asylsökande till Finland 1500, år 2009 var antalet redan sex tusen!
3. Den 26 april 2010 ändrade EU sina direktiv så att en EU-medborgare får fortsatt socialskydd när han/hon jobbar i ett annat EU-land. Utländska arbetstagare varit duktiga på att skapa falska dokument och missbruka socialen.
Jag gillar våra inflyttade, men s.k. fredsprojektet EU har lett till socialt krig i Europa och jag vill inte att Åland kommer att utgöra en aktiv del av detta.
___________________________________________
TEXT 5
RAPPORTÖREN OM KOMMUNSAMMANSLAGNINGAR
De som förespråkar sammanslagningar av kommuner påtvingat från ovan gör mig ytterst misstänksam. Jag köper inte tanken att det enbart skulle vara fråga om lokal ekonomi.
Så här har svenska myndigheter analyserat läget redan 2004:
”EU:s strukturfonder medfinansierar projekt runt om i Sverige och belyser hur EU samverkar med kommuner, landsting och regioner i deras roll som samhällsbyggare. När lokala och regionala myndigheter utövar sitt tillsynsansvar finns ofta ett europeiskt regelverk som grund för den svenska lagstiftningen. Livsmedelssäkerhet, regler om badvatten och djurhållning är några exempel. Svenska kommuner, landsting och regioner är stora arbetsgivare, och påverkas därför av gemensamma regler kring arbetstider och arbetsmiljö. Den europeiska nivån kommer även in i rollen som serviceproducent, till exempel när entreprenader ska genomföras.”
Det är skrämmande, inte minst med tanke på välfärden å ena sidan och självstyrelsen å andra sidan. Redan artikel 50 i Lissabon-fördraget talar om hur EU vill avskaffa alla hinder i vägen för placering av verksamheter, arbetande och anskaffning av mark. Allt som våra lagtingskandidater nu lovar och invalda politiker fattar beslut om måste vi börja EU- konsekvensbedöma, offentligt och i klartext!
PS. MÄRKLIGT HUR LANDSKAPETS TJÄNSTEMÄN BBBÖRJAR ÅKA RUNT I LANDSKAPET OCH MARKNADSFÖRA LEADER-PENGAR, ALLTID INFÖR KOMANDE VAL !!!
____________________________________________
TEXT 6
RAPPORTÖREN OM HUR TURISTBYRÅN TAS ÖVER ELLER OM DEBATTEN SOM ALDRIG ARRANGERAS
Man pratar gärna om tandvård, pensioner, knarkproblemet och många slags sociala och andra bidrag. Men har ni sett någon relatera de här vardagsfrågorna till vad som är möjligt vad gäller vår omvärld och EU. Den analysen skrivs inte, den debatten arrangeras aldrig på Åland. Varför?
Här är i varje fall ett exempel på hur en sådan analys kan låta. Statssekreterare Raimo Sailas konstaterade i Finlands radio den 28 september att:
1. exporten försvagats i snabb takt
2. med tanke på konkurrenskraft och sysselsättning/arbetslöshet borde man i åtminstone två års tid hålla sig till nollinje vad gäller lönerna
3. under en kort period har statsskulden ökat med 25 miljarder euro
4. de ökade EU-garantierna motsvarar i storlek Finska statens budget
5. norra Europa betalar södra Europas skulder
Samtidigt ger jag som exempel följande axplock från finsk media:
1. man kämpar mot knark i en EU med allt öppnare gränser
2. pensionsfonderna har placerat utomlands, d.v.s. i Europa och nu pekar kurserna neråt
Och nu påstås regeringspartiet centern ”ha åstadkommit mer inflytande i EU” och regeringspartiet liberalerna ”har lyckats bevaka inflytandefrågorna under den gångna
valperioden”.
Det som man egentligen åstadkommit kallar jag euroturism varför jag rekommenderar att liberalerna tar över turistbyrån och fortsätter där i stället. Och övriga dagdrömmare kan sedan jobba som turistguider för alla dessa EU-grupper.
____________________________________________
TEXT 7
RAPPORTÖREN OM STOR LANDSKAPSFÖRVALTNING
Vad avses när en del kandiderar med temat effektivare förvaltning på lagtingsnivån? Att man ännu smidigare jobbar för vissa kretsars intressen utan att alla har uppfattning om vad som pågår, eller?
När man inte öppet vill berätta något så försöker man skapa en uppfattning om EU att det är en liten detaljfråga som folk inte behöver bry sig om. Eller så försöker man mellan raderna ge budskapet att när man har lyckats avvärja några enstaka jakt-direktiv så är allt frid och fröjd igen.
Europas internationellt arbetande EU-kritiker har dock en annan uppfattning. Som exempel tar jag här fram det totala antalet rättsakter som är gällande plus rättsakter som är under beredning (källa: EUR-Lex per 8.5.09). Sammantaget har man alltså i dag minst 17.069 + 1.355 rättsakter, vilket gör totalt 18.424 lagar som täcker alla samhällets funktioner (hela texten i arkiv/nr 8).
Till exempel regler tillämpliga på företag var redan 2009 alltså 111 + 22, d.v.s. 133 stycken. En hel del att hantera, kolla och övervaka eller hur?
Och vem tror ni att gör det hela? En växande tjänstemannakår naturligtvis! Och blir tjänstemän färre till antal så desto mer måste Åland anlita Finland och dess blankettlagar för att hinna uppfylla EU-kraven.
Och så täcks liberalerna prata om beslut som fattas så nära som möjligt subsidiaritet)!
Ålänningarna måste få en klar bild av dagens förvaltningsmässiga verklighet!
___________________________________________
TEXT 8
RAPPORTÖREN OM SKATTEÖVERTAGANDE
När offentliga Åland inte vill så vill jag som invald i lagtinget satsa en del av lönen för att skapa ett informativt forum för vanliga skattebetalare.
Vem skall vi t.ex. överta beskattningen av, Finland och/eller EU? Med vilken ”subsidiaritet” och vilka ”undantag i all evighet” eller unik lobbar- erfarenhet? Några axplock (och citat) ur mina insändare:
1. Jag tackar Carl Haglund för svaret till min fråga om EU-beskattning. Du vet ingenting och ”hoppas” att det inte blir någon beskattning heller.
2. Helsingfors 7.3.2006 med Alain Lamassoure (den ständiga rapportören för projektet), Ulla-Maj Wideroos (finansministeriet) och Jari Koskinen ( beskattnings- kommitté i riksdagen): Konstaterades att AL ”var övertygad om att i något skede en del av nationell skatt borde överföras till unionen, alltså ”del av någon nationell skatt så att landets budget inte behöver belastas med detta (!)”.
3. Eftersom det skulle bli för dyrt för EU att beskatta länderna, så ”skulle det vara mycket enklare att utnyttja någon skatt som redan existerar i alla medlemsländer”.
4. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén antog 2006 det som redan Rudingrapporten 1992 slog fast: ”Det behövs gemensamma regler för definitionen av skattebasen (inkl. minimi- och maximinivåer för skattesatserna)
5. ”Kommissionen ingriper nationella konstitutioner varje dag, att den inte skulle göra det är absoluta fantasier! Å andra sidan du må ha något i den nationella grund-
lagen, men det gäller inte eftersom EU-lagen är ovanför. I fördraget vill EU även nå
kommunala nivån”. Regionkommittén har inte gjort sitt heller.
6. ”Den offentliga sektorn blivit fångar hos europeiska finansjättar, vars tillväxt den inte mera vågar kritisera. Lobbarsystemet i EU stöder dessa aktörers agerande”.
7. Offentliga skulden var 66 % 2007 och 83,6 % av BNP 2010 (källa: Eurostat).Men hela skulden består av hushållens, företagens och offentliga sektorns skuldsättning: Frankrike 199,5 %, Tyskland 202,7 %, Spanien 269,3 %, England 255,0 % och Italien 221 %.
__________________________________________
tisdag 5 oktober 2010
40. SANNOLIKGT ATT FÅ MAKT FRÅN EU ? (Skatter)
ETT EXEMPEL:
Ålänningar har alla tider varit bra på att hitta vägar och nya lösningar för sin tillvaro. Kan skattebehörigheten vara en sådan väg i dagens EU?
Det uppskattade seminariet om egen skattebehörighet för självstyrande regioner i EU (arrangerad av partiet Ålands Framtid den 18.9.) visade tydligt två aspekter i dessa strävanden. Å ena sidan tycks intresset vara stort i Europa och således lönar det sig även för Åland att vara med om detta arbete. Å andra sidan kom det lika tydligt fram hur tuff part EU är att arbeta med, vilket media nästan aldrig vill nämna i sina referat från den här typen av seminarier.
Föreläsarna hade dessa erfarenheter att dela med sig angående samarbetet med EU:
1. Kommissionen ingriper nationella konstitutioner
varje dag, att den inte skulle göra det är absoluta fantasier! Å andra sidan du må ha något i den nationella grundlagen, men det gäller inte eftersom EU-lagen ovanför. I fördragets vill EU även nå kommunala nivån.
2. Autonomin borde mer eller mindre vara godkänd av fördraget först innan man kan förvänta sig något av EU. Just nu är det så att alla selektiva element är bort- gallrade i Lissabon-fördraget. Till exempel Baskiens skattesystem är noterat i Spanien, men inte i fördraget.
