2. MAN HAR VARNAT FÖR LISSABON-EFFEKTEN

Som inledning till granskning av Lissabon-fördraget hänvisar jag till den framsynte generalen De Gaulle. I sina memoarer från1970 varnade han oss för möjlig europeisk utveckling som kommer att verka mot folk: ”Vi i västvärlden har redan under tio års tid fått följa hur ekonomiska och finansiella nätverk skaffat sig allt mer makt. Därför kan man säga att vi inte mera ritigt lever i demokrati”.

Jämförelsevis, såsom jag påpekat redan två gånger tidigare, klarare kan man inte beskriva andan i unionens strävanden än det görs i artikel 50 som sorterar under Lissabonfördragets bestämmelser om fri rörlighet för personer, tjänster och kapital: ”Europarlamentet, rådet och kommissionen ska fullgöra de uppgifter som tillkommer dem enligt ovanstående bestämmelser, särskilt genom att avskaffa (!) sådana administrativa förfaranden och sådan administrativ praxis som har sin grund antingen i inhemsk lagstiftning eller avtal som tidigare har ingåtts mellan medlemsstaterna och som skulle kunna hindra etableringsfrihet om de behölls.”

Nu kokar det i hela Europa angående Lissabon-fördraget och vad gör vi? I Finland har både f.d. EU-ombudsman Jacob Söderman och professor Allan Rosas begärt att det nu aktuella utskott, som förbereder förändring av Finlands grundlag, skulle också redogöra för på vilket sätt Lissabon-fördraget påverkar hela den finländska lag- stiftningen och att detta skulle inskrivas i själva grundlagen. I klartext: det här har inte gjorts och man har inte ens tänkt göra det, helt otroligt ! Och i ett sådant här läge tror sig Åland åstadkomma något i samarbete med regeringspartiet SFP?

Men nu har Tyskland för sin del gjort det med pondus, vilket jag kommer att redogöra för per olika politikområden.

I Frankrike ( t.ex. www.lobservatoiredeleurope.com ) är ett av de vanligaste konstateranden att fördraget betyder i praktiken en massiv överflyttning av makt till EG-domstolen i och med att den europeiska lagstiftningens företräde betonas och EU blir en juridisk person med rätt att avtala i internationella ärenden. Det här betyder att Åland inte har någon chans att påverka de stora frågorna via några assistenter och inte ens med egen parlamentsplats.

Redan den 6.7.2005 ställde Europaparlamentets oppositionsledamot Jeffrey Titford en fråga till kommissionen (http://www.europar.europa.eu ):
“I och med att Frankrike och Nederländerna klart och tydligt förkastat fördraget , skulle kommissionen kunna bekräfta:
1. med vilken legal auktoritet fortsätter kommissionen med projekt såsom europeisk åklagare, utomeuropeisk diplomatisk service, europeisk rymdprojekt, europeisk försvarsbyrå och beväpnade snabbinsatsstyrkor, byrå för europeisk byrå för grundläggande rättigheter, europeisk poliskår och europeisk flyktingpolitik
2. och påpeka vilka klausuler i budgeten som berättigar till dessa projekt?
Varje läsare med självbevarelsedrift rekommenderas spara denna och följande av mina insändare för att sedan kunna jämföra dem med besked från representanter och politiker, från det första av Carl Hagman (vecka 38) till och med nästa val.