3. Om en autonomi hellre skulle vilja se att det är rådet och inte kommissionen som agerar gentemot autonomierna, så är det långt ifrån verkligheten att EU:s dom- stol skulle notera sådana önskemål.
4. Det är nämligen viktigt att veta vad domstolen, som har mycket makt, använder som referensdokument för att man kan veta huruvida vissa skattebehörighetssträvanden är realistiska eller inte. EU-domstolen är alltså en stark institution i frågan och kommer att agera i framtiden. Vi har ”troubletime ahead”.
5. Rätten har dessutom aldrig ändrat sig på grund av någon subsidiaritet, som är ett extremt komplext politikiskt instrument. Hemskt att subnationella parlamentariker är så entusiastiska om detta (Jfr. åländska politiker !).
6. Dessutom fick till exempel Azorerna inte själva representera sig på EU-rätten.
7. För att få några undantag över huvud taget måste ett land vara enhetligt och självständigt.
8. Vissa skatteprocent kan variera inom EU, men inte systemet ! I fallet Azorerna var konkurrens med företagsskatt ok, men inte med inkomstskatt.
9. Regionkommittén har aldrig gjort sitt heller !
10. Regeringar tappar inte makt, utan parlamenten gör. Regeringarna ska inte få all makt (Jfr nya partier uppstår i Europa och ställer upp i val)!
- Ändå orkar man skapa nya lobbyorganisationer (= och fortsätta dagdrömma), med
EU-medel. Lycka till!
Ålänningar har alla tider varit bra på att hitta vägar och nya lösningar för sin tillvaro. Kan skattebehörigheten vara en sådan väg i dagens EU?
Det uppskattade seminariet om egen skattebehörighet för självstyrande regioner i EU (arrangerad av partiet Ålands Framtid den 18.9.) visade tydligt två aspekter i dessa strävanden. Å ena sidan tycks intresset vara stort i Europa och således lönar det sig även för Åland att vara med om detta arbete. Å andra sidan kom det lika tydligt fram hur tuff part EU är att arbeta med, vilket media nästan aldrig vill nämna i sina referat från den här typen av seminarier.
Föreläsarna hade dessa erfarenheter att dela med sig angående samarbetet med EU:
1. Kommissionen ingriper nationella konstitutioner
varje dag, att den inte skulle göra det är absoluta fantasier! Å andra sidan du må ha något i den nationella grundlagen, men det gäller inte eftersom EU-lagen ovanför. I fördragets vill EU även nå kommunala nivån.
2. Autonomin borde mer eller mindre vara godkänd av fördraget först innan man kan förvänta sig något av EU. Just nu är det så att alla selektiva element är bort- gallrade i Lissabon-fördraget. Till exempel Baskiens skattesystem är noterat i Spanien, men inte i fördraget.
3. Om en autonomi hellre skulle vilja se att det är rådet och inte kommissionen som agerar gentemot autonomierna, så är det långt ifrån verkligheten att EU:s dom- stol skulle notera sådana önskemål.
4. Det är nämligen viktigt att veta vad domstolen, som har mycket makt, använder som referensdokument för att man kan veta huruvida vissa skattebehörighetssträvanden är realistiska eller inte. EU-domstolen är alltså en stark institution i frågan och kommer att agera i framtiden. Vi har ”troubletime ahead”.
5. Rätten har dessutom aldrig ändrat sig på grund av någon subsidiaritet, som är ett extremt komplext politikiskt instrument. Hemskt att subnationella parlamentariker är så entusiastiska om detta (Jfr. åländska politiker !).
6. Dessutom fick till exempel Azorerna inte själva representera sig på EU-rätten.
7. För att få några undantag över huvud taget måste ett land vara enhetligt och självständigt.
8. Vissa skatteprocent kan variera inom EU, men inte systemet ! I fallet Azorerna var konkurrens med företagsskatt ok, men inte med inkomstskatt.
9. Regionkommittén har aldrig gjort sitt heller !
10. Regeringar tappar inte makt, utan parlamenten gör. Regeringarna ska inte få all makt (Jfr nya partier uppstår i Europa och ställer upp i val)!
- Ändå orkar man skapa nya lobbyorganisationer (= och fortsätta dagdrömma), med
EU-medel. Lycka till!
onsdag 17 mars 2010
39. EU-KRITISKA EUROPA DEBATTERAR EKONOMI
Varje krig har fått sin början mitt i bland någon typ av problem med att upprätthålla välfärden. Nu är Europa på väg dit igen, oroligheterna ökar.
Men helhetsbilden av det ekonomiska läget inom EU suddas ut genom att media fokuserar på ett land i sänder, just nu på Grekland, och målar upp bilder av olydiga skurkar. Däremot så består den EU-kritiska ekonomidebatten som bäst av många temaområden, vilket utgör en intressant helhet:
1. EU-systemet orsaken: Den liberala EU-marknaden är i sig en orsak till Europas finanskris och det har skapat så kallade ”dark pools”. Europeiska centralbanken (ECB) har agerat som importör av den ekonomiska krisen från USA. Men euro skyddar inte mot monetära oväder och ECB:s regler och politik skapar bestående sociala problem inom EU. Parallellt har den offentliga sektorn blivit fångar hos europeiska finansjättar, vars tillväxt den inte mera vågar kritisera. Lobbarsystemet i EU stöder dessa aktörers agerande.
2. Den verkliga skuldbilden: I och med krisen exploderade den offentliga skuld- sättningen och eurozonens värde sjönk. Den offentliga skulden har ökat från 66 procent 2007 till 83,6 procent 2010 (källa: Eurostat). Den ursprungliga tillåtna maximigränsen låg på 60% som också Finland just nådd. Men man ska se helheten som består av hushållens, företagens och offentliga sektorns skuldsättning. På så sätt har till exempel Frankrike en skuldsättning på 199,5 procent, Tyskland 202,7 procent, Spanien 269,3 procent, England 255,0 procent och Italien 221procent, vilket kan jämföras med USA:s 240 procent!
3. Fattigdomen når allt fler: Vi befinner oss i den värsta ekonomiska krisen sedan 1929 och de svaga förbättringarna sedan slutet av 2009 är ingalunda bestående. Man anser att den verkliga fattigdomen sätts igång från och med 2011 eller 2012. Det är viktigt att notera att nu blir också medelklassen utsatt för sämre ekonomi och även fattigdom. Exempelvis har 50% av Frankrikes låginkomsttagare inte haft någon reell lönehöjning sedan 1999. Och bland annat Spanien har redan aviserat att det blir massiva nedskärningar inom den sociala och hälsosektorn.
4. EU-institutionernas egen ekonomi: Redan under femton år har Revisionsrätten kritiserat kommissionen för att största delen av utbetalningarna, d.v.s. 85 miljarder euro per år, inte kan anses vara legala eller regelmässiga, vilket gäller de flesta av budgetens utgiftsposter. Men massiv EU-propaganda får skattebetalarna stå för.
5. EU:s utvidgning: Vi har betalat dyrt för utvidgning av EU utan politisk nytta, EU är inte mera någon nödvändig ram och inte heller tillväxtmotor. Sedan två år tillbaka har integrationsstödet till Turkiet (att bli medlem) fyrfaldigats, vilket betyder 4,873 miljarder euro i diverse projektstöd för perioden 2007-2013. Kommissionen kritiseras för bristande styrning och definitioner samt obefintlig evaluering av projekten.
6. Nya allianser: Det har förutspåtts en oundviklig allians mellan arbetar- och medelklassen, vilket konfronterar direkt med den europeiska minoritetsklass av beslutsfattare som nu lever globalt, mer eller mindre utan vardagsanknytning till en nationalstat eller självstyrande region. Därför kommer två frågor att ivrigt debatteras inför kommande val, Europarlamentets assistentroll, det vill säga gentemot verkliga globala beslutsfattare och invandrarfrågan.
... för att inte tala om arbetslöshet ...
Bland annat på grund av allt detta hävdar jag att EU inte är något fredsprojekt utan slår sönder Europa.
___________________________________________________________
ETT LITET TILLÄGG FRÅN 6.9.2011 FÖR DEM SOM LÄSER ENGELSKA
EN AV MÅNGA KRITISKA ANALYSER OM OCH KRING EURON:
___________________________________________________________
UBS Investment Research
Global Economic Perspectives
Euro break-up – the consequences
The Euro should not exist (like this)
Under the current structure and with the current membership, the Euro does notwork. Either the current structure will have to change, or the current membershipwill have to change.
Fiscal confederation, not break-up
Our base case with an overwhelming probability is that the Euro moves slowly(and painfully) towards some kind of fiscal integration. The risk case, of break-up,is considerably more costly and close to zero probability. Countries can not beexpelled, but sovereign states could choose to secede. However, popular discussionof the break-up option considerably underestimates the consequences of such amove.
The economic cost (part 1)
The cost of a weak country leaving the Euro is significant. Consequences includesovereign default, corporate default, collapse of the banking system and collapse of international trade. There is little prospect of devaluation offering much assistance.We estimate that a weak Euro country leaving the Euro would incur a cost of around EUR9,500 to EUR11,500 per person in the exiting country during the firstyear. That cost would then probably amount to EUR3,000 to EUR4,000 per personper year over subsequent years. That equates to a range of 40% to 50% of GDP inthe first year.
The economic cost (part 2)
Were a stronger country such as Germany to leave the Euro, the consequenceswould include corporate default, recapitalisation of the banking system andcollapse of international trade. If Germany were to leave, we believe the cost to bearound EUR6,000 to EUR8,000 for every German adult and child in the first year,and a range of EUR3,500 to EUR4,500 per person per year thereafter. That is theequivalent of 20% to 25% of GDP in the first year. In comparison, the cost of bailing out Greece, Ireland and Portugal entirely in the wake of the default of thosecountries would be a little over EUR1,000 per person, in a single hit.
The political cost
The economic cost is, in many ways, the least of the concerns investors shouldhave about a break-up. Fragmentation of the Euro would incur political costs.Europe’s “soft power” influence internationally would cease (as the concept of “Europe” as an integrated polity becomes meaningless). It is also worth observingthat almost no modern fiat currency monetary unions have broken up without someform of authoritarian or military government, or civil war
Men helhetsbilden av det ekonomiska läget inom EU suddas ut genom att media fokuserar på ett land i sänder, just nu på Grekland, och målar upp bilder av olydiga skurkar. Däremot så består den EU-kritiska ekonomidebatten som bäst av många temaområden, vilket utgör en intressant helhet:
1. EU-systemet orsaken: Den liberala EU-marknaden är i sig en orsak till Europas finanskris och det har skapat så kallade ”dark pools”. Europeiska centralbanken (ECB) har agerat som importör av den ekonomiska krisen från USA. Men euro skyddar inte mot monetära oväder och ECB:s regler och politik skapar bestående sociala problem inom EU. Parallellt har den offentliga sektorn blivit fångar hos europeiska finansjättar, vars tillväxt den inte mera vågar kritisera. Lobbarsystemet i EU stöder dessa aktörers agerande.
2. Den verkliga skuldbilden: I och med krisen exploderade den offentliga skuld- sättningen och eurozonens värde sjönk. Den offentliga skulden har ökat från 66 procent 2007 till 83,6 procent 2010 (källa: Eurostat). Den ursprungliga tillåtna maximigränsen låg på 60% som också Finland just nådd. Men man ska se helheten som består av hushållens, företagens och offentliga sektorns skuldsättning. På så sätt har till exempel Frankrike en skuldsättning på 199,5 procent, Tyskland 202,7 procent, Spanien 269,3 procent, England 255,0 procent och Italien 221procent, vilket kan jämföras med USA:s 240 procent!
3. Fattigdomen når allt fler: Vi befinner oss i den värsta ekonomiska krisen sedan 1929 och de svaga förbättringarna sedan slutet av 2009 är ingalunda bestående. Man anser att den verkliga fattigdomen sätts igång från och med 2011 eller 2012. Det är viktigt att notera att nu blir också medelklassen utsatt för sämre ekonomi och även fattigdom. Exempelvis har 50% av Frankrikes låginkomsttagare inte haft någon reell lönehöjning sedan 1999. Och bland annat Spanien har redan aviserat att det blir massiva nedskärningar inom den sociala och hälsosektorn.
4. EU-institutionernas egen ekonomi: Redan under femton år har Revisionsrätten kritiserat kommissionen för att största delen av utbetalningarna, d.v.s. 85 miljarder euro per år, inte kan anses vara legala eller regelmässiga, vilket gäller de flesta av budgetens utgiftsposter. Men massiv EU-propaganda får skattebetalarna stå för.
5. EU:s utvidgning: Vi har betalat dyrt för utvidgning av EU utan politisk nytta, EU är inte mera någon nödvändig ram och inte heller tillväxtmotor. Sedan två år tillbaka har integrationsstödet till Turkiet (att bli medlem) fyrfaldigats, vilket betyder 4,873 miljarder euro i diverse projektstöd för perioden 2007-2013. Kommissionen kritiseras för bristande styrning och definitioner samt obefintlig evaluering av projekten.
6. Nya allianser: Det har förutspåtts en oundviklig allians mellan arbetar- och medelklassen, vilket konfronterar direkt med den europeiska minoritetsklass av beslutsfattare som nu lever globalt, mer eller mindre utan vardagsanknytning till en nationalstat eller självstyrande region. Därför kommer två frågor att ivrigt debatteras inför kommande val, Europarlamentets assistentroll, det vill säga gentemot verkliga globala beslutsfattare och invandrarfrågan.
... för att inte tala om arbetslöshet ...
Bland annat på grund av allt detta hävdar jag att EU inte är något fredsprojekt utan slår sönder Europa.
___________________________________________________________
ETT LITET TILLÄGG FRÅN 6.9.2011 FÖR DEM SOM LÄSER ENGELSKA
EN AV MÅNGA KRITISKA ANALYSER OM OCH KRING EURON:
___________________________________________________________
UBS Investment Research
Global Economic Perspectives
Euro break-up – the consequences
The Euro should not exist (like this)
Under the current structure and with the current membership, the Euro does notwork. Either the current structure will have to change, or the current membershipwill have to change.
Fiscal confederation, not break-up
Our base case with an overwhelming probability is that the Euro moves slowly(and painfully) towards some kind of fiscal integration. The risk case, of break-up,is considerably more costly and close to zero probability. Countries can not beexpelled, but sovereign states could choose to secede. However, popular discussionof the break-up option considerably underestimates the consequences of such amove.
The economic cost (part 1)
The cost of a weak country leaving the Euro is significant. Consequences includesovereign default, corporate default, collapse of the banking system and collapse of international trade. There is little prospect of devaluation offering much assistance.We estimate that a weak Euro country leaving the Euro would incur a cost of around EUR9,500 to EUR11,500 per person in the exiting country during the firstyear. That cost would then probably amount to EUR3,000 to EUR4,000 per personper year over subsequent years. That equates to a range of 40% to 50% of GDP inthe first year.
The economic cost (part 2)
Were a stronger country such as Germany to leave the Euro, the consequenceswould include corporate default, recapitalisation of the banking system andcollapse of international trade. If Germany were to leave, we believe the cost to bearound EUR6,000 to EUR8,000 for every German adult and child in the first year,and a range of EUR3,500 to EUR4,500 per person per year thereafter. That is theequivalent of 20% to 25% of GDP in the first year. In comparison, the cost of bailing out Greece, Ireland and Portugal entirely in the wake of the default of thosecountries would be a little over EUR1,000 per person, in a single hit.
The political cost
The economic cost is, in many ways, the least of the concerns investors shouldhave about a break-up. Fragmentation of the Euro would incur political costs.Europe’s “soft power” influence internationally would cease (as the concept of “Europe” as an integrated polity becomes meaningless). It is also worth observingthat almost no modern fiat currency monetary unions have broken up without someform of authoritarian or military government, or civil war
onsdag 27 januari 2010
38. VET INTE, BERÄTTAR INTE (EU-beskattning)
TILLÄGG ANGÅENDE CH:S KOMMENTAR 30.1.
Väl magstarkt av CH att påstå att vi "i sak är överens",CH visste inte ens om vad som pågår eller så vill han inte berätta !
Att mina kommentarer ännu var så pass "sakliga" får CH vara tacksam för. Själv är han allt annat än saklig, det vill säga vet ingenting och/eller berättar ingenting om ytterst viktiga frågor !!!!!!!!
***
Jag tackar parlamentariker Carl Haglund för svaret till min fråga om EU-beskattning. Du vet ingenting och ”hoppas” att det inte blir någon beskattning heller. Eftersom jag inte deltar i ”stafettkarnevaler” utan samlar information i stället, så vet jag tydligen mer.
Att någon Mepp (parlamentariker) idag gillar eller inte tanken om EU-beskattning har försvinnande lite betydelse. Jag har redan för några år sedan påpekat att kommissionens tidning i Sverige, Europaposten, visste i sitt nummer 3/2008 berätta om förberedelser, där också finländare varit med (www.eukomm.se).
Och parallellt har Europas kritiska rörelser hållit på att följa den här oroande utvecklingen. Så här ser det ut i mina anteckningar:
1. “Egna resurser” heter det ständigt pågående projektet i syfte att styra allt mer medel till EU, när man inte täcks öppet säga att nuvarande medel inte räcker till att bygga vidare superstaten EU.
2. På ett möte i Helsingfors 7.3.2006 med Alain Lamassoure (den ständiga rapportören för projektet), Ulla-Maj Wideroos (finansministeriet) och Jari Koskinen (någon beskattningskommitté i riksdagen) konstaterades att AL ”var övertygad om att i något skede en del av nationell skatt borde överföras till unionen. Alltså ”del av någon nationell skatt så att landets budget inte behöver belastas med detta”.
3. Eftersom det skulle bli för dyrt för EU att beskatta länderna, så ”skulle det vara mycket enklare att utnyttja någon skatt som redan existerar i alla medlemsländer”.
4. För Finlands del gällde det då att fatta beslut om huruvida man landet vill åstadkomma något sådant. Och det vill ju beslutsfattande eliten i Finland (och Åland?) så gärna!
Jag bifogar texten ( det är Finlands bidrag i sammanhanget) till denna insändare på min hemsida (www.merjarenvall.blogspot.com) och återkommer med mera detaljer. Nu säger jag bara detta: Meppar är ofta springpojkar och –flickor i ett större spel. De vet inte ens alla gånger vad medlemmar i det egna partiet sysslar med. Det har vi bevis på här. Och sådana skall sedan ta hand om åländska frågor för oss? Hissa flaggor i Bryssel, vad?
Till vanliga ålänningar säger jag det här: den som enbart funderar på enstaka projektbidrag är samma som att fokusera på att anordna bal under tiden båten sjunker redan. För vad tror ni att det betyder när man börjar styra skattemedel till EU? Bättre löner och pensioner och arbetsplatser för unga, typ?
TEXTEN JAG HÄNVISAR TILL OVAN:
MEETINGS OF ALAIN LAMASSOURE,
STANDING RAPPORTEUR FOR OWN RESOURCES
HELSINKI, 7 MARCH 2006
Participants:
Mr. Alain LAMASSOURE (AL), Standing rapporteur on own resources
Secretariat: Mrs. Monika STRASSER, Administrator
Mme Ulla-Maj WIDEROOS (UMW), Minister responsible for own resources, Ministry of Finance
Mr. Jari KOSKINEN (JK), Chairman of the Sub-committee on taxation, Eduskunta
1) Meeting with Mme Ulla-Maj Wideroos, Minister responsible for own resources, Ministry of Finance, 16: 15 hours
AL commenced the meeting by giving some background information on the reasons for his meetings with the national parliaments. He reminded that the own resources were not a community competence but one of the Member States. This was why he was aiming at finding a common proposal of EP and national parliaments in order to prepare for the review of expenditure and revenue that was supposed to take place in 2008.
AL spoke out in favour of a 2-stages-approach: First, the current system should be improved by making it fairer, simpler and more transparent. Secondly, a new genuine own resource should be introduced as per 2013.
In response to UMW 's question, if he had had any feedback on this from other Member States, AL explained that there had not been much reaction so far. Net-beneficiaries were happy with the current situation, anyway, while net-contributors who were not happy with the current situation had been made happy by the latest British proposals.
AL reminded that the amounts at stake were very low. He was convinced that, at some stage, part of a national tax would have to be allocated to the Union. There had to be a treaty or an inter-institutional agreement by which Member States decided to allocate, for some time, part of some national tax to the Union without first charging the national budget with it. This treaty or agreement would require unanimity in Council and ratification by all national parliaments.
For UMW the first stage towards achieving a result was taking the decision on whether to try and accomplish this by many small steps or by one large step.
AL preferred a gradual progressive approach. However, he pointed out that if the new system should be applied as from 2013, negotiations should start without delay.
To UMW's question how realistic these proposals were, AL responded that by mid-2006 he hoped to have received the first position of half of the countries. They should be a representative sample of big and small, rich and poor, and old and new Member States.
It was only logical that a Union of 28 could not be financed with the same funds as a Union of 12. 1% of GNI was not enough, 1.1% or 1.07% or any other figure in this range was needed. However, none of the big countries wanted to pay the extra 0.1% or so. This was why a new system was needed.
UMW concluded the meeting by stating that Finland was always open for negotiations.
2) Meeting with Mr. Jari Koskinen, Chairman of the Sub-committee on taxation, Eduskunta, 17:30 hours
AL introduced the topic by describing the development of an original system of own resources, as in the beginning of the European Community, to a system of Member States' contributions as it was in place now, 20 years later. At the moment 90% of EU revenue came from VAT and GNI which had a lot of drawbacks like for example the dominance of the principle of just returns. Net contributors just wanted changes for their own situation and net-receivers were happy.
The current system needed to be updated, otherwise the policies decided by the European Council would not be implemented because the Member States had their own problems and could not even comply with the stability pact.
In its considerations of the reform of the own resources system, COBU wanted to work hand-in-hand with the national parliaments. The EP could do the stocktaking and could launch initiatives but the subject was in the competence of the Member States. The national parliaments had the power, the European Parliament had the vision.
On the procedure, AL explained that first the opinions of 10 - 12 parliaments should be collected. By the end of 2006 he hoped to have a resolution adopted which would enjoy broad consensus within the EP and amongst a majority of national parliaments.
In the current negotiations on IIA and financial perspective the governments should make a commitment to include a reform of own resources in the review process 2008.
His visit to Helsinki, AL stated, was to be seen in this context as part of a pre-, pre-, pre-, pre-negotiation. He wanted to find out which method Finland wanted and which timetable.
JK stressed that negotiations on this subject had been and would always be difficult. Finland had considered a GNI based resource the best way to finance the budget. They thought this was a fair indicator of the prosperity of a country. This would of course mean less weight on a VAT resource and a slow disappearance of traditional own resources.
Finland, for example, did not need the kind of CAP currently in place. However, if everybody in the Union agreed that cohesion and CAP were common tasks then there should also be an agreement on how to finance it.
JK underlined that the British rebate was not acceptable to Finland who considered it unfair. He also reminded that there was still some misuse of money and called for a better auditing system.
With regard to an EU tax, JK noted that people in Finland were very much against it. How could they know how this money would be used? Whether it went to the right places? JK was also doubtful if using part of an existing tax would work.
AL responded that the EP was not biased and open to all proposals. Fact was that the current system did not work and a new one needed to be found. The recent Finnish proposals on how to improve the current system had been very interesting in this respect.
Of course, it should be insisted upon that EU money was spent correctly, value for money should be guaranteed. However, AL reminded that the EP Committee on Budgetary Control worked together with the Court of Auditors in order to check on how EU money was spent.
According to AL, for the next few years a European tax would not make sense because only small amounts were needed. To introduce a new tax for some 300 million taxpayers to raise something like 1/1000 of GNI would just cause collection costs that were totally out of proportion.
It would be much simpler to use part of a tax existing in all Member States - maybe in connection with the common market. Thus, the additional wealth created by the internal market could be used to fund new EU policies. AL stressed once more that this did not mean raising the current level of VAT. The idea was, for example, to dedicate to the European Union budget a part of the VAT on goods imported into a Member State from another Member State. In parallel, the Member States' contributions to the EU budget would be decreased or abolished. Another possibility was the harmonisation of the profit tax - rates and tax bases - followed by part of it going directly into the EU budget.
AL underlined that, whatever way would be chosen, it would be a decision taken by a Member State to allocate part of their revenue directly to the Union and not a decision to grant the Union the right to levy taxes.
According to JK, tax harmonisation was not any problem for Finland. He knew that other Member States wanted tax competition. For Finland there was enough competition outside Europe.
JK found the VAT idea quite interesting since it would also help the Member States to make their own budgets and it would be transparent for the consumers. Concluding the meeting, he showed himself open to jointly look for other possible answers.
Väl magstarkt av CH att påstå att vi "i sak är överens",CH visste inte ens om vad som pågår eller så vill han inte berätta !
Att mina kommentarer ännu var så pass "sakliga" får CH vara tacksam för. Själv är han allt annat än saklig, det vill säga vet ingenting och/eller berättar ingenting om ytterst viktiga frågor !!!!!!!!
***
Jag tackar parlamentariker Carl Haglund för svaret till min fråga om EU-beskattning. Du vet ingenting och ”hoppas” att det inte blir någon beskattning heller. Eftersom jag inte deltar i ”stafettkarnevaler” utan samlar information i stället, så vet jag tydligen mer.
Att någon Mepp (parlamentariker) idag gillar eller inte tanken om EU-beskattning har försvinnande lite betydelse. Jag har redan för några år sedan påpekat att kommissionens tidning i Sverige, Europaposten, visste i sitt nummer 3/2008 berätta om förberedelser, där också finländare varit med (www.eukomm.se).
Och parallellt har Europas kritiska rörelser hållit på att följa den här oroande utvecklingen. Så här ser det ut i mina anteckningar:
1. “Egna resurser” heter det ständigt pågående projektet i syfte att styra allt mer medel till EU, när man inte täcks öppet säga att nuvarande medel inte räcker till att bygga vidare superstaten EU.
2. På ett möte i Helsingfors 7.3.2006 med Alain Lamassoure (den ständiga rapportören för projektet), Ulla-Maj Wideroos (finansministeriet) och Jari Koskinen (någon beskattningskommitté i riksdagen) konstaterades att AL ”var övertygad om att i något skede en del av nationell skatt borde överföras till unionen. Alltså ”del av någon nationell skatt så att landets budget inte behöver belastas med detta”.
3. Eftersom det skulle bli för dyrt för EU att beskatta länderna, så ”skulle det vara mycket enklare att utnyttja någon skatt som redan existerar i alla medlemsländer”.
4. För Finlands del gällde det då att fatta beslut om huruvida man landet vill åstadkomma något sådant. Och det vill ju beslutsfattande eliten i Finland (och Åland?) så gärna!
Jag bifogar texten ( det är Finlands bidrag i sammanhanget) till denna insändare på min hemsida (www.merjarenvall.blogspot.com) och återkommer med mera detaljer. Nu säger jag bara detta: Meppar är ofta springpojkar och –flickor i ett större spel. De vet inte ens alla gånger vad medlemmar i det egna partiet sysslar med. Det har vi bevis på här. Och sådana skall sedan ta hand om åländska frågor för oss? Hissa flaggor i Bryssel, vad?
Till vanliga ålänningar säger jag det här: den som enbart funderar på enstaka projektbidrag är samma som att fokusera på att anordna bal under tiden båten sjunker redan. För vad tror ni att det betyder när man börjar styra skattemedel till EU? Bättre löner och pensioner och arbetsplatser för unga, typ?
TEXTEN JAG HÄNVISAR TILL OVAN:
MEETINGS OF ALAIN LAMASSOURE,
STANDING RAPPORTEUR FOR OWN RESOURCES
HELSINKI, 7 MARCH 2006
Participants:
Mr. Alain LAMASSOURE (AL), Standing rapporteur on own resources
Secretariat: Mrs. Monika STRASSER, Administrator
Mme Ulla-Maj WIDEROOS (UMW), Minister responsible for own resources, Ministry of Finance
Mr. Jari KOSKINEN (JK), Chairman of the Sub-committee on taxation, Eduskunta
1) Meeting with Mme Ulla-Maj Wideroos, Minister responsible for own resources, Ministry of Finance, 16: 15 hours
AL commenced the meeting by giving some background information on the reasons for his meetings with the national parliaments. He reminded that the own resources were not a community competence but one of the Member States. This was why he was aiming at finding a common proposal of EP and national parliaments in order to prepare for the review of expenditure and revenue that was supposed to take place in 2008.
AL spoke out in favour of a 2-stages-approach: First, the current system should be improved by making it fairer, simpler and more transparent. Secondly, a new genuine own resource should be introduced as per 2013.
In response to UMW 's question, if he had had any feedback on this from other Member States, AL explained that there had not been much reaction so far. Net-beneficiaries were happy with the current situation, anyway, while net-contributors who were not happy with the current situation had been made happy by the latest British proposals.
AL reminded that the amounts at stake were very low. He was convinced that, at some stage, part of a national tax would have to be allocated to the Union. There had to be a treaty or an inter-institutional agreement by which Member States decided to allocate, for some time, part of some national tax to the Union without first charging the national budget with it. This treaty or agreement would require unanimity in Council and ratification by all national parliaments.
For UMW the first stage towards achieving a result was taking the decision on whether to try and accomplish this by many small steps or by one large step.
AL preferred a gradual progressive approach. However, he pointed out that if the new system should be applied as from 2013, negotiations should start without delay.
To UMW's question how realistic these proposals were, AL responded that by mid-2006 he hoped to have received the first position of half of the countries. They should be a representative sample of big and small, rich and poor, and old and new Member States.
It was only logical that a Union of 28 could not be financed with the same funds as a Union of 12. 1% of GNI was not enough, 1.1% or 1.07% or any other figure in this range was needed. However, none of the big countries wanted to pay the extra 0.1% or so. This was why a new system was needed.
UMW concluded the meeting by stating that Finland was always open for negotiations.
2) Meeting with Mr. Jari Koskinen, Chairman of the Sub-committee on taxation, Eduskunta, 17:30 hours
AL introduced the topic by describing the development of an original system of own resources, as in the beginning of the European Community, to a system of Member States' contributions as it was in place now, 20 years later. At the moment 90% of EU revenue came from VAT and GNI which had a lot of drawbacks like for example the dominance of the principle of just returns. Net contributors just wanted changes for their own situation and net-receivers were happy.
The current system needed to be updated, otherwise the policies decided by the European Council would not be implemented because the Member States had their own problems and could not even comply with the stability pact.
In its considerations of the reform of the own resources system, COBU wanted to work hand-in-hand with the national parliaments. The EP could do the stocktaking and could launch initiatives but the subject was in the competence of the Member States. The national parliaments had the power, the European Parliament had the vision.
On the procedure, AL explained that first the opinions of 10 - 12 parliaments should be collected. By the end of 2006 he hoped to have a resolution adopted which would enjoy broad consensus within the EP and amongst a majority of national parliaments.
In the current negotiations on IIA and financial perspective the governments should make a commitment to include a reform of own resources in the review process 2008.
His visit to Helsinki, AL stated, was to be seen in this context as part of a pre-, pre-, pre-, pre-negotiation. He wanted to find out which method Finland wanted and which timetable.
JK stressed that negotiations on this subject had been and would always be difficult. Finland had considered a GNI based resource the best way to finance the budget. They thought this was a fair indicator of the prosperity of a country. This would of course mean less weight on a VAT resource and a slow disappearance of traditional own resources.
Finland, for example, did not need the kind of CAP currently in place. However, if everybody in the Union agreed that cohesion and CAP were common tasks then there should also be an agreement on how to finance it.
JK underlined that the British rebate was not acceptable to Finland who considered it unfair. He also reminded that there was still some misuse of money and called for a better auditing system.
With regard to an EU tax, JK noted that people in Finland were very much against it. How could they know how this money would be used? Whether it went to the right places? JK was also doubtful if using part of an existing tax would work.
AL responded that the EP was not biased and open to all proposals. Fact was that the current system did not work and a new one needed to be found. The recent Finnish proposals on how to improve the current system had been very interesting in this respect.
Of course, it should be insisted upon that EU money was spent correctly, value for money should be guaranteed. However, AL reminded that the EP Committee on Budgetary Control worked together with the Court of Auditors in order to check on how EU money was spent.
According to AL, for the next few years a European tax would not make sense because only small amounts were needed. To introduce a new tax for some 300 million taxpayers to raise something like 1/1000 of GNI would just cause collection costs that were totally out of proportion.
It would be much simpler to use part of a tax existing in all Member States - maybe in connection with the common market. Thus, the additional wealth created by the internal market could be used to fund new EU policies. AL stressed once more that this did not mean raising the current level of VAT. The idea was, for example, to dedicate to the European Union budget a part of the VAT on goods imported into a Member State from another Member State. In parallel, the Member States' contributions to the EU budget would be decreased or abolished. Another possibility was the harmonisation of the profit tax - rates and tax bases - followed by part of it going directly into the EU budget.
AL underlined that, whatever way would be chosen, it would be a decision taken by a Member State to allocate part of their revenue directly to the Union and not a decision to grant the Union the right to levy taxes.
According to JK, tax harmonisation was not any problem for Finland. He knew that other Member States wanted tax competition. For Finland there was enough competition outside Europe.
JK found the VAT idea quite interesting since it would also help the Member States to make their own budgets and it would be transparent for the consumers. Concluding the meeting, he showed himself open to jointly look for other possible answers.
lördag 23 januari 2010
37. UTREDNING OM PROBLEM (EU-kostnader)
VILJAN ATT BERÄTTA OM EU-EKONOMIN
Redan i februari 2009 analyserade OpenEurope EU-lagstiftningens inverkan på Englands ekonomi med rubriken ”Kontrollen gått förlorad? Ett decennium av EU-lagstiftning”
I utredningen på ca 78 sidor kan man läsa att:
1. Såväl mängden av lagstiftning som kostnaderna föranledda av dem stiger hela tiden.
2. Antalet lagar har gått upp i raketfart, från 10.800 1998 till 26.500 2008.
3. Årliga kostnader för England har i samma takt gått upp från 16,6 biljoner (10 pund är drygt 11 euro) 2005 till 28,7 biljoner 2008 (dvs. en ökning på 74%).
4. Med sådana summor kunde England låta bli beskatta sitt folk under ett års tid eller alternativt avkorta statsskulden med 24%.
Den här takten betyder att kostnaderna för hela EU år 2018 blir 3,017 triljoner, vilket betyder över 15.000 euro per varje EU-hushåll. Liknande analyser håller man på med i Frankrike och Tyskland. Och det är klart att vi har motsvarande kostnader fast man liksom inte får säga det högt! Och så pratar våra politiker om minskning av byråkrati och offentlig sektor?
Sedan fick vi nyligen av europarlamentariker Carl Haglund veta att EU vill ”sätta grekerna på plats” och att de grekiska myndigheterna har förskönat de ekonomiska siffrorna och har åtminstone sedan 1997 fört unionen bakom ljuset, Greklands statsskuld förväntas klättra upp till 125 procent av BNP detta år samt att Grekland är långt ifrån det enda landet som brutit mot pakten och att kasta ut Grekland ur eurosamarbetet ter sig inte heller som ett attraktivt alternativ för någon.
Hagmans sätt att måla upp en EU som lyckas styra med hård hand övertygar inte kritikerna eftersom:
1. Europeiska centralbanken (ECB) håller på att febrilt analysera hur allt i juridisk menig skall lösas om/när ett eller flera länder lämnar valutaunionen (euron) och/eller EU. ECB behöver således inte ”kasta ut” några länder.
2. Det är flera länder som kämpar med sin statsskuld och skuldsättningsgrad på över 100% av BNP är ingen raritet mera.
3. Och finska finansministeriets chef uttalade sig nyligen om läget med uttrycket ”Finland ligger i djupt träsk”.
4. Och hur mycket och hur länge har inte EU själv fört sina medlemsländers befolkningar bakom ljuset med alla bedrägerier och oegentligheter! Inte berättar man öppet heller att EU-presidenten kostar oss skattebetalare 300-400 miljoner i form av lön, säkerhetsarrangemang, stab, kontorsbyggnad osv. Eller slagsmålet om EU- parlamentarikernas lönehöjning samtidigt när t.ex. Finlands regering(ar) ber det finska folket nöja sig med mindre i lön och pension!
Hej Carl Haglund, berätta oss hur det framskrider med EU-beskattningen, det där som man inte får kalla beskattning men som ändå blir det 2014? Vet du något om det? Eller skall det också lättsamt beskrivas som stafettkarneval?
DET HÄR ÄR SAMMANFATTANDE AVSNITT UR OPEN EUROPES UTREDNING OM HUR EU BELASTAR SINA MEDLEMSLÄNDER MED SIN LAGSTIFTNING (Jag kommer småningom att översätta åtminstone delar av dessa axplock):
Out of control? Measuring a decade of EU regulation February 2009 By Mats Persson with Stephen Booth & Sarah Gaskell Edited by Lorraine Mullally
KEY FINDINGS:
Both the number and cost of regulations are going up all the time
• Over the past decade, the number of laws produced in both Whitehall and Brussels has skyrocketed. The number of legal acts in force in the EU has gone from 10,800 in 1998, to over 26,500 in 2008.
• However, while the number of regulations adopted each year is a useful indicator of trends, a far more meaningful assessment of the burden of regulation is the relative cost of those regulations to the economy.
• Since the UK launched its ‘Regulatory Reform Agenda’ in 2005, the annual cost of regulation has gone from £16.5 billion in 2005 to £28.7 billion in 2008 — an enormous increase of 74%.
Since the UK launched its ‘Regulatory Reform Agenda’ in 2005, the annual cost of regulation has gone from £16.5 billion in 2005 to £28.7 billion in 2008— an enormous increase of 74%
• Meanwhile, the estimated cumulative cost of regulations introduced in the UK between 1998 and 2008 is £148.2 billion. This is the equivalent of 10% of GDR1
• For the same amount, the UK Government could abolish income tax for one year2 or cut the national debt by 24%. EU legislation is responsible for 72% of the cost of regulations in the UK
• Of the cumulative cost of regulations introduced over the past decade, £106.6 billion, or 71.9%, had its origin in the EU. Similarly, the EU proportion of the average annual cost of regulations is 71.6%. of the cumulative cost of regulations introduced over the past decade, £106.6 billion, or 71.9%, had its origin in the EU
• Overall, the cost of EU legislation has gone up steadily year-on-year over the past decade. ln 2008 alone, EU legislation dating from 1998 cost the UK economy £18.5 billion — up from £12.2 billion in 2005.
• Taking the cumulative cost estimates, EU legislation since 1998 has cost the UK 23% more than the UK’s total gross contributions to the EU budget over the period 1998-2008.
1 Caiculated assuming that UK GDP in 2008 was E1,461,301,000,000, see Eurostat
http:llepp.eurostat.ec.europa.eulportal/page?_pageid=0,1 1361 73,0_45570701 &_dad=portal&_schema=PORTAL
2 According to the Treasury’s Latest Public Finances Databank (December 2008), income tax amounted to £151.9 billion in 07108, see http:Ilwww.hm-treasury.gov.uk!psf_statistics.htm
3 According to ONS figures, March 2008, UK national debt was £614,400,000,000, see
http:Ilwww.statistics.gov.uklccilnugget.asp?ID=277
4 According to the Treasury, the UK’s gross contributions to the EU budget 1998-2008 were £86.34 billion, see http:Ilwww.hm-treasury.gov.uklint_eu_statefraud.htm
At the current rate EU legislation will cost the UKE356 billion by 2018
• If the current flow of regulation continues, by 2018, the cost of EU legislation introduced since 1998 will have risen to more than £356 billion.5 This is around f 14,300 per British household.6 For the same amount, the UK Government could pay off almost 60% of the national debt7, or abolish incometaxfor2yearsand still leave theTreasury with a surplus.8
EU labour market Iaws alone account for 21% of the total cost of UK regulations
• Labour market legislation introduced over the past ten years has cost the UK economy £45 billion. 69% of this —£31 billion — came from the EU. This means that 21% of the overall cost of new regulations introduced in the UK between 1998 and 2008 can be sourced to the EU’s labour market laws alone. For this amount, the UK Government could cut corporation tax by two-thirds.9
Meanwhile, EU health and safety legislation coming into force in the last decade has cost the UK £5.7 billion.
EU agricultural regulations have cost British farmers over £2 billion, and the EU food labelling requirements have cost the UK £1.7 billion over the last ten years.
BERR is the UK’S ‘regulation factory’, with 73% of its annual cost of regulation coming from the EU
• Among UK Government departments, BERR (formerly the DTI) is the main facilitator of regulation in the UK. If the UK has a ‘regulation factory’, this is it. ln 2008 alone, the department accounted for regulatory costs to the economy of £12.8 billion — 45% of the total cost of regulation in that year. This was roughly £4 billion more than in 2007— or a 45% increase.
• Over the past ten years, 72.7% of the average annual cost of the regulation imposed by BERR stemmed from Brussels. ln 2008, the cost from EU regulation administered through BERR was £5.9 billion. This is enough to cut the rate of corporation tax by an average of 13%.10
• ln 2008, a staggering £9 billion of the cost of regulations coming from BERR arose from labour market regulations, of which £3.6 billion came from the EU. ln tum, £2.1 billion of this was due to one single regulation —the EU’s infamous 1999 Working Time Directive.
EU regulation accounts for more than 90% of the total cost of regulations from some Whitehall departments
• Meanwhile, EU regulations account for 98.8% of the cumulative cost of regulations coming from the FSA, 96.5% of those coming from the Ministry of Justice, 94.2% of regulations from DEFRA, and 94.3% from the HSE.
EU regulations cost the EU €1.4 trillion
• The cumulative cost of regulation introduced between 1998 and 2008 for all 27 EU member states is €1.4 trillion. Of this, 66%, or €928 billion, is EU-sourced.
• If current trends continue, by 2018, the cost of EU regulation introduced since 1998 will have risen to more than €3.017 trillion. This is over €1 5,000 per household in the EU.
• Since the Commission launched its ‘Better Regulation Agenda’ in 2005, the annual cost of EU legislation across the bbc has gone from €108 billion to over €161 billion — an increase of 50%.
5 The figure is the Present Value of the cost, caiculated using the discount rate of 3.5 per Cent specified in the Treasury Green Book, see http:llgreenbook.treasury.gov.ukfchaptero5.htm#discounting
6 Based on ONS’s es-timate of the number of UK househoids at 24.9 million in 2006, see http:Ilwww.statistics.gov.uklcci/nugget.asp?id=1 866
7 According to ONS figures, March 2008, UK national debt was E614,400,000,000, see
http:Ilwww.statistics.gov.uklcci/nugget.asp?ID=277
8 According to the Treasury’s Latest Public Finances Databank (December 2008), income tax amounted to £151.9 billion in 07108, see http:IANww.hm-treasury.gov.uklpsf_statistics.htm
9 According to the Treasury’s Latest Public Finances Databank (December 2008), corporation tax receipts were £46.4 billion in 07108, see http:IANww.hm-treasury.gov.uklpsf_statistics.htm
10 According to the Treasury’s Latest Public Finances Databank (December 2008), corporation tax receipts were £46.4 billion in 07108, see http:IAwww.hm-treasury.gov.uklpsf_statistics.htm http:/vww.hm-treasury.gov.ukIpsf_statistics.htm
• In 2008 alone the cost of regulation for the EU27 was €269.5 billion. This is up from €229.6 billion in 2007 and €183.4 billion in 2006.
• The cumulative cost to Germany of regulation introduced since 1998 is a staggering €280 billion. Of this amount, €184 billion (66%) is sourced to EU legislation — which is the equivalent of over 7% of the country’s GDR11
• In France the cost was €211 billion, of which almost €144 billion — 68% — came from the EU.
The Government’s claims to have cut the cost of regulation do not stack up — the Government must focus much more of its efforts on the EU level
• There is a clear mismatch between our findings and the Government’s claims to have cut down the administrative cost and burden of regulations in the last few years.12 ln December 2008, for example, the Government said that the administrative burden had been cut by £1.9 billion compared to the 2005 baseline measure.13
• It seems unlikely that the net administrative cost of regulations could be falling, while the overall cost of regulation — as captured by our figures — is increasing 50 markedly. Especially given that both sets of findings are based on the Government’s own figures.
• The UK’s reform agenda is ambitious. However, because of the large proportion of regulation stemming from the EU, the UK is losing control of it. For example, the new idea for departmental regulatory budgets is a good one, but since the regulatory costs stemming from some departments are so heavily driven by EU legislation, it is difficult to imagine how ministers will be able to control the budgets in practice. With EU regulations accounting for around 72% of the annual average cost of UK regulations, the Government effectively has control of less than 30% of the annual cost of regulation.
UK ministers sometimes sign off on EU proposals despite the lmpact Assessment showing the costs outweighing the benefits
• ln 2007 the Minister of Transport Stephen Ladyman, for instance, approved an lmpact Assessment which showed that the estimated costs of an EU Directive were £400 million a year while the benefits were £18.5 million a year. This encapsulates the UK Government’s weak approach to negotiations on EU legislation.
The EU’s attempts to cut regu!ation are para!ysed by too much tinkering at the margins
• Over the years the Commission’s commitment to ‘better regulation’ has resulted in very few tangible benefits. Despite noble efforts by a handful of reform-minded Commissioners such as Gunther Verheugen, regulatory reform in the EU is still paralysed by far too much tinkering at the margins. Meanwhile, the flow of regulations coming from the EU is quietly skyrocketing.
• The Commission’s system of impact assessments results in sporadic, and poorly formulated assessments which are of negligible use in the policy-making process. We have found onlythree cases where a Commission proposal has been dropped as a result of an impact assessment — compared to the 10,800 acts that have been adopted in the EU since the introduction of EIA5 in 2003.
— The Commission’s lmpact Assessment Board lacks the autonomy and the teeth to stem the flow of new regulations, while the European Parliament has proven more of a driver of over-interference than an independent watchdog.
11 Based on Eurostat’s projections in 2008 of German GDP of €2,513,199,000,000.
12 HM Government, ‘Delivering simplification plans: a summary”, 11 December 2007, p. 7
13 HM GovernmentlBetterRegulation Executive, “Making your life simpler: simplification plans—a summary”, December
2008, p. 25
Reform is possible — but a radical new approach is needed
• There have been some genuine attempts at reform, but the UK’s current agenda is simply failing to curb the increasing flow of new regulations impacting on business and the wider economy. Without a more radical attempt to stem the flow, the cost of regulations will continue to rise year on year.
• The fact that a very high proportion of the total cost of regulation is coming from regulations negotiated not at Whitehall and Westminster but in Brussels and Strasbourg, shows that any reform agenda which does not focus primarily on curbing the flow of EU regulations will continue to fail.
Without a more radical attempt to stem the flow, the cost of regulations will continue to rise year on year
• Reform requires a whole new approach from both the UK Government and the EU Commission.
• Most importantly, policymakers need to fundamentally change their mentality and understand that state interference — at UK or EU level — can only be justified with conclusive evidence that the benefits of any such i nterference outweigh properly quantified costs.
• Specifically, the UK Government must turn both its lmpact Assessments and its regulatory budgets into bargaining tools at the EU level. For example, the UK’s opt-out from the EU’s Working Time Directive — under negotiation at the time of writing — is a clear case of where the Government should produce a robust lA, and take it to Brussels, arguing that it simply cannot accept proposals for which there is little support at home, and for which the estimated costs are so high. A similar strategy could have been pursued with the Agency Workers Directive. Such warnings, when based on robust evidence, will strengthen the UK’s negotiation position enormously.
The Government should introduce EU Commission style audit trails to help businesses keep up. There also needs to be real-time scrutiny of EU proposals at Westminster, with a bolstered new committee system which takes proper account of the fact that 72% of the cost of legislation is now EU-derived.
The UK Government must turn both its lmpact Assessments and its regulatory budgets into bargaining tools at the EU level
• The UK Government is in a strong position to draw up a new approach which leads to a radical reduction in new legislation. The Government should use its influence over EU budget negotiations to lever in concrete new measures to stop regulation — including a proposal to allow national parliaments to veto unnecessary laws.
• The UK Government must push hard for a new commitment among its EU partners to the idea of less regulation. The EU should introduce an independent and powerful European lmpact Assessment Board capable of stopping proposals which have not been properly quantified; a simple majority in the Council for scrapping proposals, and ‘€1 in, €1 out’ regulatory budgets in the Commission.
The UK Government must push hard for a new commitment among its EU partners to the idea of less regulation
Redan i februari 2009 analyserade OpenEurope EU-lagstiftningens inverkan på Englands ekonomi med rubriken ”Kontrollen gått förlorad? Ett decennium av EU-lagstiftning”
I utredningen på ca 78 sidor kan man läsa att:
1. Såväl mängden av lagstiftning som kostnaderna föranledda av dem stiger hela tiden.
2. Antalet lagar har gått upp i raketfart, från 10.800 1998 till 26.500 2008.
3. Årliga kostnader för England har i samma takt gått upp från 16,6 biljoner (10 pund är drygt 11 euro) 2005 till 28,7 biljoner 2008 (dvs. en ökning på 74%).
4. Med sådana summor kunde England låta bli beskatta sitt folk under ett års tid eller alternativt avkorta statsskulden med 24%.
Den här takten betyder att kostnaderna för hela EU år 2018 blir 3,017 triljoner, vilket betyder över 15.000 euro per varje EU-hushåll. Liknande analyser håller man på med i Frankrike och Tyskland. Och det är klart att vi har motsvarande kostnader fast man liksom inte får säga det högt! Och så pratar våra politiker om minskning av byråkrati och offentlig sektor?
Sedan fick vi nyligen av europarlamentariker Carl Haglund veta att EU vill ”sätta grekerna på plats” och att de grekiska myndigheterna har förskönat de ekonomiska siffrorna och har åtminstone sedan 1997 fört unionen bakom ljuset, Greklands statsskuld förväntas klättra upp till 125 procent av BNP detta år samt att Grekland är långt ifrån det enda landet som brutit mot pakten och att kasta ut Grekland ur eurosamarbetet ter sig inte heller som ett attraktivt alternativ för någon.
Hagmans sätt att måla upp en EU som lyckas styra med hård hand övertygar inte kritikerna eftersom:
1. Europeiska centralbanken (ECB) håller på att febrilt analysera hur allt i juridisk menig skall lösas om/när ett eller flera länder lämnar valutaunionen (euron) och/eller EU. ECB behöver således inte ”kasta ut” några länder.
2. Det är flera länder som kämpar med sin statsskuld och skuldsättningsgrad på över 100% av BNP är ingen raritet mera.
3. Och finska finansministeriets chef uttalade sig nyligen om läget med uttrycket ”Finland ligger i djupt träsk”.
4. Och hur mycket och hur länge har inte EU själv fört sina medlemsländers befolkningar bakom ljuset med alla bedrägerier och oegentligheter! Inte berättar man öppet heller att EU-presidenten kostar oss skattebetalare 300-400 miljoner i form av lön, säkerhetsarrangemang, stab, kontorsbyggnad osv. Eller slagsmålet om EU- parlamentarikernas lönehöjning samtidigt när t.ex. Finlands regering(ar) ber det finska folket nöja sig med mindre i lön och pension!
Hej Carl Haglund, berätta oss hur det framskrider med EU-beskattningen, det där som man inte får kalla beskattning men som ändå blir det 2014? Vet du något om det? Eller skall det också lättsamt beskrivas som stafettkarneval?
DET HÄR ÄR SAMMANFATTANDE AVSNITT UR OPEN EUROPES UTREDNING OM HUR EU BELASTAR SINA MEDLEMSLÄNDER MED SIN LAGSTIFTNING (Jag kommer småningom att översätta åtminstone delar av dessa axplock):
Out of control? Measuring a decade of EU regulation February 2009 By Mats Persson with Stephen Booth & Sarah Gaskell Edited by Lorraine Mullally
KEY FINDINGS:
Both the number and cost of regulations are going up all the time
• Over the past decade, the number of laws produced in both Whitehall and Brussels has skyrocketed. The number of legal acts in force in the EU has gone from 10,800 in 1998, to over 26,500 in 2008.
• However, while the number of regulations adopted each year is a useful indicator of trends, a far more meaningful assessment of the burden of regulation is the relative cost of those regulations to the economy.
• Since the UK launched its ‘Regulatory Reform Agenda’ in 2005, the annual cost of regulation has gone from £16.5 billion in 2005 to £28.7 billion in 2008 — an enormous increase of 74%.
Since the UK launched its ‘Regulatory Reform Agenda’ in 2005, the annual cost of regulation has gone from £16.5 billion in 2005 to £28.7 billion in 2008— an enormous increase of 74%
• Meanwhile, the estimated cumulative cost of regulations introduced in the UK between 1998 and 2008 is £148.2 billion. This is the equivalent of 10% of GDR1
• For the same amount, the UK Government could abolish income tax for one year2 or cut the national debt by 24%. EU legislation is responsible for 72% of the cost of regulations in the UK
• Of the cumulative cost of regulations introduced over the past decade, £106.6 billion, or 71.9%, had its origin in the EU. Similarly, the EU proportion of the average annual cost of regulations is 71.6%. of the cumulative cost of regulations introduced over the past decade, £106.6 billion, or 71.9%, had its origin in the EU
• Overall, the cost of EU legislation has gone up steadily year-on-year over the past decade. ln 2008 alone, EU legislation dating from 1998 cost the UK economy £18.5 billion — up from £12.2 billion in 2005.
• Taking the cumulative cost estimates, EU legislation since 1998 has cost the UK 23% more than the UK’s total gross contributions to the EU budget over the period 1998-2008.
1 Caiculated assuming that UK GDP in 2008 was E1,461,301,000,000, see Eurostat
http:llepp.eurostat.ec.europa.eulportal/page?_pageid=0,1 1361 73,0_45570701 &_dad=portal&_schema=PORTAL
2 According to the Treasury’s Latest Public Finances Databank (December 2008), income tax amounted to £151.9 billion in 07108, see http:Ilwww.hm-treasury.gov.uk!psf_statistics.htm
3 According to ONS figures, March 2008, UK national debt was £614,400,000,000, see
http:Ilwww.statistics.gov.uklccilnugget.asp?ID=277
4 According to the Treasury, the UK’s gross contributions to the EU budget 1998-2008 were £86.34 billion, see http:Ilwww.hm-treasury.gov.uklint_eu_statefraud.htm
At the current rate EU legislation will cost the UKE356 billion by 2018
• If the current flow of regulation continues, by 2018, the cost of EU legislation introduced since 1998 will have risen to more than £356 billion.5 This is around f 14,300 per British household.6 For the same amount, the UK Government could pay off almost 60% of the national debt7, or abolish incometaxfor2yearsand still leave theTreasury with a surplus.8
EU labour market Iaws alone account for 21% of the total cost of UK regulations
• Labour market legislation introduced over the past ten years has cost the UK economy £45 billion. 69% of this —£31 billion — came from the EU. This means that 21% of the overall cost of new regulations introduced in the UK between 1998 and 2008 can be sourced to the EU’s labour market laws alone. For this amount, the UK Government could cut corporation tax by two-thirds.9
Meanwhile, EU health and safety legislation coming into force in the last decade has cost the UK £5.7 billion.
EU agricultural regulations have cost British farmers over £2 billion, and the EU food labelling requirements have cost the UK £1.7 billion over the last ten years.
BERR is the UK’S ‘regulation factory’, with 73% of its annual cost of regulation coming from the EU
• Among UK Government departments, BERR (formerly the DTI) is the main facilitator of regulation in the UK. If the UK has a ‘regulation factory’, this is it. ln 2008 alone, the department accounted for regulatory costs to the economy of £12.8 billion — 45% of the total cost of regulation in that year. This was roughly £4 billion more than in 2007— or a 45% increase.
• Over the past ten years, 72.7% of the average annual cost of the regulation imposed by BERR stemmed from Brussels. ln 2008, the cost from EU regulation administered through BERR was £5.9 billion. This is enough to cut the rate of corporation tax by an average of 13%.10
• ln 2008, a staggering £9 billion of the cost of regulations coming from BERR arose from labour market regulations, of which £3.6 billion came from the EU. ln tum, £2.1 billion of this was due to one single regulation —the EU’s infamous 1999 Working Time Directive.
EU regulation accounts for more than 90% of the total cost of regulations from some Whitehall departments
• Meanwhile, EU regulations account for 98.8% of the cumulative cost of regulations coming from the FSA, 96.5% of those coming from the Ministry of Justice, 94.2% of regulations from DEFRA, and 94.3% from the HSE.
EU regulations cost the EU €1.4 trillion
• The cumulative cost of regulation introduced between 1998 and 2008 for all 27 EU member states is €1.4 trillion. Of this, 66%, or €928 billion, is EU-sourced.
• If current trends continue, by 2018, the cost of EU regulation introduced since 1998 will have risen to more than €3.017 trillion. This is over €1 5,000 per household in the EU.
• Since the Commission launched its ‘Better Regulation Agenda’ in 2005, the annual cost of EU legislation across the bbc has gone from €108 billion to over €161 billion — an increase of 50%.
5 The figure is the Present Value of the cost, caiculated using the discount rate of 3.5 per Cent specified in the Treasury Green Book, see http:llgreenbook.treasury.gov.ukfchaptero5.htm#discounting
6 Based on ONS’s es-timate of the number of UK househoids at 24.9 million in 2006, see http:Ilwww.statistics.gov.uklcci/nugget.asp?id=1 866
7 According to ONS figures, March 2008, UK national debt was E614,400,000,000, see
http:Ilwww.statistics.gov.uklcci/nugget.asp?ID=277
8 According to the Treasury’s Latest Public Finances Databank (December 2008), income tax amounted to £151.9 billion in 07108, see http:IANww.hm-treasury.gov.uklpsf_statistics.htm
9 According to the Treasury’s Latest Public Finances Databank (December 2008), corporation tax receipts were £46.4 billion in 07108, see http:IANww.hm-treasury.gov.uklpsf_statistics.htm
10 According to the Treasury’s Latest Public Finances Databank (December 2008), corporation tax receipts were £46.4 billion in 07108, see http:IAwww.hm-treasury.gov.uklpsf_statistics.htm http:/vww.hm-treasury.gov.ukIpsf_statistics.htm
• In 2008 alone the cost of regulation for the EU27 was €269.5 billion. This is up from €229.6 billion in 2007 and €183.4 billion in 2006.
• The cumulative cost to Germany of regulation introduced since 1998 is a staggering €280 billion. Of this amount, €184 billion (66%) is sourced to EU legislation — which is the equivalent of over 7% of the country’s GDR11
• In France the cost was €211 billion, of which almost €144 billion — 68% — came from the EU.
The Government’s claims to have cut the cost of regulation do not stack up — the Government must focus much more of its efforts on the EU level
• There is a clear mismatch between our findings and the Government’s claims to have cut down the administrative cost and burden of regulations in the last few years.12 ln December 2008, for example, the Government said that the administrative burden had been cut by £1.9 billion compared to the 2005 baseline measure.13
• It seems unlikely that the net administrative cost of regulations could be falling, while the overall cost of regulation — as captured by our figures — is increasing 50 markedly. Especially given that both sets of findings are based on the Government’s own figures.
• The UK’s reform agenda is ambitious. However, because of the large proportion of regulation stemming from the EU, the UK is losing control of it. For example, the new idea for departmental regulatory budgets is a good one, but since the regulatory costs stemming from some departments are so heavily driven by EU legislation, it is difficult to imagine how ministers will be able to control the budgets in practice. With EU regulations accounting for around 72% of the annual average cost of UK regulations, the Government effectively has control of less than 30% of the annual cost of regulation.
UK ministers sometimes sign off on EU proposals despite the lmpact Assessment showing the costs outweighing the benefits
• ln 2007 the Minister of Transport Stephen Ladyman, for instance, approved an lmpact Assessment which showed that the estimated costs of an EU Directive were £400 million a year while the benefits were £18.5 million a year. This encapsulates the UK Government’s weak approach to negotiations on EU legislation.
The EU’s attempts to cut regu!ation are para!ysed by too much tinkering at the margins
• Over the years the Commission’s commitment to ‘better regulation’ has resulted in very few tangible benefits. Despite noble efforts by a handful of reform-minded Commissioners such as Gunther Verheugen, regulatory reform in the EU is still paralysed by far too much tinkering at the margins. Meanwhile, the flow of regulations coming from the EU is quietly skyrocketing.
• The Commission’s system of impact assessments results in sporadic, and poorly formulated assessments which are of negligible use in the policy-making process. We have found onlythree cases where a Commission proposal has been dropped as a result of an impact assessment — compared to the 10,800 acts that have been adopted in the EU since the introduction of EIA5 in 2003.
— The Commission’s lmpact Assessment Board lacks the autonomy and the teeth to stem the flow of new regulations, while the European Parliament has proven more of a driver of over-interference than an independent watchdog.
11 Based on Eurostat’s projections in 2008 of German GDP of €2,513,199,000,000.
12 HM Government, ‘Delivering simplification plans: a summary”, 11 December 2007, p. 7
13 HM GovernmentlBetterRegulation Executive, “Making your life simpler: simplification plans—a summary”, December
2008, p. 25
Reform is possible — but a radical new approach is needed
• There have been some genuine attempts at reform, but the UK’s current agenda is simply failing to curb the increasing flow of new regulations impacting on business and the wider economy. Without a more radical attempt to stem the flow, the cost of regulations will continue to rise year on year.
• The fact that a very high proportion of the total cost of regulation is coming from regulations negotiated not at Whitehall and Westminster but in Brussels and Strasbourg, shows that any reform agenda which does not focus primarily on curbing the flow of EU regulations will continue to fail.
Without a more radical attempt to stem the flow, the cost of regulations will continue to rise year on year
• Reform requires a whole new approach from both the UK Government and the EU Commission.
• Most importantly, policymakers need to fundamentally change their mentality and understand that state interference — at UK or EU level — can only be justified with conclusive evidence that the benefits of any such i nterference outweigh properly quantified costs.
• Specifically, the UK Government must turn both its lmpact Assessments and its regulatory budgets into bargaining tools at the EU level. For example, the UK’s opt-out from the EU’s Working Time Directive — under negotiation at the time of writing — is a clear case of where the Government should produce a robust lA, and take it to Brussels, arguing that it simply cannot accept proposals for which there is little support at home, and for which the estimated costs are so high. A similar strategy could have been pursued with the Agency Workers Directive. Such warnings, when based on robust evidence, will strengthen the UK’s negotiation position enormously.
The Government should introduce EU Commission style audit trails to help businesses keep up. There also needs to be real-time scrutiny of EU proposals at Westminster, with a bolstered new committee system which takes proper account of the fact that 72% of the cost of legislation is now EU-derived.
The UK Government must turn both its lmpact Assessments and its regulatory budgets into bargaining tools at the EU level
• The UK Government is in a strong position to draw up a new approach which leads to a radical reduction in new legislation. The Government should use its influence over EU budget negotiations to lever in concrete new measures to stop regulation — including a proposal to allow national parliaments to veto unnecessary laws.
• The UK Government must push hard for a new commitment among its EU partners to the idea of less regulation. The EU should introduce an independent and powerful European lmpact Assessment Board capable of stopping proposals which have not been properly quantified; a simple majority in the Council for scrapping proposals, and ‘€1 in, €1 out’ regulatory budgets in the Commission.
The UK Government must push hard for a new commitment among its EU partners to the idea of less regulation
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
